Att barn utsätts för att bevittna brott i nära relation är ett vanligt förekommande och allvarligt problem som kan medföra flera negativa konsekvenser för deras välmående. Trots denna problematik har det tidigare inte varit brottsligt i Sverige att utsätta barn för bevittnande av brott i nära relation, vilket har inneburit flera svårigheter i Polismyndighetens arbete. Den 1 juli 2021 infördes lagen om barnfridsbrott, som har medfört att det är brottsligt att utsätta barn för ett bevittnande av brott i nära relation och att barnen nu kan sättas i en målsägandeposition till de brottsliga handlingarna. Föreliggande studie har med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer undersökt hur ingripandepoliser, utredare och barnförhörsledare inom Polismyndigheten upplever sitt arbete med barn som har bevittnat brott i nära relation och hur de upplever att arbetet har påverkats av den nya lagen om barnfridsbrott. Vidare avsåg studien även att uppmärksamma möjliga utvecklingsområden i arbetet med målgruppen. Resultatet tyder på att polisens arbete med barn som har bevittnat brott i nära relation är komplext och innebär både möjligheter och utmaningar. Vidare indikerar resultatet att lagen om barnfridsbrott upplevs ha bidragit till positiva förändringar i polisens arbete, men också att lagen har resulterat i nya utmaningar i arbetet.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-99797 |
Date | January 2022 |
Creators | Andersson, Maja, Hermansson, Hannah, Sangrud, Petter |
Publisher | Örebro universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds