Till följd av bland annat urbaniseringen och de nya utmaningar samt levnadsförhållandena som medföljer människor som bosätter sig i städer har nya fenomen vuxit fram och aktualiserats. Urban ofrivillig ensamhet är ett sådant. Städer anses som platser där sociala relationer frodas, men samtidigt måste vi vara medvetna om att ofrivillig ensamhet formas i städerna. Detta tenderar dock att förbises och gömmas av den enorma mängd människor som vistas där. Ur ett fysisk planerar- och designperspektiv är de fysiska aspekterna av staden intressanta eftersom det är den fysiska utformningen och livsmiljön i samverkan med sociala aspekter som har stor påverkan på hur människor bor, lever och förflyttar sig i staden. Så hur kan problemet synliggöras och hanteras inom fysisk planering? Syftet med uppsatsen är att undersöka hur samt vilka fysiska och sociala aspekter som samverkar och inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet formas och vidhålls i urbana miljöer, genom att undersöka hur dialektiken (stad – ofrivillig ensamhet) är situerad i forskningen inom ämnet. Ytterligare ämnar studien att kritiskt undersöka relationen mellan urban ofrivillig ensamhet och fysisk byggd miljö med hjälp av design. Studien initieras med reflektioner kring konkurrerande sätt att diskutera ensamhet samt hur fenomenet principiellt kan förstås med hjälp av Simmels och Baumans perspektiv på främlingskapet samt Tönnies Gemeinschaft och Gesellschaft. Studien har genomförts med hjälp av en kartläggande litteraturstudie och designmoment. Empirin har samlats in genom dokumentstudier av akademisk litteratur inom ämnet urban ofrivillig ensamhet. Empiri har sedan analyserats med en tematisk textanalys och diskuterats mot de teoretiska utgångspunkterna och kunskapsöversikten. De teoretiska utgångspunkterna består av den socio-spatiala dialektiken samt Lefebvre rumstriad: det materiella rummet, rummets representationer och representationernas rum. Relationen mellan fysisk utformning, sociala aspekter och urban ofrivillig ensamhet har sedan undersökts genom design som metod. Studien visar på en förståelse av det moderna samhället som en plats med utrymme för både gemenskap och ofrivillig ensamhet som påverkas av såväl fysisk utformning som sociala mekanismer. Avsaknaden av samhörighet, sociala utbyten, relationer och sociala nätverk av genuina och djupa sociala band bidrar till att forma ofrivillig ensamhet. Å andra sidan motverkar god promenadvänlighet, god tillgänglighet, och offentliga platser eftersom de skapar möjlighet för personer att förflytta sig och träffa andra om de tar möjligheten. Slutligen är det upp till användarna av den byggda miljön att tolka och bruka den. Även om planerare formar en plats med ett specifikt ändamål i åtanke.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:bth-19925 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Thölix, Joel |
| Publisher | Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för fysisk planering |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds