This study is a contribution to the bioethical debate about new and possibly emerging reproductive technologies. Its point of departure is the intuition, which many people seem to share, that using such technologies to select non-disease traits – like sex and emotional stability - in yet unborn children is morally problematic, at least more so than using the technologies to avoid giving birth to children with severe genetic diseases, or attempting to shape the non-disease traits of already existing children by environmental means, like education. The study employs philosophical analysis for the purpose of making this intuition intelligible and judging whether it is justified. Different ways in which the moral problems posed by reproductive technologies are often framed in bioethical debates are criticised as inadequate for this task. In particular, it is argued that the intuition cannot fully be made sense of in terms of harm to the children that such technologies help create. The study attempts to elaborate an alternative to that broadly consequentialist approach, by drawing on Martin Heidegger’s philosophy of technology, Hans Jonas’s ethics, and Aristotle’s practical philosophy, as it has been received and developed in the hermeneutical tradition. It is suggested that reproductive choices, unlike decisions for already born children, are characterised by a peculiar one-sidedness: the future child appears to the parents as something wholly theirs to decide about, not as a concrete other with whom they must interact in a responsive and attuned way. This is problematic because it means that such choices cannot call upon the particularised moral understanding only gained in interpersonal encounters. In particular, it makes them easily shaped by various tendencies, to which parents are always susceptible, to relate to children in instrumentalising ways, and at risk of reinforcing such tendencies. However, this does not mean that all uses of reproductive technologies are equally troubling. When selecting against severe disease the parents can rely on a widely shared illness experience to escape the dangers that one-sidedness involves. It is concluded that the intuition under discussion, thus explicated and in some ways qualified, makes sense morally. / Avhandlingen är ett bidrag till den bioetiska debatten om olika reproduktionstekniker som antingen nyligen blivit tillgängliga eller som kan komma att utvecklas i framtiden. Utgångspunkten är en intuition som många verkar dela, nämligen att användningen av sådana tekniker i syfte att välja icke-sjukdomsegenskaper – som kön och känslomässig stabilitet – hos framtida barn, är mer moraliskt problematiskt än både att forma sådana egenskaper hos redan existerande barn genom exempelvis utbildning och att använda teknikerna för att undvika att barn föds med svåra sjukdomar. Studien är ett försök att genom filosofisk analys begripliggöra denna intuition och avgöra om den är berättigad. Olika sätt på vilka man i den bioetiska debatten ofta gestaltar de moraliska problem som reproduktionstekniker ger upphov till kritiseras som otillräckliga för denna uppgift. I synnerhet framhålls att intuitionen inte helt kan förstås som en oro över att de barn som sådana tekniker sätter till världen kan komma till skada. Med avsikt att utveckla ett alternativ till detta konsekvensorienterade synsätt söker sig författaren till Martin Heideggers teknikfilosofi, Hans Jonas etik och Aristoteles praktiska filosofi, som den tolkats och utvecklats i den hermeneutiska traditionen. Med hjälp av dessa teorier betonas hur reproduktiva val, till skillnad från beslut gällande redan existerande barn, kännetecknas av en slags ensidighet. Det framtida barnet framstår för föräldrarna som föremål för beslut som är odelat deras, snarare än som en konkret andre som de måste interagera med på ett lyhört, noga avpassat sätt. Detta är problematiskt eftersom det innebär att sådana val inte kan ledsagas av det slags partikulära moraliska förståelse som bara uppnås i möten mellan människor. I synnerhet innebär det att valen lätt formas av, och i sin tur riskerar att underblåsa, olika för föräldraskapet karaktäristiska tendenser som ständigt riskerar förmå föräldrar att förhålla sig till sina barn på ett instrumentaliserande sätt. Men detta betyder inte att alla användningar av reproduktionstekniker är lika problematiska. Val som syftar till att undvika svåra sjukdomar kan undgå de faror som ensidigheten öppnar för genom att åberopa en gemensam mänsklig sjukdomserfarenhet. Avhandlingens slutsats är att intuitionen som diskuteras är berättigad, med vissa reservationer, om den förstås på detta sätt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-12584 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Malmqvist, Erik |
| Publisher | Linköpings universitet, Hälsa och samhälle, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, Linköping : Linköping University Electronic Press |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, monograph, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Linköping Studies in Arts and Science, 0282-9800 ; 447, Linköping Dissertations on Health and Society, 1651-1646 ; 14 |
Page generated in 0.0035 seconds