Bakgrund: Självskadebeteende kan anses vara ett globalt, växande problem bland tonåringar och unga vuxna. Individerna beskriver självskadebeteende som ett sätt att fly sina negativa känslor, straffa sig själv eller bara för att känna någonting. En förälder lever ofta nära sitt barn i den utsatta åldern, således påverkas föräldern av sitt barns mående och vice versa. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn som självskadar. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Ansatsen var induktiv och kvalitativ manifest innehållsanalys användes som metod för dataanalys. Resultat: Fem kategorier sammanställdes: ”Att uppleva känslomässigt kaos och vilsenhet när beteendet upptäcks”, ”Att känna skuld och skam över ett misslyckat föräldraskap”, ”Att själv drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa”, ”Att vårdens bemötande inte möter föräldrarnas behov”, ”Att finna sätt att stödja sig själv och sitt barn”. Slutsats: Det visas att föräldrar drabbas av fysiskt, psykiskt, socialt och emotionellt lidande i samband med sitt barns självskadebeteende. De är i behov av kunskap, stöd, involvering och trygghet från både vård och samhälle. Sjuksköterskor har ett stort ansvar i att bemöta föräldrarna inom olika vårdkontexter på ett bra sätt för att motverka detta lidande.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-96954 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Hjelm, Josefine, Lansenheim, Johan |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0102 seconds