Social isolering förekommer i samhället ständigt och drabbar människan på olika sätt. Det kan orsaka ohälsosamma beteenden, depression och för tidig död. I och med coronaviruset Covid-19 har en stor del av Sveriges befolkning uppmuntrats begränsa graden av social kontakt. Social kontakt är viktigt för att bibehålla människans välmående och motivation. Brist på social kontakt kan leda till social isolering vilket har en negativ effekt på motivation till akademiska studier samt fysisk aktivitet. Syftet med denna studie var att undersöka hur motivation till studier och fysisk aktivitet påverkas vid begränsad social kontakt. Dessutom skall faktorer som self-efficacy (tron på sin egen förmåga), autonomi, samhörighet och kompetens (SDT) verka som potentiella faktorer som möjligen influerar graden av motivation begränsad social kontakt. Urvalet bestod av 34 universitetsstudenter från Sverige. Data samlades in via enkäter vilka besvarades två gånger med 3 veckors mellanrum. Analys av data gjordes genom deskriptiv statistik, beroendet-test och ett oberoende t-test. Resultatet visade att studiemotivation signifikant försämrats under studiens gång. En icke-signifikant skillnad observerades i graden av motivation till fysisk aktivitet. Self-efficacy och SDT förklarade inte graden av motivation för studier eller fysisk aktivitet. De icke-signifikanta resultaten kan förklaras av begränsat och icke-representativt urval, hög grad av social kontakt hos deltagarna samt att de utfärdade restriktionerna delvis begränsar deltagarna. / Social isolation occurs in society and affects people in different ways. Social isolation could give rice to unhealthy behaviour, depression and premature death. Due to the spread of the Coronavirus, Covid-19, a great amount of the Swedish population has been encouraged to restrict their social interaction with other people. However, social interaction is of importance for the level of motivation and well-being that people experience. Limited social interacation can lead to social isolation which produces a negative effect on motivation towards education as well as towards physical activity. The objective with this research was to examine if students with limited social interaction experience a deficiency in motivation towards education and physical activity. To examine possible factors that could influence the degree of motivation this study used scales based on self-efficacy (one’s beliefs in one’s ability), autonomy, relatedness and competence (SDT). The selection was 34 university students from Sweden. Data was gathered with a survey that was distributed two times within a time frame of three weeks. The analysis of the data was computed through descriptive statistics, paired samples t-test and independent samples t-test. A statistical significance was found for motivation towards education. There were no significant results for motivation towards physical activity. Neither Self-efficacy or SDT explained the degree of motivation towards education or physical activity. The non-significant result could be explained by the non-representative and small sample size as well by the students' high amount of established social interaction. Sweden's issued restrictions could have affected the result as it only moderately limits students' social environment.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-172320 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Fernerud, Unni, Leksell, Sofia |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi, Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds