Forskningen om den sydskandinaviska hällkonsttraditionen har av tradition varit centrerad kring olika motiv och tolkningar av deras betydelse. Detta är till viss del en naturlig följd av att hällkonsten utgår ifrån bilden som ett kunskapsförmedlande medium. Den främsta orsaken till detta torde dock vara att vi oftast återfinner de sydskandinaviska hällristningarna inhuggna på olika hällar i ett öppet landskap, som regel utan någon närmare relation till andra fornlämningar och i nära relation till marker som var lämpade för bete och odling. Som en följd av detta är det svårt att uttala sig om vad för slags rituella aktiviteter som omgärdade tillkomsten av denna hällkonst. Ett källmaterial som ännu inte utnyttjats till sin fulla potential för att studera detta är de fall där hällristningar återfunnits i samtida gravar. Syftet med min avhandling har varit att genom det goda exemplets makt försöka närma mig en förståelse för ett av de många sammanhang som denna hällkonst kunde produceras i. Hällristningarna från bronsåldersgravhögen Sagaholm har här fått tjäna som min utgångspunkt. Anledningen till detta är inte enbart att Sagaholm är det största fyndet av hällristningar som gjorts i denna typ av kontext i norra Europa, utan även för att de återfunnits i ett stratigrafiskt slutet sammanhang som tydligt visar i vilket skede av gravritualen som hällristningarna fyllde sin främsta funktion. Hällristningarna från Sagaholm presenteras, analyseras och tolkas följaktligen i relation till den gravritual som omgärdade uppförandet av denna grav. Genom min avhandling har jag velat visa att arkeologisk forskning och akademiska avhandlingar inte nödvändigtvis behöver vara additiva till sin karaktär för att producera ny kunskap, utan att denna lika gärna kan emanera utifrån en mer fördjupad diskussion över ett enstaka fynd. Jag har även velat peka på vikten av ett kontextuellt förhållningssätt inom arkeologin där olika metaforiska sammanhang är viktiga för tolkningen av den materiella kulturen som ett meningskapande fenomen. Genom min avhandling har jag kunnat påvisa att olika tekniker att framställa hällristningar inte okritiskt kan användas för att inordna dessa i ett kronologiskt ramverk. Tillverkningstekniken kan dock tas som utgångspunkt för andra frågeställningar, i föreliggande fall tolkas detta som ett sätt att addera en narrati v struktur till detta bildmedium. Till sist: Genom min avhandling har jag velat demonstrera vikten av att gå till botten med det källmaterial vi behandlar inom arkeologin och att detta är ett vitalt inslag i arkeologins främsta syfte - att studera och tolka den materiella kulturen som ett viktigt medium för mänsklig kommunikation. / digitalisering@umu
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-61515 |
| Date | January 1999 |
| Creators | Goldhahn, Joakim |
| Publisher | Umeå universitet, Arkeologi och samiska studier, Umeå : Umeå universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, monograph, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Studia archaeologica Universitatis Umensis, 1100-7028 ; 11, Rapport / Jönköpings läns museum, 0349-7887 ; 41 |
Page generated in 0.0029 seconds