Syftet med denna studie är att undersöka hur anställda inom förskolan förhåller sig till anmälningsplikten. Med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer tar vi reda på hur anställda i förskolan resonerar kring anmälningsplikten, hur de i praktiken förhåller sig till att anmäla samt om det finns några specifika rutiner. Studiens empiri kommer vi att analysera med hjälp av organisationsteorin, detta med ett relationellt perspektiv. Resultatet i studien visar att förskolorna har rutiner för hur de ska anmäla medans rutinen för när de ska anmäla är kopplad till kommunikationen mellan ledning och personal. Det framkommer att pedagogernas värderingar och stödet från chefen påverkar hur personal inom barnomsorg förhåller sig till att anmäla. Hur de ser på anmälningsplikten ser olika ut för varje individ samt att de anser att de får allt för lite utbildning kring sin plikt att anmäla. / The purpose of this study is to study preschool employees behave when it comes to report neglect and how they act as mandatory reporters of suspected child neglect or abuse. Through a qualitative analysis and semistructured interviews we have studied how employees interpret the mandate to report, how they practically apply it in their day to day work, and also what the guidelines for reporting are, if any. The empirical research have been analyzed with the help of the organizational theory through a relational perspective. The results of the study show that while preschools indeed have requirements and processes in place for dealing with the legal duty to report child abuse, when to do so is more dependent on the communication between manager and employees. It appears that preschool employees personal values and level of support from management determines how personnel relates to reporting when abuse or neglect is observed or suspected in a childcare environment. How employees interpret mandated reporting is highly individual in addition to staff feeling like there is insufficient training when it comes to mandated reporting requirements and protocols.

The aim of this study is to examine how boys, in the context of honour, are perceived by teachers and what kind of efforts are being taken in specific situations. The study is based on seven qualitative interviews with high school teachers, from four different schools in the Stockholm County, using five vignettes. The interviews were processed using a thematic analysis and the result was analysed with the help of Christie’s theory about ideal and non-ideal victims, the theory of street-level bureaucracy and to some extent pathological altruism. The results show that the teachers in general find it easier to define girls as victims rather than boys. The teachers themselves think the reason for that can be that boys are perceived to have more power over their own situation and a freedom that the girls lack. Loud and aggressive behavior complicates the boy’s victimhood further. Reports of concern to Social services are rarely mentioned and is to be taken care of by school counselors or principals. The teachers defined it as the process, but also expressed a feeling of lack of knowledge and in some cases an unwillingness to act due to a fear of prejudging.

The purpose of this study was to investigate how kindergarten teachers look at their obligation to report and the possibilities and obstacles they see in reporting a child they think might be a victim of maltreatment. This study has a qualitative approach and six interviews were conducted with the help of both managers of kindergartens and kindergarten teachers. To analyse the empirical data that revealed itself during the interviews we used Johanssons (2007) and Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) definition of discretion and the concept of “street level-bureaucrats”. The result showed that our informants experienced the meeting with children who they suspect is being maltreated is important and emotional and they thought that they had a moral responsibility towards these children. It also showed that the relationship the teachers had with the children's parents made a difference in how to act about reporting or not. Its also showed that the workplace itself and the knowledge and experience you have could interfere with reporting. In conclusion we think that more studies should be done in this area and that more knowledge about this should be included in education, which our informants also agreed on.

Barn riskerar att fara illa eller dö när anmälningsskyldiga underlåter att följa den lagstadgade anmälningsplikten. Denna studie har därför genom sex kvalitativa semi- strukturerade intervjuer undersökt hur anmälningspliktig skolpersonal upplever att organisatoriska faktorer påverkar deras skyldighet att anmäla oro till socialtjänsten, samt vilka faktorer som anses underlättande eller försvårande i anmälningsproceduren. Kuratorer, pedagoger samt skolledare har deltagit i undersökningen. Organisationsteori och Lipskys handlingsutrymmesbegrepp har använts som teoretiska utgångspunkter. Tematisk analys har tillämpats. Resultatet indikerar att skolornas organisering kan underlätta eller försvåra anmälningsproceduren. Det upplevs positivt om anmälningsrutinen är organiserad så att pedagogerna inte behöver underteckna orosanmälningar – för att skydda relationen till eleven. Synen på socialtjänsten bland vårdnadshavare beskrivs vara negativ och påverka beslut om anmälan. Förmågan och möjligheten att upptäcka sådant som kan föranleda en orosanmälan beror på hur skolan är organiserad samt personalens yrkesroll och arbetsmetoder. Vidare är beslut om orosanmälan kontextbundet och beror till stora delar på vårdnadshavarnas respons när skolpersonalen uttrycker sin oro. Formella och informella möten beskrivs underlätta anmälningsproceduren då kollegial samverkan minimerar risken att elever faller mellan stolarna. Sekretessen mellan socialtjänst och skola upplevs försvårande. En lättad sekretesslagstiftning för att främja samverkan mellan socialtjänst och skola beskrivs vara önskvärt. Avslutningsvis finns en rad faktorer, både organisatoriska och individuella vilket ökar eller begränsar skolpersonalens handlingsutrymme i anmälningsproceduren, exempelvis personalens utbildning, arbetslivserfarenhet, yrkesroll samt organisationens rutiner.

Sweden has an obligation to report child abuse suspicions to Social Services. According to Socialtjänstlagen (swedish constitution) 1 § Chapter 14, all employees in agencies affecting children, such as schools, have a responsibility to report their suspicions. Research shows that many abuses are not reported. The consequence of this is that Social Services does not hear about all cases of abused and harmed children. One profession where reporting is mandated is school counselors. The school counselor has a particular status in the educational community and meets many maltreated children, and children who injure themselves through their own behavior. The purpose of our study was to describe the circumstances that school counselors believe may affect their tendency to report. Using qualitative methods, we had eight interviews with school counselors from different municipalities who work with students of different ages, and who have different experiences within their profession. The result was related to the theoretical frames of the written composition by Stephen Webb’s (2006), The Rationality of Regulation and the Sociological Concepts of Formal and Informal Social Controls (Israel, 1968). Our study shows that all school counselors knew that a report had to be submitted even at the slightest suspicion, although several of them said that they in some cases avoided to report. The reasons for this, which all according to our interpretation means that the regulation and the social control of maltreated children does not always work, could have to do with the cooperation and response from the social services, or that they assumed that the involvement with the social services would not benefit the child. It could also be that the student’s situation was not serious enough to report, or that they wanted more information about the situation before reporting. Another reason could be that they assumed that there are better ways to sort out the students’ concerns within the school or other agencies, especially if it regards an older student. The study also shows that the school counselors felt there was a risk in losing the students trust when reporting their suspicions.

The purpose of this thesis is to create a deeper and also a better understanding about how each of the professional secrecy and obligation to report are perceived from auditors and further investigate how the potential conflicts based on independence and “can be suspect” are handled by the auditors. The purpose has been achieved through interviews with four different accounting firms. The interviews were conducted with Grant Thornton, BDO Mälardalen AB, PwC and KPMG to answer the research questions. Subsequently, a hermeneutic approach was used to since the interpretation of the interviews was considered as important to obtain knowledge of the respondent’s perception about the topic. In the analyze chapter have dataset from the reference framework and empirical part been used to implement the analyze of the thesis. The study shows that the professional secrecy is important for creating a good relationship with clients and is not considered as a rule that create conflicts for auditors. The obligation to report, however, is creating conflicts because of the lack of knowledge in assessment of economic crimes. The auditors therefore decide to investigate a situation that “can be suspect” beyond what is intended. To not become dependent on the clients, there are rules and profession practices that are used and also examples like not having friends or family members as clients. / Syftet med denna uppsats är att skapa oss en djupare samt bättre förståelse om hur respektive av - samt anmälningsplikten uppfattas av revisorer och vidare undersöka hur eventuella konflikter med utgångspunkt för oberoende ställning samt vid ”kan misstänkas” situationer hanteras av revisorer. För att uppnå syftet, har intervjuer med fyra olika revisionsbyråer genomförts. Intervjuerna har genomförts med Grant Thornton, BDO Mälardalen AB, PwC samt KPMG genomförts för att kunna besvara forskningsfrågorna. Därefter har en hermeneutik synsätt använts då tolkning av intervjumaterialen ansågs viktig för att kunna få kunskap för respondenternas uppfattning kring ämnesvalet. I analysavsnittet har sedan datamaterial från referensramen samt empiridelen använts för att kunna genomföra en analys av uppsatsen. Denna studie visar tystnadsplikten är viktig för att kunna skapa en bra relation med klienterna och anses inte skapa konflikter för revisorer i någon stor bemärkning. Anmälningsplikten skapar dock problem på grund av bristen på kunskap inom bedömning av brott hos revisorer. Revisorerna väljer därför att utreda en situation vid brottsmisstanke längre än vad som avses. För att inte bli beroende av sina klienter finns regler och praxis inom yrket som används samt genom att till exempel inte ha vänner och bekanta som klienter menar respondenterna.

The dilemma is a self-perceived experience of a child who does not have his needs respected and met. This puts me as an educator to be put in situations where I need to analyze the event and the needs of everyone involved from different perspectives. The purpose and dilemma of this essay is to focus on my role as an educator but also as an adult in the preschooler's life and what impact this can have based on a self-perceived situation. The thesis deals with the collaboration between preschool and social services and what opportunities there are to support children who live in insecure and deficient conditions. The essay discusses what knowledge there is about reports of anxiety, when they are justified, who decides on them and what consequences they can have for the child. One focus concerns the collaboration with the social services, another on which criteria need to be met in order to make a report. While I have examined my role as an adult, I have also critically examined the cooperation between various authorities such as the National Agency for Education, the UN Convention on the Rights of the Child and preschool, based on literature and research in the field. The essay contributes with a clearer picture of the children's lives in preschool and what conditions affect them and what the political form of government has for the impact on the activities in preschool. Finally, I also reflect on the various governing documents as both a support and a limitation. / Dilemmat är en egenupplevd händelse där ett barn inte får sina behov respekterade och tillgodosedda. Detta försätter mig som pedagog att sättas i situationer där jag behöver analysera händelsen och alla inblandades behov ur olika perspektiv. Syftet och dilemmat med denna uppsats är att utifrån en självupplevd situation fokusera på min roll som pedagog men också som vuxen i förskolebarnets liv och vilken inverkan denna kan ha. Uppsatsen behandlar samarbetet mellan förskola och socialtjänst och vilka möjligheter som finns för att stödja barns som lever under osäkra och bristfälliga förhållanden. Uppsatsen diskuterar vilken kunskap som finns om orosanmälningar, när de är befogade, vem som beslutar om dem och vilka konsekvenser de kan få för barnet. Ett fokus gäller samarbetet med socialtjänsten, ett annat på vilka kriterier som behöver fyllas för att kunna göra en anmälan. Medan jag har undersökt min roll som vuxen har jag också kritisk granskat samarbetet mellan olika myndigheter som Skolverket, FN:s barnkonvention och förskolan, utifrån litteratur och forskning på området. Uppsatsen bidrar med en tydligare bild av barnens liv i förskolan och vilka villkor som påverkar dem samt vad den politiska styrformen har för påverkan på verksamheten i förskolan. Till sist reflekterar jag även över de olika styrdokumenten som både ett stöd och en begränsning.

Sammanfattning  Bakgrund:Att fara illa som barn leder till negativa konsekvenser både på kort och lång sikt. Därför måste dessa barn tillkännages socialtjänsen av anmälningsskyldiga. Specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan har denna skyldighet men forskning visar att en anmälan inte alltid görs trots oro för barnet.  Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevelse av att arbeta med barn som far illa eller misstänks fara illa inom barnhälsovården och elevhälsan.  Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 12 specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan. Data analyserades med konventionell innehållsanalys.  Resultat:Arbetet med barn som far illa beskrevs som komplext. Anmälningsskyldigheten var en viktig men svår uppgift. Att bedöma var gränsen går för när ett barn far illa samt bristande samarbete med socialtjänsten var svårigheter som framkom, en anmälan kunde av den anledningen ibland dröja eller utebli. Flera strategier användes i arbetet där relationen med barnet och familjen var av stor betydelse.  Konklusion: Ämnet är komplext. Specialistsjuksköterskor beskriver att de saknar metoder och arbetssätt för att på bästa sätt hantera arbetet med barn som far illa. Specialistsjuksköterskorna har utarbetat egna strategier för att hjälpa barnet eller familjen på andra sätt först, innan en anmälan skrivs. / Abstract Background:Child maltreatment can have negative consequences in both the short and long term. Therefore, these children must be reported to the social services by persons liable to report. Specialist nurses in child health care and student health have this obligation, but research shows that a report is not always made despite concerns for the child.  Aim:The aim of the study was to describe the specialist nurse's experience of working with children who are maltreated or suspected of being maltreated in child health care and school.  Method:A qualitative interview study was conducted with 12 specialist nurses in child health care and school. Data were analyzed using conventional content analysis.  Results:The work with maltreated children was described as complex. The reporting obligation was an important but difficult task. Assessing where the limit is for when a child becomes maltreated as well as a lack of cooperation with social services were difficulties that emerged, for which reason a report could sometimes be delayed or absent. Several strategies were used in the work where the relationship with the child and the family was of great importance.  Conclusion:The subject is complex. The specialist nurses describe a lack of methods and working methods to best manage work with maltreated children. The specialist nurses have developed their own strategies to help the child or the family in other ways first, before a report is written.

No description available.

Det här examensarbetet undersöks hur en kommunal förskola och ett föräldrakooperativs bemötande och åtgärder ser ut när det gäller barn som blivit utsatta för fysiska övergrepp. Arbetet utgår från frågeställningarna: Har de två förskolorna riktlinjer för att hantera problematiken kring fysiska övergrepp mot barn? Vilka likheter finns det i riktlinjerna när det gäller bemötande och åtgärder? Vilka skillnader finns det i riktlinjerna när det gäller bemötande och åtgärder? En jämförelse mellan de två förskolorna görs genom en textanalys av två dokument, föräldrakooperativet har en kris och beredskapsplan och den kommunala har ett policydokument som belyser anmälningsplikten. Analyserna kommer att sker ur ett hermeneutiskt synsätt samt i en kvalitativ bearbetning. Arbetet tar även upp anmälningsplikten förskolan står inför när misstanke eller oro uppkommer hos personalen. Här kan man även läsa om hur Socialtjänstlagen 14 kapitel 1§ lyder inför anmälningsplikten. Resultatet visar att det finns skillnader mellan förskolorna när det gäller bemötande och åtgärder men även att det finns osäkerhet i hur personalen ska agera. / This thesis explores how a local nursery school and a parents cooperative attitude and actions looks like when it comes to children who are victims of physical abuse . Work is based on the questions: Have the two preschools guidelines for dealing with the problem of physical abuse of children? What similarities are there in the guidelines when it comes to attitude and actions?  What are the differences in the guidelines when it comes to attitude and actions? A comparison between the two preschools done through a textual analysis of two documents , parents' cooperative has a crisis and contingency plan and the municipal has a document in which an obligation. The analyzes will be conducted from a hermeneutic approach and in a qualitative processing. The work also deals with notification requirements preschool faced suspicion or concern arises among staff. Here you can also read about how the Social Services Act 14, Chapter 1, § reads before notification. The results show that there are differences between the preschools regarding treatment and measures but also that there is uncertainty in how staff should act