Ludwig van Beethoven (1770-1827) skrev 1800 sin sonat för valthorn op. 17 åt den legendariske hornisten Giovanni Punto (1746-1803). Vi har länge vetat att stycket egentligen är skrivet för naturhorn men vad det egentligen innebär har för många hornister inklusive mig själv länge varit relativt oklart. Det jag har försökt lyfta i denna studien är hur viktigt det egentligen är för tolkningen att man tar hänsyn till vilket instrument stycket är komponerat för. För att genomföra detta har jag använt en stor mängd litteratur om både kompositören och samtida hornister och läroböcker av hornister som levde kring årtalen som verket komponerades. Resultatet visar en insikt i många positiva aspekter med att använda sig av ett naturhorn men även problem som uppstår då man väljer att tolka stycket på detta viset. Det som blivit uppenbart är att man inte nödvändigtvis måste spela stycket på naturhorn utan att man kommer ganska långt med en medvetenhet om hur stycket skulle ha fungerat på ett naturhorn. / <p>Ljudfil Beethoven hornsonat op 17. Joel Jaakkola naturhorn och Johan Ullén piano. </p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kmh-4016 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Jaakkola, Joel |
| Publisher | Kungl. Musikhögskolan, Institutionen för klassisk musik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds