No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrunden till denna uppsats är att i Sverige borde alla medborgare ha samma rätt att uttrycka sin åsikt. Det är en grundläggande rättighet som försvaras i vår grundlag, Regeringsformen 2:1, samt en mänsklig rättighet som skyddas av artikel 10 i Europakonventionen. Av yttrandefriheten följer rätten att som arbetstagare framföra kritik. Yttrandefriheten är i första hand tillförsäkrad medborgaren gentemot det allmänna och därmed skiljer sig rätten att uttrycka sig för anställda inom privat respektive offentlig sektor.Som ett konkurrerande intresse till kritikrätten är lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet. Lojalitetsplikten innebär en skyldighet för arbetstagaren att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och därmed undvika situationer där vederbörande kan komma i pliktkollision. Denna uppsats har undersökt hur långt arbetstagarens kritikrätt sträcker sig i förhållande till den lojalitetsplikt som följer av anställningsförhållandet för privatanställda. För att tillgodogöra sig syftet har det utretts vilka kriterier som Arbetsdomstolen valt att tillmäta betydelse vid bedömningen av överskriden kritikrätt. För att fastställa gällande rätt har lagar, lagförarbeten, praxis och doktrin använts.Det som framkommit är att privatanställda saknar den meddelarrätt som arbetstagare i den offentliga sektorn tillförsäkras. Ytterligare begränsning i yttrandefriheten tillkommer genom den grundläggande principen om avtalsfrihet som möjliggör ingåendet av avtalsenlig tystnadsplikt mellan parterna på den privata arbetsmarknaden. Mot bakgrund av detta blir kritikrättens omfattning för privatanställda än mer begränsad och komplicerad. Gränsdragningen blir inte klarare av att lojalitetsprincipen följer som en allmän rättsgrundsats. Bakom bedömningen om arbetstagaren anses uppfylla lojalitetskravet finns synen på att arbetstagaren ska sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget. Synsättet präglar helhetssynen på parterna i anställningsavtalet och utkristalliseras genom arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Till följd av arbetsledningsrätten kan arbetsgivaren kräva att kritiken som framförs är saklig. Slutsatsen är att kritiken anses osaklig om den syftar till att skada arbetsgivaren.

The use of social media has increased considerably in recent years and has also caused some problems. It has been notable cases in the media where employees adversely criticized their employer on social networks, which subsequently led to the dismissal of the employee. The purpose of this study is to investigate an employee's right to express themselves about their employers in various forms but the main focus will be on social networks. The study investigates employees on both private and public sectors. Employees have a duty of loyalty to their employer, which means that they must be loyal to their employer and not deliberately harm them. The reason that employed comment his employer on social networks has its basis in that they also have freedom of speech and it is raised in such a case, a collision between their rights and responsibilities as an employee.The employees also hold a critique right entitling them to publicly criticize the employer and its activities. The right accrues to the employees when they have already pointed out the problem and the abuses of the employer in a serious way and it did not change anything. Criticism may not be made-up, or intended to only harm the employer. The public employees are due to constitutional laws on freedom of expression, a more fundamental right to criticize his employer and also protection of the informant protection, protection against interference from the employer and they are banned to research where the information comes from. To reduce the negative opinions of their employees, employers should have a clear policy on opinion in social networks and a review of what the duty of loyalty means. / Användningen av sociala medier har ökat märkbart under de senaste åren och har även medfört en del problem. Det har uppmärksammats fall i media där anställda negativt kritiserat sin arbetsgivare på sociala medier vilket senare har lett till uppsägning av arbetstagaren. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad en anställd, privat och offentlig sektor, har för rätt att uttrycka sig om sin arbetsgivare i olika slags former men främsta fokus på sociala medier. Arbetstagarna har en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare vilket innebär att de ska vara lojala mot sin arbetsgivare och inte medvetet skada denne. Anledningen till att arbetstagarna uttalat sig kring sin arbetsgivare i sociala medier har sin grund i att de även har yttrandefrihet och det uppkommer i sådant fall en kollision mellan deras rättigheter och skyldigheter som anställd. De anställda innehar även en kritikrätt som ger dem rätt att offentligt kritisera arbetsgivaren och dess verksamhet. Rätten tillfaller de anställda först när de har påtalat problemet eller missförhållandena för arbetsgivaren på ett seriöst sätt och denne inte förändrat något. Kritiken får dock inte vara påhittad eller ämnad att endast skada arbetsgivaren. De offentligt anställda har tack vare grundlagarna kring yttrandefriheten en mer långtgående rätt att kritisera sin arbetsgivare och även ett skydd av meddelarskyddet, repressalieförbudet och efterforskningsförbudet. För att minska negativa yttranden från sina anställda bör arbetsgivarna ha en tydlig policy kring yttranden i sociala medier och en genomgång av vad lojalitetsplikten innebär för de anställda.

In this paper, the legal situation regarding freedom of expression versus the duty of loyalty is investigated, this in a context where an employee makes critical statements about his employer through social media. The duty of loyalty is a part of all employment relationships and it follows implicit from the contract regardless of whether it is specified in it or not. This duty means that an employee is required to put the employer's interests before his own and avoid all situations that end up in collision of the duties. The employee may no t either act in such a way that is intended to harm the employer. This means that the employee must be even off duty careful not to appear disloyal to the employer. This may lead to that a status update on Facebook, even when made on the employee's free time, can be regarded as disloyal conduct, with the dismissal or disciplinary action as a result. Case law states that the point of departure regarding criticizing the employer must be that the employee has an extensive such a possibility to that, without that being considered as disloyal conduct. However, statements that are intended to harm the employer are considered to be disloyal conduct. Concerning the constitutionally protected freedom of expression, only those who are public employees are protected by it. This protection allows them to extensively discuss and criticize their employers. In the public sector the freedom of speech comes before the duty of loyalty. So is not the case for the employees in the private sector, since they do not enjoy the protection which the Constitution gives. The fact that an employee chooses to express his dissatisfaction through social media is not one of the valuation parameters when the Labour Court decides whether the critical statement constitutes an objective ground for dismissal. However, one can see that such a process contributes to a wider dissemination of the statement. And it can be discussed if the employee’s purpose with a Facebook comment is really to deal with grievances in the workplace.

Många i dagens samhälle använder sig av sociala medier och användningen fortsätter att öka. De åsikter som där uttrycks kan vara av både positiv och negativ art och kan även påverka den anställdes arbetsgivare på olika sätt. Yttrandefriheten är grundlagsskyddad i Sverige och gäller gentemot det allmänna och den gäller mot det allmänna även som arbetsgivare. Mot arbetstagarens yttrandefrihet och kritikrätt står den anställdes lojalitetsplikt gentemot arbets-givaren. Frågan är vart gränsen mellan yttrandefriheten och lojalitetsplikten går för en offentligt anställd när det gäller yttranden på sociala medier och svaret på den frågan är att yttrandefriheten i de flesta fall står över lojalitetsplikten för offentligt anställda men att det kan finnas undantag. / The vast majority of the people today use social media in some form and the usage keeps growing. Opinions expressed on such arenas can be both positive and negative and even have effect on the writers employer. The freedom of speech is constitutional protected in Sweden and is applicable for the general and also for the general against the public as an employer. Against the freedom of speech and the right to criticize the public as an employer is the duty of loyalty for the employee against the employer. The question is where the line should be drawn between the freedom of speech and the duty of loyalty for a public employee regarding opinions expressed on social medias. The answer is that the freedom of speech stands over the duty of loyalty for public employees with some exceptions.

I ett anställningsavtal finns en plikt för både arbetsgivaren och arbetstagaren att vara lojal mot avtalet. Lojalitetsplikten för en arbetstagare innebär bland annat att denne inte ska bedriva konkurrerande verksamhet, inte ska röja företagshemligheter samt avhålla sig från att skada arbetsgivaren genom att använda sin yttrandefrihet. Arbetstagaren har dock en viss kritikrätt gentemot sin arbetsgivare. Varken lojalitetsplikten eller kritikrätten, som inkluderas i lojalitetsplikten, finns stadgad i lag. De framkommer som principer och har utvecklats från den kontraktuella lojalitetsplikten som bland annat finns i affärsavtal. Yttrandefriheten, som är en grundläggande mänsklig rättighet och är införd i den svenska grundlagen, kommer i konflikt med lojalitetsplikten och dess kritikrätt, eftersom den ger varje medborgare en rätt att fritt yttra sig. Kritikrätten är olika för privatanställda och för offentligt anställda. Offentligt anställda har en nästintill oinskränkt yttrandefrihet, med undantag för arbetstagare som innehar en förtroendeställning och en mycket hög position inom den offentliga arbetsplatsen, vilken gör att denne är direkt ansvarig för myndighetens beslut. Den arbetstagare som omfattas av undantaget kan få sin yttrandefrihet inskränkt. Det är inte fastslaget vilka övriga omständigheter som ska föreligga för att arbetstagarens rätt ska begränsas. För privatanställda gäller en, i vårt tycke, begränsad kritikrätt. Vi har sett att Arbetsdomstolen har använt sig av ett antal kriterier som, i en sammanvägd bedömning, avgör huruvida kritikrätten har överskridits. De viktigaste kriterierna anser vi vara att arbetstagaren ska ha haft en förtroendeställning och att arbetsgivaren ska ha skadats av arbetstagarens agerande. Vi har vidare funnit att kritikrättens gränser inte är glasklara och ny praxis behövs när samhället förändras. En förändring som uppkommit de senaste åren, är sättet att kommunicera på Internet. Sociala medier utgör en stor del av, framförallt unga, människors sociala liv idag. Vad som förr sagts över en kopp kaffe med två, tre vänner, sägs nu som en så kallad statusuppdatering för, emellanåt, två, tre hundra vänner. Det är ännu inte avgjort i praxis hur aktiviteten på sociala medier ska bedömas, när, eller om, kritikrätten överskrids. Vi anser att principerna som tillämpats tidigare, sannolikt inte kommer förändras, men att Arbetsdomstolen bör tydliggöra vad som kommer att gälla.

Social media has recently expanded dramatically, as more people are using different media such as blogs, Facebook and Twitter, to express their opinions. This increases the possibilities to spread information and an unclear legal regulation in this area can create adverse consequences. Freedom of expression is a constitutional right, which forms an important cornerstone of a democratic society. Public employees’ freedom of communication means that they can submit information to the media, without fear of reprisals from the authorities. The right does not mean that it frees the employees from their duties of loyalty to their employer and to follow the employer's decisions and directives. This jurisprudential thesis aims to clarify the legal guidelines for a relatively talked about problem, concerning how freedom of expression restricts the duty of loyalty in the public sector. Initially, unlawful restrictions on public employees' speech is reported to give the reader a better understanding of what is legally permissible legal action for an employee to take in these contexts. From a legal dogmatic method, the applicable law will be analyzed and provide answers to my main question: Under what conditions can public employees express themselves in social media and how does these statements relate to the employee's freedom of expression and the duty of loyalty? Public employees’ has a relatively high ceiling, in terms of what they can express themselves about in social media, which is largely due to the freedom of expression restricts the duty of loyalty in the public sector. In my judgment, stronger protection for whistleblowers in the Swedish legal system is required, since many employees are afraid of becoming victims of reprisals. Introduction of an enlarged protection of integrity, outside the scope of the YGL and TF, may also be necessary, since many social media falls outside the database rule and if violation occurs here it lapse protection. A new fundamental law on freedom of expression (NYGL) will hopefully contribute to increased understanding of the guidelines on social media usage. In the future, employers should focus on clearer policy in this area and also a clearer understanding of why freedom of speech is so valuable.

Att säga upp en arbetstagare på grund av personliga skäl betraktas av många vara ett känsligt ämne. Denna uppsats behandlar detta och tar därför sin utgångspunkt i 7 § lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Då denna paragraf sträcker sig över ett brett område, har vi valt att inrikta oss på arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare, vilket kan inordnas under saklig grundbegreppets rekvisit misskötsel. Arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare är vanligt förekommande. Fenomenet sociala medier har öppnat en ny dimension av detta problem, eftersom det som skrivs i dessa är mer lättillgängligt än om kritiken går via många munnar, så kallad ryktesspridning. Då fenomenet är relativt nytt innebär det att det finns knapphändigt med juridiskt material kring ämnet. Trots detta har ett av arbetets syften varit att försöka anamma det anförda materialet på sociala medier. Uppsatsens övriga två syften har varit att utreda hur långt en arbetstagare kan gå i sin kritik av arbetsgivaren innan det föreligger saklig grund för uppsägning, samt att undersöka om det föreligger några skillnader mellan privat och offentlig sektor. Vi valde utifrån detta att använda oss av de tre metoderna rättsdogmatisk, komparativ och rättspolitisk. Anställningsavtalet medför olika skyldig- respektive rättigheter för de tecknade parterna. En av dessa är en dualistisk lojalitetsplikt som av det anförda visar sig vara stark inom den privata sektorn. Detta lojalitetsåtagande innebär bland annat att arbetstagaren ska undvika att sätta sina personliga intressen framför arbetsgivarens, för att på så sätt undvika eventuella intressekonflikter som kan leda till skada för arbetsgivaren, och därmed sluta med uppsägning av arbetstagaren. En arbetstagare som riktar kritik mot arbetsgivaren kan därför anses agera illojalt mot den senare, vilket kan utgöra saklig grund för uppsägning enligt 7 § LAS.   Det finns ingen uttryckt lagregel som ger arbetstagare rätt att kritisera sin arbetsgivare och dennes verksamhet. Begreppet kritikrätt har vuxit fram ur Arbetsdomstolens (AD) praxis och är genom olika författningar förankrad i rättsordningen. Delar av dessa rättigheter återfinns i grundlagen genom tryckfrihetsförordningen (1949:105) (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) (YGL). Arbetstagarna inom de undersökta sektorerna åtnjuter dock inte samma skydd och har inte samma förpliktelser gentemot sin arbetsgivare. Yttrandefriheten skyddar enbart yttranden som är riktade från det enskilda mot det allmänna. Detta legitimerar offentliganställdas yttranden då de är att anse som enskilda samtidigt som dess arbetsgivare utgör det allmänna. Det grundlagsstadgade skyddet är kanske för starkt, då det innebär en orimlig inskränkning av lojalitetsplikten. Läget inom den privata sektorn framstår vara mer balanserat då det rör sig om förhållandet mellan enskilda. Yttrandefriheten kan därför inte åberopas av en arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare. Lojalitetsplikten ges där en starkare ställning samtidigt som kritikrätten fungerar som ett stöd till arbetstagarens behov av att påkalla missförhållanden som denne anser råder i verksamheten. Att säga upp en arbetstagare på grund av personliga skäl kan te sig problematiskt, då arbetsgivaren måste uppfylla olika rekvisit och kriterier för att uppsägningen ska anses vara sakligt grundad. För att en uppsägning ska vara sakligt grundad krävs det bland annat att rekvisiten för saklig grund är uppfyllda: att arbetstagaren misskött sig upprepade gånger, att arbetsgivaren medvetandegjort den förre om att agerandet inte är accepterat, och om handlingen medfört skada för arbetsgivaren. Men detta är ofta inte tillräckligt för en uppsägning. Arbetsgivaren har även en skyldighet att utreda om det, istället för uppsägning, går att omplacera arbetstagaren. Slutligen har arbetsgivaren att ta hänsyn till tvåmånadersregeln som innebär att händelsen som ligger till grund för uppsägningen skett inom två månader. Denna uppsats visar att den rättspraxis som har vuxit fram inom området bygger på rationella idéer som avser att skapa en balans mellan arbetsmarknadens parter. Av denna praxis uppenbaras dock en problematik med det grundlagsskydd som offentliganställda åtnjuter. Vid en rättstvist kolliderar arbetsrätten med grundlagen, och anställningsavtalets praxisskapade lojalitetsplikt måste ge vika. Därför har vi bland annat kommit fram till att lojalitetspliktens ställning inom den offentliga sektorn behöver förstärkas genom inskränkningar i de offentligt anställdas kritikrätt. Men även att lojalitetsplikten borde formaliseras i anställningsavtalet för att på så sätt minska eventuella oklarheter och konflikter. Detta torde klargöra vilka skyldig- och rättigheter den anställde har gentemot sin arbetsgivare.