Vård och vanvårdnads-skandaler är någonting som uppmärksammats allt mer under desenaste åren och någonting som nästan alltid möts av reaktionerna; varför var det ingensom slog larm? Om de fanns ett system som skyddade de som slog larm så skulle väl meruppmärksammas?Den person som slår larm om något missförhållande på arbetsplatsen eller inom verksamhetenom saker av allmänt intresse kallas visselblåsare. I gällande rätt idag finns ingetkomplett skydd för visselblåsare.Inom den offentliga sektorn finns det centrala skyddet framför allt i den grundlagsstadgadeyttrandefriheten och meddelarfriheten. Inom den privata sektorn finns iställetskyddet i de arbetsrättsliga reglerna om skydd mot ogrundat skiljande från anställning 7 §och även 18 § LAS. Arbetsdomstolens praxis har också fastställt skydd mot ingripande åtgärderunder pågående anställning. Där utöver ger artikel 10 i Europakonventionen ett visstskydd även för privatanställda.Regeringen föreslår nu en ny lag om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagaresom slår larm om allvarliga missförhållanden (prop. 2015/16:128. Arbetstagare, oavsettarbetsform, som utsätts för repressalie av arbetsgivaren i strid med den föreslagna lagen,ska ha rätt till skadestånd. Skyddet skall gälla vid larmslagning både internt och externtsåväl inom offentlig som privat sektor, men med en hake, att det gäller enbart om arbetstagarentidigare slagit larm internt utan att arbetsgivaren agerat. Lagändringarna föreslåsträda i kraft den 1 januari 2017.1Syftet med uppsatsen är att den skall visa i vilken omfattning skyddet för anställda sompåtalar missförhållanden, de så kallade visselblåsarna kommer att förändras genom stiftandetav den nya lagen.Uppsatsens slutsats har försökt svara på följande frågeställningar: Hur kommer lagen atttillämpas i praktiken och kommer anställda att med skydd av lagen våga påtala brister? Hurkommer de som gör anmälningar att skyddas och kommer skyddet för anmälarens personuppgifteratt vara godtagbart?

Ett whistleblowingsystem, på svenska kallat visselblåsningssystem, är till för att underlätta för en anställd att slå larm om oegentligheter på en arbetsplats. Det kan vara en särskild mejladress, telefonnummer eller hemsida som arbetsgivaren inrättat för ändamålet att arbetstagaren ska kunna rapportera oegentligheter. En visselblåsare kan även vända sig externt och rapportera oegentligheter, t. ex till media.  Att inrätta ett visselblåsningssystem har blivit mer och mer populärt men konsekvenserna för den anställde som visselblåser är ofta av negativ karaktär. Visselblåsaren kan exempelvis bli mobbad på sin arbetsplats, omplaceras eller helt enkelt tvingas bort från sitt arbete. Anställda inom offentlig verksamhet har ett grundlagsstadgat skydd i YGL och TF avseende efterforskningsförbud och repressalieförbud. Detta innebär att arbetsgivaren ej får efterforska i vem som lämnat uppgifter och vidta repressalier mot den anställde på grund av detta. En anställd inom privat verksamhet åtnjuter inte samma skydd.  I uppsatsen undersöker vi vilka rättigheter och skyldigheter en arbetsgivare/arbetstagare faktiskt har enligt svensk lag när en anställd agerar som visselblåsare. Detta har inneburit att lagar såsom LAS, FHL, PUL och AvtL analyserats. Även DiskL och BrB har behandlats samt förarbeten, doktrin och internetkällor. Vi har kommit fram till att både arbetsgivaren och arbetstagaren har skyldigheter/rättigheter enligt svensk lag när arbetstagaren nyttjar ett visseblåsningssystem inrättat av arbetsgivaren. Arbetsgivaren befinner sig dock i en starkare position och skyddet för visselblåsaren är i skrivande stund inte tillräckligt starkt. Vi önskar se att: - Företagen underlättar och uppmuntrar rapportering av oegentligheter genom tydliga riktlinjer och utbildningar. - Visselblåsarens anonymitetsskydd förstärks genom lagstiftning eller avtal gällande ett efterforskningsförbud/repressalieförbud även för anställda i privat sektor. - Företagen bör använda sig av tredje part för hantering av visselblåsningssystem för att förstärka anonymitetsskyddet för den anställde

Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur ett framtida specifikt skydd för visselblåsare bör se ut i svensk lag. Norsk rätt till skydd för visselblåsare och Europarådets krav på sådan lagstiftning analyseras och jämförs för att kunna besvara syftet. Svensk rätt ger idag ett visst skydd för visselblåsare, dock erhåller alla inte samma skydd eftersom yttrandefriheten enbart gäller mot det allmänna. Det partiella skydd som finns är svåröverskådligt eftersom regleringen finns inom flera olika rättskällor. I norsk rätt har alla rätt till yttrandefrihet i anställningsförhållandet. Anställda har också rätt att varsla om kritikvärdiga förhållanden när det sker på ett försvarligt sätt, då råder ett repressalieförbud. I övrigt ska interna system införas när förhållandena kräver det. Europarådet ställer en rad krav som ska uppfyllas i en skyddslagstiftning för visselblåsare. Framförallt ska lagstiftningen erbjuda ett heltäckande skydd som ger ett säkert alternativ jämfört med att hålla tyst om oegentligheter som pågår. En jämförelse mellan den norska rätten och Europarådets krav visade att de är överensstämmande. Vid jämförelsen mellan svensk rätt och det norska systemet åskådliggjordes det att de båda systemen i grunden är lika. Skillnader finns dock vilket leder till att det i Norge finns ett starkare skydd för visselblåsare. Slutsatsen om hur ett svenskt skydd bör se ut blev mycket likt det norska systemet. För det första bör de svenska grundlagarna ändras så att yttrandefriheten gäller i alla anställningar. För det andra ska alla arbetstagare ha rätt att slå larm om oegentligheter och andra missförhållanden på arbetsplatsen på ett försvarligt tillvägagångssätt. När de kriterierna är uppfyllda råder ett repressalieförbud. Eventuellt kan det också införas lagkrav på att arbetsgivaren ska införa interna system för visselblåsning, dock enbart när förhållandena kräver det.

The change of collective identity? A content analysis of the texts in second King 22–23 and Ezra 9–10. With the use of modern theories on identity theory, ethnicity and sexuality, apart from content analysis, this paper aims to broaden our knowledge of these ancient texts. In this paper the case is made that what happens in Ezra, with the mixed marriages crises, could be understood according to differences in coping with identity crisis as shown by the two groups in the text, that is a style of Normative processing orientation versus a style of Normative processing orientation. Regarding Josia the case is made that what happens in the text could be understood from the point that the text is addressing different views on the formation and understanding of an early Israelite collective identity.

No description available.

This essay discusses the portrait of the whistleblower Edward Joseph Snowden in different media forms. Edward Snowden, the NSA employee who in June 2103 revealed NSA’s secret global surveillance system in the newspapers The Guardian UK, The Washington Post and The New York times, has been portrayed in various types of media such as news articles, film, documentary and self-biography. With references to the communication theories re-mediation and storytelling, this thesis examines which components are used in these different types of media to portray Snowden and how the perspectives differ. It also focuses on which traits that defines a hero and a traitor. And if the typical whistleblower is a hero or a telltale. The information is very similar. Which we can expect depends on that the information has not been remediated very far from its original source. What sets the portraits apart is the perspective and who and what Edward Snowden is shown in the opposite to. For example, in the news articles, Snowden is always talked about in reference to the government, and how he betrayed the loyalty of the government and his oaths. While in the rest of the media forms, produced by and representing the public, he is presented as the hero who took the integrity of the public and his own beliefs in his own hands and stood up against the government. Both sides can in substance prove their point, it is all about the perspective and whose side the audience and the authors are on.

Bakgrund: I sitt arbete möter sjuksköterskan utmanade situationer där observationer om brister i patientsäkerheten förekommer. Enligt patientsäkerhetslagen är sjuksköterskor skyldiga att rapportera dessa brister och det kan innebära ett etiskt dilemma. Att rapportera kan ge sjuksköterskan negativa konsekvenser och att avstå att rapportera kan ge konsekvenser för patientsäkerheten och bidra till ökat lidande för patienter. Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors eller sjuksköterskestudenters erfarenheter av möjliga konsekvenser efter visselblåsning inom hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där data sammanställdes genom en innehållsanalys. Resultatet: Analysen resulterade i två kategorier, negativa konsekvenser av visselblåsning och positiva konsekvenser av visselblåsning. Resultatet visade att visselblåsning sker i samband med allvarliga brister i patientsäkerheten. Detta blir till ett etiskt dilemma för sjuksköterskan som ställs inför att antingen vara lojal mot patienten eller arbetsgivaren/kollegier för att undgå negativa konsekvenser. Fåtal visselblåsare fick positiva konsekvenser i form av ett personligt tack. Konklusion: Att genomföra etikutbildning och diskutera begreppet visselblåsning i organisationen som en etisk fråga kan bidra till ett öppet klimat och stärka sjuksköterskorna i deras profession inför en visselblåsning. / Background: In nurse´s work they encounter challenging situations where observations of deficiencies in patient safety occur. According to the Patient Safety Act, nurses are obliged to report these shortcomings, and this can pose an ethical dilemma. Reporting can have negative consequences for the nurse and refraining from reporting can have consequences for patient safety and contribute to increased suffering for patients. The aim of the literature study was to examine nurses or nursing students experiences of possible consequences after whistleblowing in health care. Method: The study was conducted as a literature study where data were compiled through a content analysis. Results: The analysis resulted in two categories, negative consequences of whistling and positive consequences of whistling. The results showed that whistling occurs in connection with serious deficiencies in patient safety. This becomes an ethical dilemma for the nurse who is faced with either being loyal to the patient or the employer/colleagues to avoid negative consequences. Few whistleblowers had positive consequences in the form of a personal thank you. Conclusion: Conducting ethics education and discussing the concept of whistleblowing in the organization as an ethical issue can contribute to an open climate and strengthen the nurses in their profession before a whistleblowing.

Lately, whistleblower scandals have received more and more attention in the media. Whistleblowers who blow the whistle about internal misconduct and breaches in the workplace are often subject to retaliation that affects their finances, health, and reputation. Protection of whistleblowers against retaliation acts as a safeguard for freedom of expression and freedom and pluralism of the media. Retaliations can exist of early termination or cancellation of an employment or service contract, harassment, loss of income, coercion, business boycotting, or blacklisting. The protection of whistleblowers within the European Union (EU) has been fragmentary for a long time. Some member states have had a high level of protection and detailed legislation, but some member states have had a total absence of such legislation. Therefore, the EU decided to establish a directive, Directive (EU) 2019/1937 of the European Parliament and of the council of 23 October 2019 on the protection of persons who report breaches of Union law (the whistleblower directive or the directive) with common minimum standards for the protection of persons reporting of breaches of Union law. The purpose of the directive is to protect whistleblowers, facilitate the process when reporting and enhance the freedom of speech. Although, the directive has received criticism that the legislation regarding the internal channels that shall be used for reporting is mitigating the purpose of the directive. The directive contains an obligation in the articles 8.1-3 for legal entities in the private sector with at least 50 workers to establish channels and procedures for internal reporting. Article 8.6 stipulates that legal entities starting with 50 up to 249 workers are allowed to share certain resources regarding the internal reporting channels. The wording of the article gives no guidance on how the rules apply to a corporate group. Also, the directive does not contain any definition regarding the word legal entities and what it comprehends. The obscurity of the directive regarding sharing internal reporting channels for corporate groups has led to a debate within the union. Representatives from big corporate groups illustrate the possible inconveniences with the legislation if it does not allow corporate groups to share internal reporting channels. This has resulted in various implementations in the member states, where e.g., Sweden’s national implementation of the directive gives no opportunity for corporate groups to share internal reporting channels, compared to Denmark where corporate groups are allowed to share internal reporting channels. This thesis concludes that the directive shall be interpreted in a way that prohibits corporate groups to share internal reporting channels. The outcome of the interpretation that corporategroups cannot share internal reporting channels results in inter alia increased economic and administrative burden for legal entities, as well as a difficulty to be consistent with the whistleblowing procedure within the group. The fact that the whistleblower needs to report to the legal entity where the person is employed and not to a parent company also makes it easier for the whistleblowing department that receives and processes the reports to conjecture the identity of the whistleblower. Sweden’s interpretation of the directive regarding the internal reporting channels is therefore in line with the whistleblower directive, compared to Denmark where the legislator has opened to allow corporate groups to share internal reporting channels, even though the interpretation is not in accordance with the whistleblower directive.

No description available.

Visselblåsarbegreppet har blivit ett allt mer frekvent förekommande inslag inom den unionsrättsliga lagstiftningen, och vikten av att beskydda arbetstagare som bistår myndigheter med information som kan stoppa överträdelser har på senare år uppmärksammats och betonats världen över. I samband med en modernisering och uppdatering av den finansmarknadsrättsliga lagstiftningen, inte minst till följd av den tekniska utvecklingen inom området, valde EU:s lagstiftande organ att göra en markering mot fysiska och juridiska personer som ägnar sig åt överträdelser som kan vilseleda aktörerna på de finansiella marknaderna. Bland annat infördes, genom ett antal nya rättsakter, enhetliga sanktioner samt minimibestämmelser för kriminalisering av vissa ageranden. Vid framtagandet av lagstiftningen diskuterades även på EU-nivå huruvida ett potentiellt införande av ekonomiska incitament för visselblåsare som bidrar med värdefull information i fråga om marknadsmissbruk borde utgöra en del av det sociala skyddet för nämnda individer. Medlemsstaterna hade redan i samband med tidigare unionsöverskridande lagstiftning ålagts att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att visselblåsare erhåller skydd gentemot arbetsgivare avseende hämndaktioner, men här, tydligt inspirerade av den amerikanska lagstiftningen i motsvarande område, öppnade EU för första gången för att låta unionsmedlemmarna erbjuda monetära utbetalningar till visselblåsare. I förevarande uppsats presenteras den aktuella EU-lagstiftningen samt den inhemska lagstiftning som bestämmelserna genererat i Sverige. Nämnda inslag sätts i relation till den amerikanska visselblåsarlagstiftningen. En redogörelse för lagstiftningens mottagande och effekt – kombinerat med teoretiska såväl som statistiska studier avseende ekonomiska incitament kopplat till visselblåsning – används för att besvara frågan huruvida ett införande av nämnda incitament skulle kunna utgöra ett ändamålsenligt inslag inom den svenska lagstiftningen. Min argumentation, vilken presenteras i analysdelen, utmynnar i ståndpunkten att ekonomiska incitament mycket väl skulle kunna utgöra en funktionell beståndsdel av visselblåsarskyddet, men att lagstiftningens utformning och det praktiska utförandet skulle kunna optimeras jämfört med dess amerikanska motsvarighet. Vidare vill jag i analysavsnittet betona vikten av ett skifte i inställning och attityd inom europeisk rättskultur gentemot visselblåsare.