För att förstå dagens förskola och rådande barnsyn behöver vi förstå vår historia. Syftet med denna studie är att undersöka ledarinnors föreställningar om barn och barndom genom att studera observationsprotokoll från 1940-talets barnträdgårdar, där ledarinnor under flera år har följt 28 barns utveckling. Med stöd av kritisk diskursanalys (CDA) har jag undersökt hur ledarinnornas språk konstruerar barnens identitet - inom CDA benämnt som ’etos’. Resultatet tyder på att ledarinnorna hade en mångfacetterad och tillåtande barnsyn med en verksamhet präglad av glädje och värme. Resultatet visar att flickorna och pojkarna på många sätt beskrevs i liknande ordalag, såsom glada och duktiga men att skillnader förekom mellan könen. Flickorna beskrevs oftare som hjälpsamma och lugna medan pojkarna beskrevs med mer varierade ord. Pojkarna fick även mer plats i form av att ledarinnorna skrev längre anteckningar om dem än om flickorna. Studien har gett värdefull ny information inom ett negligerat forskningsfält, men ytterligare empiri behövs för att se tydligare mönster.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-182785 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Waldekranz, Linnéa |
| Publisher | Stockholms universitet, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds