Vård och vanvårdnads-skandaler är någonting som uppmärksammats allt mer under desenaste åren och någonting som nästan alltid möts av reaktionerna; varför var det ingensom slog larm? Om de fanns ett system som skyddade de som slog larm så skulle väl meruppmärksammas?Den person som slår larm om något missförhållande på arbetsplatsen eller inom verksamhetenom saker av allmänt intresse kallas visselblåsare. I gällande rätt idag finns ingetkomplett skydd för visselblåsare.Inom den offentliga sektorn finns det centrala skyddet framför allt i den grundlagsstadgadeyttrandefriheten och meddelarfriheten. Inom den privata sektorn finns iställetskyddet i de arbetsrättsliga reglerna om skydd mot ogrundat skiljande från anställning 7 §och även 18 § LAS. Arbetsdomstolens praxis har också fastställt skydd mot ingripande åtgärderunder pågående anställning. Där utöver ger artikel 10 i Europakonventionen ett visstskydd även för privatanställda.Regeringen föreslår nu en ny lag om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagaresom slår larm om allvarliga missförhållanden (prop. 2015/16:128. Arbetstagare, oavsettarbetsform, som utsätts för repressalie av arbetsgivaren i strid med den föreslagna lagen,ska ha rätt till skadestånd. Skyddet skall gälla vid larmslagning både internt och externtsåväl inom offentlig som privat sektor, men med en hake, att det gäller enbart om arbetstagarentidigare slagit larm internt utan att arbetsgivaren agerat. Lagändringarna föreslåsträda i kraft den 1 januari 2017.1Syftet med uppsatsen är att den skall visa i vilken omfattning skyddet för anställda sompåtalar missförhållanden, de så kallade visselblåsarna kommer att förändras genom stiftandetav den nya lagen.Uppsatsens slutsats har försökt svara på följande frågeställningar: Hur kommer lagen atttillämpas i praktiken och kommer anställda att med skydd av lagen våga påtala brister? Hurkommer de som gör anmälningar att skyddas och kommer skyddet för anmälarens personuppgifteratt vara godtagbart?

No description available.

No description available.

Uppsatsen ämnar beskriva rättsläget och belysa intressena bakom konkurrensklausuler på individnivå och till viss del på samhällsnivå. Uppsatsens problemformulering är härav; vad anses vara skäligt respektive oskäligt i utformningen och tillämpningen av konkurrensklausuler i anställningsavtal? Ändamålet med uppsatsen är att belysa och analysera gällande rätt om lagstiftningen som reglerar konkurrensklausuler.

Sociala medier har fått en allt större betydelse i samhället och växer snabbt. Problem som uppstår vid yttranden i vilka arbetstagaren uttrycker sig negativt om sin arbetsgivare eller arbetsplats, eftersom lojalitetsplikt råder i ett anställningsförhållande. Privatanställda har en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare och har inte den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den grundlagsskyddade yttrandefriheten gäller gentemot det allmänna, vilket betyder att offentligt anställda har yttrandefrihet gentemot sin arbetsgivare till skillnad från privatanställda. Inom privata anställningar är lojalitetsplikten långtgående och uppstår när ett anställningsavtal ingås. Lojalitetsplikten i anställningsförhållanden är inte lagstadgad utan följer av allmänna arbetsrättsliga principer och är inom den privata sektorn skyddad av rättspraxis. Den innebär främst att arbetstagaren ska beakta arbetsgivarens intresse så att det inte kränks eller skadas.  Trots den nationella begränsningen gällande privatanställdas yttrandefrihet har Europadomstolen i målet Fuentes Bobo mot Spanien fastslagit att "i vissa fall" erhålls en yttrandefrihet och skydd från att arbetsgivaren vidtar åtgärder. Rättspraxis från Arbetsdomstolen gällande gränsdragningen mellan yttrandefrihet och lojalitetsplikt på sociala medier är inte omfattande, vilket innebär att Europadomstolens "i vissa fall" inte har definierats för fall gällande sociala medier.  Idag är det inte många företag som reglerar användandet av sociala medier för arbetstagare. Det har medfört att missförstånd och osäkerhet råder hos arbetstagare angående vad som får yttras på sociala medier gällande arbetsplatsen. Ett hjälpmedel för företag att undvika missförstånd och problem är att skapa en policy gällande arbetstagarens användande av sociala medier. Den ska verka som ett ramverk för hur en arbetstagare ska agera och ger vägledning i användandet av sociala medier på och utanför arbetsplatsen.

No description available.

Lojalitetsplikten är en allmän rättsprincip som är gällande för bland annat bolagsmän i enkla bolag och avtalsparter. Den är också till viss del gällande för styrelseledamöter och arbetstagare, men anses inte gälla för kapitalinvesterande aktieägare. Lojalitetsplikten kan delas upp i olika delar och frågan som utreds i uppsatsen är om den kan vara gällande för aktieägare i ägarledda bolag, eftersom dessa vanligen är verksamma i bolaget som styrelseledamöter och/ eller arbetstagare. Dessutom diskuteras vem lojalitetsplikten kan vara gällande gentemot samt på vilka grunder. För att besvara dessa frågor krävs att ett antal delfrågor utreds. Dels om aktieägarna har ingått ett aktieägaravtal och i så fall vad som har reglerats däri, dels vad det kan få för följder om ett aktieägaravtal har ingåtts eftersom ett sådant anses utgöra ett enkelt bolag vilket betyder att avtalsparterna har en lojalitetsplikt gentemot varandra som bolagsmän, dels hur styrelseledamöters och arbetstagares lojalitetsplikt kan appliceras på aktieägare i ägarledda bolag och dels om en aktieägares arbete och engagemang i bolaget kan utgöra grund för en starkare eller svagare lojalitetsplikt. Slutsatsen blir att eftersom de flesta aktieägarna i ägarledda bolag är styrelseledamöter, är anställda i företaget och får sin huvudinkomst från bolaget torde de flesta också ha en lojalitetsplikt gentemot det, som innebär att de ska verka för bolagets bästa. De torde exempelvis ha en viss tystnadsplikt och kan vara förbjudna att konkurrera med företaget. Detsamma gäller i fråga om aktieägare i ägarledda bolag kan ha en lojalitetsplikt mot övriga aktieägare. Eftersom de flesta, som inte är ensamma aktieägare, äger företaget tillsammans med en släkting eller kompanjon torde det vara vanligt att de har någon form av överenskommelse om hur de ska driva företaget. Oavsett om det är nedskrivet eller inte kan överenskommelsen utgöra ett enkelt bolag vilket betyder att de som bolagsmän omfattas av en trohets- och lojalitetsplikt. Aktieägare i ägarledda bolag kan alltså ha en lojalitetsplikt både gentemot bolaget och övriga aktieägare.

No description available.

No description available.

Bakgrunden till denna uppsats är att i Sverige borde alla medborgare ha samma rätt att uttrycka sin åsikt. Det är en grundläggande rättighet som försvaras i vår grundlag, Regeringsformen 2:1, samt en mänsklig rättighet som skyddas av artikel 10 i Europakonventionen. Av yttrandefriheten följer rätten att som arbetstagare framföra kritik. Yttrandefriheten är i första hand tillförsäkrad medborgaren gentemot det allmänna och därmed skiljer sig rätten att uttrycka sig för anställda inom privat respektive offentlig sektor.Som ett konkurrerande intresse till kritikrätten är lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet. Lojalitetsplikten innebär en skyldighet för arbetstagaren att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och därmed undvika situationer där vederbörande kan komma i pliktkollision. Denna uppsats har undersökt hur långt arbetstagarens kritikrätt sträcker sig i förhållande till den lojalitetsplikt som följer av anställningsförhållandet för privatanställda. För att tillgodogöra sig syftet har det utretts vilka kriterier som Arbetsdomstolen valt att tillmäta betydelse vid bedömningen av överskriden kritikrätt. För att fastställa gällande rätt har lagar, lagförarbeten, praxis och doktrin använts.Det som framkommit är att privatanställda saknar den meddelarrätt som arbetstagare i den offentliga sektorn tillförsäkras. Ytterligare begränsning i yttrandefriheten tillkommer genom den grundläggande principen om avtalsfrihet som möjliggör ingåendet av avtalsenlig tystnadsplikt mellan parterna på den privata arbetsmarknaden. Mot bakgrund av detta blir kritikrättens omfattning för privatanställda än mer begränsad och komplicerad. Gränsdragningen blir inte klarare av att lojalitetsprincipen följer som en allmän rättsgrundsats. Bakom bedömningen om arbetstagaren anses uppfylla lojalitetskravet finns synen på att arbetstagaren ska sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget. Synsättet präglar helhetssynen på parterna i anställningsavtalet och utkristalliseras genom arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Till följd av arbetsledningsrätten kan arbetsgivaren kräva att kritiken som framförs är saklig. Slutsatsen är att kritiken anses osaklig om den syftar till att skada arbetsgivaren.