No description available.

Insiderhandel är en förekommande företeelse som sker i Sverige liksom i andra länder med marknadsekonomi. Antalet misstänkta insiderbrott har ökat i antal de senaste åren men antalet åtal och fällande domar har trots detta varit i stort sett konstant. Med insiderbrott avses att någon har otillåtet utnyttjat insiderinformation i syfte att göra en ekonomisk vinning. Insiderhandel förbjuds i Lag (2005:377) om marknadsmissbruk och legaldefinitionen av vad som anses vara insiderinformationen uppfattas som otydlig och vag vilket leder till bedömnings- och tillämpningsproblem.För att finansmarknaden ska fungera väl krävs det att vi har en insiderlagstiftning i och med att det stärker allmänhetens förtroende. Har allmänheten ett starkt förtroende för finansmarknaden kommer de att välja att placera pengar och handla på marknaden. En av anledningarna till att man valde att lagstifta om ett förbud mot insiderhandel var på grund av att man ansåg att handel på den finansiella marknaden ska ske utifrån lika förutsättningar. Med hjälp av lagstiftningen vill man förhindra det övertag som sker vid handel med insiderinformation. Tillsyn och kontroll av att reglerna i Marknadsmissbrukslagen efterlevs sker genom ett sammarbete mellan Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen och Finansmarknadskammaren. I uppsatsen presenteras tänkbara orsaker till varför väckta åtalen är få till antalet medan misstänkta insiderbrott är flera samt om vi bör ha kvar insiderlagstiftningen i Sverige.

Algoritmisk högfrekvenshandel har från att ha varit en ifrågasatt handelsform, blivit ett naturligt och accepterat handelsförfarande på värdepappersmarknaden. Handelsformen har emellertid endast reglerats genom marknadsmissbrukslagen och marknadsplatsernas självreglering. När EU-direktivet MiFID II implementeras i nationell lagstiftning får handelsformen för första gången en legaldefinition och kommer således att regleras uttryckligen i svensk lagstiftning. I uppsatsen klargörs vilken marknadspåverkan och risker handelsformen ger upphov till på den svenska värdepappersmarknaden. Handelsformen bedöms medföra en positiv effekt på likviditeten i form av minskad spread, ökat orderdjup och kortsiktigt minskad volatilitet. Beträffande riskerna bedöms handelsformen vara tillräckligt reglerad i Stockholmsbörsens självreglering och i marknadsmissbrukslagen för att riskerna ska bedömas som ringa. I uppsatsen besvarades även om artikel 17 i MiFID II är en sakenlig reglering avseende regleringens syfte och marknadspåverkan. Implementeringen av artikel 17 innebär i praktiken att Stockholmsbörsens självreglering blir nationell lagstiftning med skillnaden att sanktioner vid överträdelser förstärks. Nuvarande reglering anses som tillräcklig avseende att marknadsmanipulativa strategier är förbjudna samtidigt som circuit breakers, order to trade ratios och regler beträffande genuina order skyddar marknaden. Samtidigt medför inte artikel 17 i MiFID II någon ytterligare negativ marknadspåverkan. Följaktligen bedömdes artikel 17 i MiFID II som en sakenlig reglering av algoritmisk högfrekvenshandel beträffande dess syfte och marknadspåverkan. Slutligen utreddes om två lagförslag, minimum resting time och forced market making vore välbehövliga för värdepappersmarknaden. Lagförslagen minimum resting time och forced market making bedömdes orsaka en alltför negativ marknadspåverkan samtidigt som lagförslagen i praktiken inte skulle föranleda varken en mer ordnad värdepappersmarknad eller underlätta för marknadsövervakningen. Istället för att leda till en mer ordnad och transparent marknad skulle lagförslagen medföra att transparensen på värdepappersmarknaden försämrades, eftersom investerare som använder algoritmisk högfrekvenshandel skulle flytta sin handel till oreglerade marknadsplatser.

Sammanfattning Marknadsmanipulation genom spridning av information har funnits som brottsbestämmelse i 2 kap. 4 § MmL sedan 2016 och föranleder straffrättslig påföljd för uppsåtliga brott av normalgraden eller grovt brott. Genom samhällets allt mer digitaliserade realitet, där internetforum agerar som en samlingsplats för personer med liknande intressen, har sociala medier börjat spela en större roll. Sådana internetforum kan således bli inriktade mot ett specifikt intresse. Under Coronapandemins framfart har intresset för privatekonomin i samhället ökat, vilket även speglats på internetforum riktade mot värdepappersmarknaden. Dessa riktade internetforum avser att diskutera finansiella instrument och publicera sådan information som kan vara av intresse för investerare att ta del av. Möjligheten till att sprida information till investerare som avser att manipulera marknaden har härigenom ökat. Uppsatsen avser att undersöka huruvida den gällande lagstiftningen har tillräckliga möjligheter att omfatta publicering av information på sociala medier, vilka kan verka marknadspåverkande.Förtroendet för värdepappersmarknaden anses vara den största faktorn till att privatpersoner vill investera i olika finansiella instrument på marknadsplattformar. Skadas förtroendet kommer således möjligheterna för emittenterna att inbringa nytt kapital att försvåras och därigenom skadas den samhälleliga ekonomin. Härigenom är det av stort intresse att sådana ageranden som skadar förtroendet för värdepappersmarknaden lagförs och ges en straffrättslig påföljd.Genom tillämpning av den rättsdogmatiska metoden och den kritiska diskursanalytiska metoden har jag påvisat vilka svårigheter som följer av tillämpningen av brottsbestämmelsen om marknadsmanipulation i 2 kap. 4 § MmL. I analysen har jag kommit fram till att rekvisiten i brottsbestämmelsen om marknadsmanipulation inte är definierade, vilket leder till en stor osäkerhet vid tillämpningen av bestämmelsen. Dessa odefinierade rekvisit kan leda till en rättsosäkerhet och en brist i förutsebarhetsprincipen. Risken för att den dömande verksamheten kommer bedöma lika ageranden olika torde öka när brottsbestämmelsens mest centrala delar inte är definierade.En faktor som torde påvisa att tillämpningen av brottsbestämmelsen marknadsmanipulation är tämligen svår, är avsaknaden av avgöranden avseende marknadsmanipulation avseende spridandet av information via sociala medier. Det finns endast två underrättsinstansavgöranden, vilka behandlar äldre lagstiftning, avseende sådan brottslighet vilken avser spridandet av information som ger falska eller vilseledande signaler. Därför torde det vara av stor relevans att utreda den nu gällande rätten och definiera rekvisiten för att eliminera eventuella riskfaktorer.De svårigheter kopplade till tillämpningen av brottet marknadsmanipulation är enligt uppsatsen bedömningskriteriet den förnuftige investeraren, huruvida påföljderna agerar avskräckande, utredandet av brottet gällande vem som publicerat informationen, att juridiskt relevanta förarbeten och lagkommentarer har olika uppfattningar och vilken uppsåtsbedömning som ska krävas. I uppsatsen presenteras även förslag på hur begreppet signal bör definieras, när en sådan blir vilseledande och om det krävs att signalen påverkar kursen för att den ska anses vara manipulativ. Uppsatsen avslutas sedan med att presentera hur lagstiftningen kan förändras för att bättre uppnå det grundläggande syftet med reglering på värdepappersmarknaden. Den springande punkten vid all reglering på värdepappersmarknaden har varit den tekniskautvecklingen. Härigenom torde det finnas intresse att utreda om gällande lagstiftning uppnår sitt syfte och påvisar samhällets stora avståndstagande från manipulativt beteende på värdepappersmarknaden. Det finns även utrymme att i lagtexten införa definition av begreppet signal och att se över huruvida aktörer vilka publicerar information om värdepappersmarknaden bör visa på dess position i det finansiella instrumentet och därigenom ge mottagarna bättre förståelse för eventuella bakomliggande motiv.

KompL och LSM infördes i svensk rätt till följd av MAR och MAD 2. Den nya regleringen syftar till att utredning och bekämpning av marknadsmissbruk ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Prop. 2016/17:22 har namnet ”effektiv bekämpning av marknadsmissbruk”. Vad som avses med effektiv bekämpning framgår inte av propositionen. Effektivitet är enligt min mening ett mått som behöver preciseras för att förstås. Eftersom begreppet inte förklarats genom prop. 2016/17:22 har det varit nödvändigt att dra egna slutsatser om vad regeringen menar med effektivitet. Utifrån propositionens innehåll, regleringen på EU-rättslig nivå och tidigare lagstiftning på området anser jag att det går göra antagande om hur effektivitet ska uppnås. För att uppnå effektivitet har finansinspektionen, genom den nya regleringen, fått utökade utredningsbefogenheter samt möjlighet att påföra administrativa sanktioner. Vidare har straffskalorna för marknadsmissbruk skärpts och marknadsmissbruksbrott har fått ett bredare tillämpningsområde. Antal inkomna brottsmisstankar angående marknadsmissbruk har sedan år 2005 ökat med 460 procent. Av de anmälningar som inkommit har det varit få anmälningar som lett till åtal. En bakomliggande faktor är att bestämmelserna om marknadsmissbruk varit svåra att tillämpa. Den lagstiftning som MAD 2 och MAR genererat i svensk rätt kommer troligtvis öka förutsättningarna för att utreda och bekämpa marknadsmissbruk på ett mer effektivt sätt än tidigare. Samtliga överträdelser av MAR är förbjudna oavsett uppsåt genom införandet av KompL och LSM. Den nya regleringen kommer sannolikt påverka antal anmälningar som leder till någon form av påföljd även om åtal inte väcks. Marknadsmissbruksbrotten består av marknadsmanipulation, insiderhandel och obehörigt röjande av insiderinformation. Tidigare var marknadsmissbruksbrotten definierade genom svensk lag. Genom den nya regleringen ska marknadsmissbruksbrotten tolkas och tillämpas i enlighet med definitionerna i MAR. Genom hänvisning till MAR kommer fler förfaranden omfattas av bestämmelserna i KompL och LSM. Uppdelningen mellan finansinspektionens och Ekobrottsmyndighetens befogenheter kommer sannolikt påverka att utredning av marknadsmissbruk kommer ske på ett mer effektivt sätt. Ekobrottsmyndigheten kommer inte utreda brott av mindre allvarlig karaktär till fördel för brott av mer allvarlig karaktär. Därigenom kan Ekobrottsmyndigheten fokusera på de mer allvarliga brotten som genom LSM kan påföras längre fängelsestraff. Finansinspektionen kan påföra administrativa sanktioner där subjektiva rekvisit utelämnas. Därigenom har finansinspektionen möjlighet att handlägga fler ärenden av administrativ karaktär.

Sedan 2017 gäller en ny reglering av marknadsmissbruk. Detta arbete syftar till att analysera regelverkets sanktionssystem såväl teoretiskt som praktiskt och avgränsas till att enbart behandla insiderbrott. Sanktionssystemet består av två alternativa delar, en nytillkommen administrativ och en straffrättslig, som är avsedda att beivra lindrigare respektive svårare överträdelser med hjälp av ett flertal olika sanktioner. Eftersom den aktuella regleringen har fått motta kritik framstår det som motiverat att undersöka den närmare, inte minst dess praktiska tillämpning. I syfte att berika analysen kommer regleringen jämföras med den motsvarande amerikanska regleringen.Arbetet går översiktligt igenom de unionsrättsliga definitionerna av insider-information och insiderhandel. Det tidigare begreppet är delvis oklart, i mycket hög grad beroende av omständigheterna i varje enskilt fall och förhållandevis vidsträckt.Vissa preliminära slutsatser om sanktionssystemet kan dras. Bestämmandet av typ och stränghetsgrad för administrativa sanktioner synes vara mycket oförutsebart på grund av att i princip vilka faktorer som helst kan beaktas. Den hårda gränsdragningen mellan det administrativa och det straffrättsliga sanktionssystemet synes innebära att små skillnader i gärningar i gränsfall kan leda till stora skillnader i sanktioner samt att vissa sanktioner inte kan tillgripas i svårare fall trots att de utöver allvarsgraden är identiska med lindrigare fall. Det i och för sig bristfälliga statistiska underlaget från myndigheterna indikerar starkt att ingen effektivitetsökning föranletts av den nya regleringen, särskit eftersom inga sanktionsförelägganden utfärdats för insiderhandel av FI. Sanktionsförelägganden har dock utfärdats för marknadsmanipulation. Trots ett maximistraff om sex års fängelse tycks det mycket svårt att ådömas stängare straff för insiderbrott; det verkar krävas ett flertal separata gärningar varav minst någon grov för ett svårare straff än villkorligt fängelsestraff och böter.Efter en jämförelse med den motsvarande amerikanska regleringen tycks det finnas utrymme för förbättringar, främst i form av att slå ihop de två system till ett enhetligt system med en förfinad samverkan mellan straffrättsliga och administrativa sanktioner.

I uppsatsen analyseras skiljelinjen mellan tillåtna aktiviteter och marknadsmanipulation. Analysen företas utifrån ett de lege lata såväl som ett de lege ferenda perspektiv. Analysen de lege lata inleds med att tolka och systematisera art. 12.1 MAR och övriga relevanta artiklar i MAR för att strukturera gällande rätt. Tolkningen och systematiseringen leder till en femstegsmodell som en potentiell överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation kan bedömas mot. Första steget i modellen är att pröva om förbudet är tillämpligt på aktiviteten. Andra steget är att pröva om aktiviteten är materiellt desinformerande (det första objektiva rekvisitet för marknadsmanipulation). Desinformation konstateras kunna ske kommunikativt (verbalt), antingen muntligen eller skriftligen, eller genom andra aktiviteter (icke-verbalt), såsom genomförandet av transaktioner eller läggandet av order. Icke-verbal desinformation delas sedan upp mellan fiktiva transaktioner och transaktioner med dolt motiv. I det tredje steget prövas om aktiviteten påverkar eller riskerar att påverka tillgången, efterfrågan eller priset på ett instrument som omfattas av förbudet (det andra objektiva rekvisitet för marknadsmanipulation). I det fjärde steget prövas om uppsåt eller oaktsamhet föreligger i förhållande till de båda objektiva rekvisiten (det subjektiva rekvisitet för marknadsmanipulation). Rekvisitet konstateras inte gälla för icke-verbal manipulation enligt art. 12.1 a) och b) MAR. Slutligen, i det femte steget, prövas om aktiviteten kan undantas från förbudets tillämpningsområde. Analysen de lege lata övergår sedan till att tillämpa de fem stegen för att analysera skiljelinjen mellan tillåtna aktiviteter och marknadsmanipulation enligt gällande rätt. Analysen behandlar verbal såväl som icke-verbal pump and dump/trash and cash samt wash sales, orderläggning utan avsikt att ordern ska gå till avslut, transaktioner som driver upp kursen, handel med små volymer (enpetare), handel i anslutning till öppning/stängning, cross market manipulation och squeezes. I analysen de lege ferenda kritiskt analyseras förbudet mot marknadsmanipulation för att avgöra om förbudet fått en för restriktiv eller extensiv omfattning. Följande fyra frågor behandlas i den analysen: Bör förbudet omfatta mer än desinformation? Tillämpas förbudet för restriktivt? Är det motiverat att uppställa ett krav på att desinformationen ska vara materiell och upprätthålls kravet av underrätterna? Tillämpas förbudet för extensivt på illikvida marknader? I analysen av de två förstnämnda frågorna dras slutsatsen att förbudet inte fått en för restriktiv omfattning. Däremot konstateras i analysen av de två sistnämnda frågorna att förbudet fått en för extensiv omfattning beträffande icke-verbal manipulation. Uppsatsen avslutas med att diskutera ett antal åtgärder som kan lösa det problemet. Diskussionen leder till slutsatsen att det finns skäl för ESMA att utfärda riktlinjer över hur desinformation ska tolkas och att ett subjektivt rekvisit för icke-verbal manipulation enligt art. 12.1 a) och b) MAR bör upprättas.

No description available.

No description available.

No description available.