Unga lagöverträdare har sedan lång tid tillbaka särbehandlats i det svenska påföljdssystemet. Den främsta anledningen till detta är ungas avsaknad av fullständig mognad, erfarenhet och därmed ansvarsförmåga. Särbehandlingen tar sig främst till uttryck i särskilda regler för unga i åldrarna 15–20 år vid påföljdsbestämningen. Den s.k. ungdomsreduktionen i 29:7 BrB, vilken medför ordentliga strafflindringar för unga lagöverträdare, är en av de mest framträdande bestämmelserna i detta avseende.I januari 2022 trädde flertalet lagändringar i kraft vilka syftade till att förstärka den straffrättsliga reaktionen mot unga lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år. Den för uppsatsen relevanta lagändringen innebär att ungdomsreduktionen, som tidigare gällt ovillkorligt för samtliga unga, nu avskaffats för de i åldersgruppen 18–20 år som gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet. I denna uppsats utreder jag den avskaffade ungdomsreduktionen mot bakgrund av de skäl för särbehandling som tidigare legat till grund för särbehandlingen av unga i åldersgruppen 18–20 år i det svenska straffsystemet. Dessutom utreder jag vilka möjligheter det även fortsatt kommer att finnas för unga i åldersgruppen 18– 20 år att åtnjuta strafflindring. Jag kommer till slutsatsen att det går att ifrågasätta om inte den avskaffade ungdomsreduktionen träffar ett alltför stort område och därmed går utöver det eftersträvade syftet. Det går bland annat att argumentera för att straffskärpningen i stället skulle ha begränsats till det specifika problemet organiserad brottslighet.Det finns dock, vilket kommer att framgå, fortsatt vissa möjligheter för unga i åldersgruppen 18–20 år att åtnjuta strafflindring vid påföljdsbestämningen även efter den avskaffade ungdomsreduktionen nu trätt i kraft. / Young offenders have since long been treated differently in the Swedish criminal law system. This special treatment has mainly been expressed through special rules established for young people aged 15–20, which have entailed substantial mitigation when determining their sentences. The main reason for this arrangement is based on young people’s lack of maturity, experience and thus responsibility. The so-called youth reduction, which is stipulated in 29:7 of the Swedish Penal Code, is one of the most prominent provisions regarding the special treatment of young offenders. In January 2022, multiple amendments of the Swedish law entered into force, which aimed to strengthen the criminal law reaction against young offenders aged 18–20. The relevant amendment for this thesis entails that the youth reduction, which previously applied unconditionally to all young people, now has been abolished for young people aged 18–20 who have committed serious crime. In this essay, I investigate the abolished youth reduction in light of the reasons that have previously formed the basis of the difference in treatment of young offenders in the Swedish penal system. In addition, I examine which possibilities that will continue to exist for young people aged 18–20 to enjoy mitigation of their sentence. I reach the conclusion that one could question whether the abolished youth reduction is affecting an area that is too extensive for the aim sought. Instead, there are those who argue that the abolished youth reduction should have been limited to the specific problem of organized crime. However, as will be shown, there will still be some possibilities for young people aged 18–20 to enjoy a mitigation of their sentence even after the abolished youth discount has entered into force.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-479685 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Skoog, Emma |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds