Sammanfattning Bakgrund:Att fara illa som barn leder till negativa konsekvenser både på kort och lång sikt. Därför måste dessa barn tillkännages socialtjänsen av anmälningsskyldiga. Specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan har denna skyldighet men forskning visar att en anmälan inte alltid görs trots oro för barnet. Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevelse av att arbeta med barn som far illa eller misstänks fara illa inom barnhälsovården och elevhälsan. Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 12 specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan. Data analyserades med konventionell innehållsanalys. Resultat:Arbetet med barn som far illa beskrevs som komplext. Anmälningsskyldigheten var en viktig men svår uppgift. Att bedöma var gränsen går för när ett barn far illa samt bristande samarbete med socialtjänsten var svårigheter som framkom, en anmälan kunde av den anledningen ibland dröja eller utebli. Flera strategier användes i arbetet där relationen med barnet och familjen var av stor betydelse. Konklusion: Ämnet är komplext. Specialistsjuksköterskor beskriver att de saknar metoder och arbetssätt för att på bästa sätt hantera arbetet med barn som far illa. Specialistsjuksköterskorna har utarbetat egna strategier för att hjälpa barnet eller familjen på andra sätt först, innan en anmälan skrivs. / Abstract Background:Child maltreatment can have negative consequences in both the short and long term. Therefore, these children must be reported to the social services by persons liable to report. Specialist nurses in child health care and student health have this obligation, but research shows that a report is not always made despite concerns for the child. Aim:The aim of the study was to describe the specialist nurse's experience of working with children who are maltreated or suspected of being maltreated in child health care and school. Method:A qualitative interview study was conducted with 12 specialist nurses in child health care and school. Data were analyzed using conventional content analysis. Results:The work with maltreated children was described as complex. The reporting obligation was an important but difficult task. Assessing where the limit is for when a child becomes maltreated as well as a lack of cooperation with social services were difficulties that emerged, for which reason a report could sometimes be delayed or absent. Several strategies were used in the work where the relationship with the child and the family was of great importance. Conclusion:The subject is complex. The specialist nurses describe a lack of methods and working methods to best manage work with maltreated children. The specialist nurses have developed their own strategies to help the child or the family in other ways first, before a report is written.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-189410 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Eriksson, Emelie, Johansson, Sandra |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för hälsa, medicin och vård |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds