Bakgrunden till denna uppsats är att i Sverige borde alla medborgare ha samma rätt att uttrycka sin åsikt. Det är en grundläggande rättighet som försvaras i vår grundlag, Regeringsformen 2:1, samt en mänsklig rättighet som skyddas av artikel 10 i Europakonventionen. Av yttrandefriheten följer rätten att som arbetstagare framföra kritik. Yttrandefriheten är i första hand tillförsäkrad medborgaren gentemot det allmänna och därmed skiljer sig rätten att uttrycka sig för anställda inom privat respektive offentlig sektor.Som ett konkurrerande intresse till kritikrätten är lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet. Lojalitetsplikten innebär en skyldighet för arbetstagaren att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och därmed undvika situationer där vederbörande kan komma i pliktkollision. Denna uppsats har undersökt hur långt arbetstagarens kritikrätt sträcker sig i förhållande till den lojalitetsplikt som följer av anställningsförhållandet för privatanställda. För att tillgodogöra sig syftet har det utretts vilka kriterier som Arbetsdomstolen valt att tillmäta betydelse vid bedömningen av överskriden kritikrätt. För att fastställa gällande rätt har lagar, lagförarbeten, praxis och doktrin använts.Det som framkommit är att privatanställda saknar den meddelarrätt som arbetstagare i den offentliga sektorn tillförsäkras. Ytterligare begränsning i yttrandefriheten tillkommer genom den grundläggande principen om avtalsfrihet som möjliggör ingåendet av avtalsenlig tystnadsplikt mellan parterna på den privata arbetsmarknaden. Mot bakgrund av detta blir kritikrättens omfattning för privatanställda än mer begränsad och komplicerad. Gränsdragningen blir inte klarare av att lojalitetsprincipen följer som en allmän rättsgrundsats. Bakom bedömningen om arbetstagaren anses uppfylla lojalitetskravet finns synen på att arbetstagaren ska sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget. Synsättet präglar helhetssynen på parterna i anställningsavtalet och utkristalliseras genom arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Till följd av arbetsledningsrätten kan arbetsgivaren kräva att kritiken som framförs är saklig. Slutsatsen är att kritiken anses osaklig om den syftar till att skada arbetsgivaren.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-155653 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Awad, Laura |
| Publisher | Uppsala universitet, Företagsekonomiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds