Uppsatsen undersöker sambandet mellan text, diskurs och social praktik i ett tal hållet av Olof Palme i september 1974 på Skånes partidistrikts Chilemöte. Studien undersöker även vilka strategier Palme använder i sitt tal och de vanligast förekommande teman. Metoden i arbetet är en kombination av Faircloughs kritiska diskursanalys och Hallidays systemiska funktionella grammatik. Textanalysprogrammet Lexicool användes för att se de mest använda orden i talet. Resultatet visar att Palmes tal inte var ett ordinärt politiskt tal, då han till största delen talar i första person plural och om “de” som inte är inkluderade. I politiska tal är det vanligt att man talar i egen person för att vinna röster. Dessutom används inte modalitetsmarkörer i någon större utsträckning, en väl vald strategi för att tala till Chiles folk i kris och för att visa avsky mot Pinochet och andra diktatorer. De mest förekommande teman är politik, demokrati och diktatur, som får sammanfatta talets syfte. Sambandet mellan text, diskurs och social praktik är solidaritet. Palmes sista uppmaning i sitt tal, på textnivå, är att alla ska visa Chile solidaritet. Palme talar även om andra länder i kris, andra länder som levt i diktaturer, vilket visar solidaritet på diskursnivå. Socialdemokratisk ideologi och historia har sin grund i solidaritet, vilket visar en länk mellan text, diskurs och social praktik.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-149163 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Better, Monica Seittu |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för språkstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Spanish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds