Den 1 april 2016 blev det i Sverige lagligt att skaffa barn för ensamstående kvinnor med hjälp av assisterad befruktning. Tidigare har denna möjlighet endast funnits utomlands. Kvinnor som genomgått denna process kallas i litteraturen för solomammor. Syftet med den här studien är att ta reda på hur solomammor resonerar och fattar beslut i processen kring att bli förälder på egen hand och hur det upplevs när barnet har fötts. Åtta kvinnor mellan 30-43 år, från olika delar av Sverige, intervjuades med en induktiv semistrukturerad ansats. Efter en tematisk analys framkom tre huvudteman samt tio underteman. Resultatet visade att det initialt är en känsla av stress i olika former som får respondenterna att börja fundera på att bli solomammor. De flesta såg det först som en plan b, ett andrahandsval, men omvärderade det sedan till en plan a. Normer och etiska aspekter kring att barnet inte kommer ha en biologisk pappa försvårade beslutet. En sårbarhet och ensamhet i att vara den enda föräldern men en stor glädje över barnet och en stöttande omgivning kännetecknade känslorna när barnet kommit. Att vården har en medvetenhet om att det är ett beslut som fattas i flera steg är av största vikt. Det är en process som fortgår efter att barnet är fött och att samhället, exempelvis via förskola och skolor, informerar om att det finns olika sätt att bilda familj på ökar möjligheterna till att både kvinnor och barn i den här familjeformen känner sig inkluderade.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-40897 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Westesson, Kristin |
| Publisher | Södertörns högskola, Psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0013 seconds