Syfte Studiens syfte var att undersöka om det finns skillnader mellan damlag- och herrlagsspelares intresse, motiv och hinder till att anta en tränarroll. Metoden En kvantitativ enkät baserad på resultat från kvalitativa studier togs fram för att undersöka intresset att anta olika tränarroller samt olika faktorer som påverkade detta intresse. Totalt deltog 61 respondenter i studien, varav 39 damlagsspelare och 22 herrlagsspelare. Resultat Det fanns inga könsskillnader i intresset att bli tränare, men det fanns statistiska signifikanta (p=0,001) skillnader i vilken typ av tränaruppdrag som spelarna kunde tänka sig. Damlagsspelarna hade ett större intresse för att bli assisterande tränare (p=0,048), samt barn- och ungdomstränare (p=0,007) än herrlagsspelarna. Bland en rad påverkansfaktorer som undersöktes fann studien att damlagsspelarna i högre grad anser att barnpassning skulle underlätta ett tränaruppdrag och att tidsbrist och svårigheter att kombinera tränaruppdraget med familjen var faktorer som hindrade möjligheten att anta tränaruppdrag. Slutsats De stora skillnaderna mellan antalet kvinnor och män som är fotbollstränare verkar inte bero på skillnader i intresset att bli tränare utan på upplevda hinder. Insatser för att få fler kvinnliga tränare bör därför riktas mot dessa faktorer. Om fler kvinnliga tränare gavs möjligheter att engagera sig som tränare skulle antalet tränare kunna öka drastiskt vilket förväntas öka kvalitén på tränarkåren i alla sektioner och minska tränarbristen inom föreningslivet. / Purpose The purpose of the study was to investigate whether there are differences between female and male team players' interest, motives, and barriers to adopting a coaching role. Method A quantitative survey, based on the results from qualitative studies, was developed to examine interest in adopting various coaching roles and different factors influencing this interest. A total of 61 respondents participated in the study, including 39 female team players and 22 male team players. Results There were no gender differences in the interest in becoming a coach, but there were significant differences (p=0.001) in the type of coaching roles players could envision. Female team players showed a greater interest in becoming assistant coaches (p=0.048) and coaches for children and youth (p=0.007) compared to male team players. Among several influencing factors examined, the study found that female team players were more likely to consider childcare as facilitating a coaching role, while time constraints and difficulties combining coaching with family were factors hindering the possibility of taking on coaching roles. Conclusion The significant differences in the number of women and men who are football coaches do not seem to be due to differences in the interest in becoming coaches but rather perceived barriers. Efforts to increase the number of female coaches should therefore be targeted at these factors. If more female coaches were given opportunities to engage as coaches, the number of coaches could increase dramatically, which is expected to improve the quality of coaching across all sections and reduce the shortage of coaches in community sports. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p><p> </p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:gih-8185 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Ryd, Elin |
| Publisher | Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för fysiologi, nutrition och biomekanik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete ; 2023:118 |
Page generated in 0.0025 seconds