"En människa som ingenting vet om döden eller endast känner fruktan inför den förstår inte heller att leva, eller lever i ständig omedveten ängslan inför framtiden. … När hon tar itu med ämnet och inför sig själv vågar bejaka dödens existens och integrera denna visshet med sitt eget liv växer hon både psykiskt och andligt.” I skolan bör man prata om döden så snart en fråga dyker upp, t.ex. om någon anhörig, vän eller ett husdjur till ett av barnen i klassen har dött. Man kan också jobba med döden under temaarbete om livsfrågor eller om den kristna påskhögtidens mysterium. Jag har under min forskningsperiod läst mycket litteratur, facklitteratur och skönlitteratur. Det finns otroligt mycket att läsa och risken kan bli att man drunknar i allt material. Min forskningsrapport bygger till stor del på litteratur, men jag har även provat mig fram med temaarbete om livsfrågor i en klass 6. Dessutom har jag pratat en hel del med barn, ungdomar och vuxna i min omgivning. Jag har bland annat intervjuat barn i en klass 3 och varit med i en samtalsgrupp. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1992.Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till Idril.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-7246 |
Date | January 1992 |
Creators | Skanebo Axberg, Gabriella |
Publisher | Högskolan i Gävle, Ämnesavdelningen för religionsvetenskap |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds