Rock carvings are engraved motifs of different kinds that are placed on rock surfaces and were created during the Scandinavian bronze age. There are many different kinds of rock carvings but the most common motif is cup marks, and the second most common is ships. In this essay ship carvings are analyzed to see whether they were used in religious practice. Based on literary studies of earlier reserch done on the subject I have formed my own opinion about the ship's meaning. Different interpretations of how the ship could have been used within religious rituals are discussed by four sites in Uppland which present a variety of rock carving combinations. The sites were picked because the ship carvings are similar and they all have one or more human figures close by. The human presence on the rock faces strengthen the interpretation that the ship were used with religious purpose, and a prime example of this is Brandskogsskeppet, one of Sweden's largest ship carvings. It is more than four meters long, has several human figures on-board the ship and is carried by a person. The results of the study is that the ship carvings can indeed be interpreted as religious symbols but that is also could have served a multifunctional purpose depending on the situation

<p>The survey takes its starting point in a critical evaluation of recent phenomenological approaches to rock art in landscape studies, foremost the works of Chris Tilley. The purpose is to present a phenomenological theory, based on the philosophy of Maurice Merleau-Ponty, which includes both motives, places and landscapes in a holistic interpretation. Bronze age rock art around Motala ström and the city of Norrköping is used to exemplify the theoretical discussion. When presenting the framework, emphasis is being laid on the bodily experience of rock art and place through the process of phenomenological intersubjectivity.</p>

The survey takes its starting point in a critical evaluation of recent phenomenological approaches to rock art in landscape studies, foremost the works of Chris Tilley. The purpose is to present a phenomenological theory, based on the philosophy of Maurice Merleau-Ponty, which includes both motives, places and landscapes in a holistic interpretation. Bronze age rock art around Motala ström and the city of Norrköping is used to exemplify the theoretical discussion. When presenting the framework, emphasis is being laid on the bodily experience of rock art and place through the process of phenomenological intersubjectivity.

Avhandlingen kretsar kring frågan om hur ett förhistoriskt bildskapande var av betydelse. Studien är riktad mot den materiella bilden och syftet är att diskutera betydelser av hällbilders materialitet och hur relationen mellan människor, hällbilder och platser var meningsfull. Utgångspunkten för undersökningen definieras som konceptuell, där en definition av begreppen bild och materialitet ligger till grund för studiens teoretiska och metodiska utformning. Studiematerialet utgörs av den sydskandinaviska hällbildstraditionen, med ett fördjupat fokus på området kring Motala Ström utanför dagens Norrköping. Undersökningen består av tre delar. I den första delen genomförs en diskursanalys, där frågan om hur hällbilders betydelse skall förstås diskuterats i relation till tidigare forsknings syften och resultat. Ett samband visas mellan hällbildsforskningens vetenskapliga illustrationspraktik och sätten hällbilder ansetts vara av betydelse. Ambitionen att avbilda hällbilder så exakt som möjligt är bunden till tolkningen av hällbilder som avbilder. Upptagenheten med avbilden har resulterat i att betydelsen av hällbilders materialitet generellt har varit åsidosatta. En utblick mot hur andra historiska och förhistoriska bildtraditioner varit av betydelse visar att avbildens symboliska betydelse inte alltid kan förutsättas vara den primära. Tvärtom tycks bildens betydelse vara flexibel och föränderlig, särskilt när dess materialitet möjliggör en upplevelse under lång tid. I den andra delen fördjupas studien genom en undersökning av Motala Ström-områdets hällbilder. Hällbildernas materiella kvaliteter definieras i relation till tre skalnivåer, landskapet, platsen och hällen. De materiella kvaliteterna har generella likheter, men varierar även från plats till plats. Upplevelsen av likformighet och variation präglar hällbildernas alla delar. Materialiteten är essentiell för upplevelsen av hällbilder som föreställande. Den nutida upplevelsen av bilder ligger till grund för en kategorisering av hällbilder i föreställande bilder och icke-föreställande former. Kategorierna form och bild ligger till grund för en kvantitativ sammanställning av inventerade hällbilder i socknarna Östra Eneby och Borg. Områdets hällbildsförekomster är strukturerade på ett tydligt sätt i landskapet. De allra flesta lokaler består av ett fåtal hällbilder (färre än 30) och präglas av formmässighet. Ett tjugotal lokaler består av fler än 79 hällbilder, och de präglas av variation och bildlighet. Den nutida upplevelsen av föreställandegraden hos hällbilder har relevans för betydelser under den aktiva hällbildstiden, då hällbilderna brukades på olika sätt i landskapet. På de stora platserna fungerade bilden som ett instrument att tänka med och en konceptualisering av tillvaron, medan de små formaliserade platserna uttrycker en praktik som markerade närvaro i landskapet. Hällbilders placering studeras vidare genom en fenomenologiskt inspirerad undersökningsmetod, där platsbesök bearbetas genom sytematisk fotografering och rendering av 3D-modeller. Tolv lokaler undersöks och det visas att hällbilders materialitet på ett direkt sätt strukturerar upplevelsen, där de antingen skapar en visuell tillgänglighet eller saknar visuell potential. Ett intentionellt bruk diskuteras, där möjligheten att upptäcka bilderna eftersträvats på stora platser och varit mindre viktig på små platser. Det har skapats visuella noder i landskapet, kreativa punkter där världen konceptualiserades. Kring noderna finns en större mängd mindre koncentrationer där estetiska teman upprepats som en del i ett inmutande och markerande i av landskapet där visuella normer upprätthölls.   Avhandlingen avslutas med att hällbildernas sociala och kronologiska sammanhang diskuteras. De sydskandinaviska hällbilderna dateras vanligen till bronsåldern (1 700-500 f.kr.), och produktionen anses ha pågått från början av perioden fram till inledningen av äldre järnålder. Slutet av den aktiva hällbildstiden föreslås som den mest arkeologiskt relevanta eftersom den motsvarar landskapets lämningar. Den aktiva hällbildstidens slut präglas av relationen mellan en materialiserad bildtradition och ett omfattande bildskapande i olika material. Till skillnad från den äldre bronsålderns bildskapande, som var ikonografiskt och repetitivt, så expanderar bildens möjligheter i slutet av aktiv hällbildstid. Bildens format, material och betydelse förändras och varieras. Bilden utvecklas inte enbart i sten utan också i brons och keramik och dess betydelse går från att vara strikt ikonografisk till att bli instrumentell. Hällbilderna spelar en stor roll i utvecklingen av en ”pictoral turn” som uttrycker sociala förändringar i samhället då bronsåldern övergår i äldre järnålder. Bildskapande blir i en del i utvecklingen av ett mer heterogent och regionaliserat samhälle. / The thesis revolves around the central question of how pre-historic images were meaningful. The focus is put on the material image, with the aim to discuss the meaning of south Scandinavian rock art as a relation between materiality, people and places. The empirical focus consists of the south Scandinavian rock art tradition, with a deepened analysis of the rock art area around the river Motala Ström, in south east Sweden. Initially, a connection between the practice of illustrating rock art and the interpretation of its meaning is presented as characteristic for previous research. The ambition to depict rock art as exactly as possible, has led to an archaeological focus on depiction as the primarily meaning of the images. An outlook, consisting of a historical and theoretical perspective on images, shows that the symbolic meaning of depiction cannot be presumed as most valid per se.   The material qualities of rock are defined in relation to three levels of scale; the landscape, specific places and the rock panels. These levels constitute the materiality of rock art and cannot be separated from its meaning. The material qualities have general similarities, but they also vary from place to place. A quantitate compilation of the documented samples of rock art in perishes Östra Eneby and Borg, shows that they are structured according to a principle of variation and likeness in the landscape. The placing of rock art is studied further by a phenomenological method, which reveals the construction of visual nodes in the landscape were imagery was used in creative ways to conceptualize the world. Around these visual nodes, a vast number of small concentrations of rock art is scattered in the landscape. The small places express an attitude towards the landscape, were aesthetical themes and ideals was maintained. The end of the active production of rock art is defined as the most relevant for an archaeological study, due to the material setting of the contemporary landscape. The presence of rock art represents the final stage of production. The end of the rock art tradition is characterized by a relation between a materialized art history and an extensive practice of making images in different materials. The image is materially expanded, being made not only in stone by also in bronze and ceramics. The meaning of images is transformed, from being strictly iconographical to becoming an instrument for thought. Rock art played a major part in the development of a “pictoral turn”, which expresses social changes in the society of the late Bronze Age and Early Iron Age.

<p>In this paper I discuss the theory of altered states of consciousness. Some of the rock art of the san-people in southern Africa and the lakota people in South Dakota, USA have been inspired by experiences during trance. The question is if some of the rock art in southern Scandinavia also have been inspired by trance experiences, and if archaeological scientists by investigating this theoretical view might find a better understanding as far as the Bronze Age in Southern Scandinavia is concerned.</p>

In this paper I discuss the theory of altered states of consciousness. Some of the rock art of the san-people in southern Africa and the lakota people in South Dakota, USA have been inspired by experiences during trance. The question is if some of the rock art in southern Scandinavia also have been inspired by trance experiences, and if archaeological scientists by investigating this theoretical view might find a better understanding as far as the Bronze Age in Southern Scandinavia is concerned.

The rock carvings in southern Scandinavia are an important part of Bronze Age research and the Scandinavian cultural heritage. There are three known sites with rock carvings on the island of Gotland. They are located in the parishes of Lärbro, Fårö, and Lye. The rock carvings on Gotland has been somewhat forgotten and are not a big part of research regarding the Bronze Age on Gotland. The aim of this thesis is to analyse the images on the rock carvings as well as analyse their placements in the landscape, both the natural and the cultural. The images will be analysed and possible interpretations of them will be discussed individually and together. Their relation to other ancient monuments and archaeological features will also be analysed. Each area’s cultural landscape where the rock carvings are present will be presented and compared with the other sites on Gotland. The result of this thesis shows that the rock carvings in Lärbro and Fårö are similar in both images and placement in the landscape. Ships, cupmarks, and weapons are among images carved at both sites. They both have a connection to fresh water and are in close proximity to stone ships. These two rock carving sites show a connection to the sea and a maritime identity in both their images and the surrounding cultural landscape. The rock carving in Lye has a smaller number of images, only cupmarks and a pair of foot soles. It is located in a different landscape which does not exhibit a connection to water in any way but instead shows a link to the land. This indicates that the rock carvings on Gotland had a connection to both the water and the land.

Forskningen om den sydskandinaviska hällkonsttraditionen har av tradition varit centrerad kring olika motiv och tolkningar av deras betydelse. Detta är till viss del en naturlig följd av att hällkonsten utgår ifrån bilden som ett kunskapsförmedlande medium. Den främsta orsaken till detta torde dock vara att vi oftast återfinner de sydskandinaviska hällristningarna inhuggna på olika hällar i ett öppet landskap, som regel utan någon närmare relation till andra fornlämningar och i nära relation till marker som var lämpade för bete och odling. Som en följd av detta är det svårt att uttala sig om vad för slags rituella aktiviteter som omgärdade tillkomsten av denna hällkonst. Ett källmaterial som ännu inte utnyttjats till sin fulla potential för att studera detta är de fall där hällristningar återfunnits i samtida gravar. Syftet med min avhandling har varit att genom det goda exemplets makt försöka närma mig en förståelse för ett av de många sammanhang som denna hällkonst kunde produceras i. Hällristningarna från bronsåldersgravhögen Sagaholm har här fått tjäna som min utgångspunkt. Anledningen till detta är inte enbart att Sagaholm är det största fyndet av hällristningar som gjorts i denna typ av kontext i norra Europa, utan även för att de återfunnits i ett stratigrafiskt slutet sammanhang som tydligt visar i vilket skede av gravritualen som hällristningarna fyllde sin främsta funktion. Hällristningarna från Sagaholm presenteras, analyseras och tolkas följaktligen i relation till den gravritual som omgärdade uppförandet av denna grav. Genom min avhandling har jag velat visa att arkeologisk forskning och akademiska avhandlingar inte nödvändigtvis behöver vara additiva till sin karaktär för att producera ny kunskap, utan att denna lika gärna kan emanera utifrån en mer fördjupad diskussion över ett enstaka fynd. Jag har även velat peka på vikten av ett kontextuellt förhållningssätt inom arkeologin där olika metaforiska sammanhang är viktiga för tolkningen av den materiella kulturen som ett meningskapande fenomen. Genom min avhandling har jag kunnat påvisa att olika tekniker att framställa hällristningar inte okritiskt kan användas för att inordna dessa i ett kronologiskt ramverk. Tillverkningstekniken kan dock tas som utgångspunkt för andra frågeställningar, i föreliggande fall tolkas detta som ett sätt att addera en narrati v struktur till detta bildmedium. Till sist: Genom min avhandling har jag velat demonstrera vikten av att gå till botten med det källmaterial vi behandlar inom arkeologin och att detta är ett vitalt inslag i arkeologins främsta syfte - att studera och tolka den materiella kulturen som ett viktigt medium för mänsklig kommunikation. / digitalisering@umu

The aim of this study has been to revaluate Bronze Age society using rock art as an archaeological material. It has also sought to question certain prevailing interpretative trends within the research of rock art; ascribing it as ritual practices, expression of a social elite and the adoption of symbols from cultures along the Mediterranean Sea. This has chiefly been made possible through the application of Slavoj Žižeks ideas about the ideological fantasy and the sublime object of ideology. The thesis proposes a connection between art and ideology. A selected sampling of rock carvings from three areas in Sweden has been made in order to further investigate the relationship between different figurative motives both at a regional level, as well as a local. This study claims that rather than having been under the control of an elite, rock art has been accessible for the majority of the population both to produce and view. The depiction of human representation as rock carving does not depict a clear social stratification. It is also argued that the idea of images displayed on the rocks having roots in the imagery of Mediterranean civilizations is a construct of current western ideology, as the symbolic connection between the cultures is tenable at best, according to this study.

The timeframe of the south Scandinavian rock art tradition extends from c.1700/1600 to 300 /200 BC. The chronological boundaries of the rock art phenomenon thereby coincide roughly with the timeframe of the Nordic Bronze Age, and rock art figures have come to be understood and interpreted as a Bronze Age phenomenon. It is argued that a dominant Bronze Age narrative has come to direct the discourse and fieldwork alike towards a focus on the origin , rather than the use, of rock art. The rock carver’s intention with the image, explicitly or implicitly, has come to equate with its meaning. The aim of the thesis is to approach rock art figures from a different perspective, with the aim of understanding how south Scandinavian rock art has been used and interpreted over time. The question of what archaeological evidence the use of rock art may have left behind is taken up, and the archaeological excavations carried out at rock art sites in southern Scandinavia​ are summarized and discussed. The survey shows that finds and features date to some extent from the Bronze Age, yet most of the dateable evidence comes from periods after the tradition of creating new images had ended, especially the Early Iron Age. This phenomenon is of particular interest given the explicit uses of the past-perspective of the thesis. It is argued that some of the rock art sites were still being used during later prehistoric periods. Other examples of later period´s uses of rock art sites are presented and discussed, such as runic inscriptions on rock art panels as well as the use of rock art and cup-mark sites during historic times. ​ A study of the chronological development of the rock art tradition in the Himmelstalund-region in the county of Östergötland is also presented, based on recently developed ship chronologies of rock art. The study shows that the earliest ship figures, which are found in the Himmelstalund area, were probably made in the Bronze Age period I/II. Yet the majority of the dateable ship figures date from the Bronze Age period II–III, after which the number of dateable ships declines in period IV, a development becoming even more prominent in period V-VI.  Another theme discussed in the thesis is archaeology’s own uses of rock art and how this has affected the interpretations of the material. The thesis shows it is feasible to combine a discussion on the prehistoric use of rock art sites and images with a critical view of interactions between archaeological and antiquarian practice and the source material. It has also shown the potential for a broadened discussion, where we regard the use of rock art, during the Bronze Age as well as during later periods, as integral and essential to rock art research​.