Sammanfattning Ensamhet är en vanlig upplevelse som har kopplats till en mängd olika hälsoproblem. Forskning har visat att det finns samband mellan upplevd ensamhet och olika faktorer såsom ålder, kön och relationsstatus. På senare tid har även psykologiska faktorer som självmedkänsla visat sig ha ett samband med upplevd ensamhet. Syftet med denna studie var att undersöka upplevd ensamhet, självmedkänsla samt sambandet mellan dessa i en svensk kontext. 266 personer i Sverige, mellan 25–65 år (M= 37.4, SD=11.9) besvarade demografiska frågor samt två formulär: Revised UCLA loneliness scale (R-UCLA) och Self Compassion Scale (SCS). Data analyserades genom ANOVA, oberoende t-test, korrelationsanalys och multipel linjär regressionsanalys. Resultaten visade att singlar och unga vuxna (25–34 år) upplevde sig något mer ensamma samt att de som är föräldrar, ensamboende och åldersgrupper mellan 35–65 år var något mer självmedkännande. Dock var dessa skillnader av liten effekt. Det framkom även ett signifikant negativt samband av stor effekt mellan upplevd ensamhet och självmedkänsla. Sambandet var något starkare för gruppen män. Denna studie påvisar att sambandet mellan upplevd ensamhet och självmedkänsla är bestående även i en svensk kontext. För att vidare undersöka kausalitet och eventuella interventioner mot upplevd ensamhet uppmuntras framtida forskning att genomföra longitudinella studier och interventionsstudier. / Abstract Loneliness is a common experience that has been linked to a variety of health problems. Research has shown that there is a relationship between loneliness and various factors such as age, gender, and relationship status. More recently, psychological factors such as self-compassion have also been shown to be associated with loneliness. The aim of this study is to examine perceived loneliness, self-compassion, and the relationship between these in a Swedish context. Participants in the study were 266 persons from Sweden, aged between 25-65 years (M= 37.4, SD=11.9). Data was collected using a web-based questionnaire comprising the Revised UCLA loneliness scale (R-UCLA) and Self Compassion Scale (SCS) as well as demographic questions. Data were analyzed using ANOVA, independent t-tests, Pearson correlation and multiple linear regression. The results showed that singles and young adults (25-34 years) feel somewhat lonelier and that those who are parents, those living alone and those between the ages 35-65 where more self-compassionate. However, these differences were of small effect sizes. There was also a significant negative correlation of large effect between perceived loneliness and self-compassion. The correlation was somewhat stronger for men. This study demonstrates that the connection between perceived loneliness and self-compassion is persistent in a Swedish context. To further investigate causality and possible interventions against perceived loneliness, future research is encouraged to conduct longitudinal studies and clinical trials.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-201853 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Ghamari, Parmida, Tärnklev, Tilda |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds