Till följd av bland annat urbaniseringen och de nya utmaningar samt levnadsförhållandena som medföljer människor som bosätter sig i städer har nya fenomen vuxit fram och aktualiserats. Urban ofrivillig ensamhet är ett sådant. Städer anses som platser där sociala relationer frodas, men samtidigt måste vi vara medvetna om att ofrivillig ensamhet formas i städerna. Detta tenderar dock att förbises och gömmas av den enorma mängd människor som vistas där. Ur ett fysisk planerar- och designperspektiv är de fysiska aspekterna av staden intressanta eftersom det är den fysiska utformningen och livsmiljön i samverkan med sociala aspekter som har stor påverkan på hur människor bor, lever och förflyttar sig i staden. Så hur kan problemet synliggöras och hanteras inom fysisk planering?  Syftet med uppsatsen är att undersöka hur samt vilka fysiska och sociala aspekter som samverkar och inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet formas och vidhålls i urbana miljöer, genom att undersöka hur dialektiken (stad – ofrivillig ensamhet) är situerad i forskningen inom ämnet. Ytterligare ämnar studien att kritiskt undersöka relationen mellan urban ofrivillig ensamhet och fysisk byggd miljö med hjälp av design.  Studien initieras med reflektioner kring konkurrerande sätt att diskutera ensamhet samt hur fenomenet principiellt kan förstås med hjälp av Simmels och Baumans perspektiv på främlingskapet samt Tönnies Gemeinschaft och Gesellschaft. Studien har genomförts med hjälp av en kartläggande litteraturstudie och designmoment.  Empirin har samlats in genom dokumentstudier av akademisk litteratur inom ämnet urban ofrivillig ensamhet. Empiri har sedan analyserats med en tematisk textanalys och diskuterats mot de teoretiska utgångspunkterna och kunskapsöversikten. De teoretiska utgångspunkterna består av den socio-spatiala dialektiken samt Lefebvre rumstriad: det materiella rummet, rummets representationer och representationernas rum. Relationen mellan fysisk utformning, sociala aspekter och urban ofrivillig ensamhet har sedan undersökts genom design som metod.  Studien visar på en förståelse av det moderna samhället som en plats med utrymme för både gemenskap och ofrivillig ensamhet som påverkas av såväl fysisk utformning som sociala mekanismer. Avsaknaden av samhörighet, sociala utbyten, relationer och sociala nätverk av genuina och djupa sociala band bidrar till att forma ofrivillig ensamhet. Å andra sidan motverkar god promenadvänlighet, god tillgänglighet, och offentliga platser eftersom de skapar möjlighet för personer att förflytta sig och träffa andra om de tar möjligheten. Slutligen är det upp till användarna av den byggda miljön att tolka och bruka den. Även om planerare formar en plats med ett specifikt ändamål i åtanke.

Utmaningar som ökad stillasittande, ohälsa och klimatförändringar kräver nya strategier. Vallastaden i Linköping exemplifieras som ett projekt som använt innovativa strategier för att möta globala utmaningar. Området betonar social hållbarhet men också ekologisk hållbarhet vilket integreras strategiskt i staden för att främja och uppmuntra till en hållbar livsstil och stad. Intresset riktas mot hur Vallastadens utformning påverkar invånarnas attityd till fysisk aktivitet och miljömedvetenhet. Fysisk aktivitet betonas som avgörande för hälsa och livslängd, och den fysiska miljöns utformning spelar en nyckelroll. Stadsidealet nyurbanism samt Edward Sojas teori, den socio-spatiala dialektiken, har applicerats för att undersöka uppsatsens syfte och besvara frågeställningarna. De teoretiska ramverken ger en djupare inblick i och förståelse för hur Vallastadens design och struktur påverkar invånarna och visar på samspelet mellan fysisk miljö och mänskligt beteende. För att undersöka Vallastadens påverkan på invånarnas fysiska aktivitet och hållbara val, samt bedöma hur väl kommunens mål uppnåtts, användes både kvalitativa och kvantitativa metoder. De kvalitativa metoderna – intervjuer, observation, enkät och litteraturstudier – gav djupare insikt i människors tankar och känslor medan de kvantitativa metoderna – enkät och statistik – möjliggjorde generalisering. Genom att kombinera båda metoderna strävade studien efter en mer omfattande och nyanserad förståelse av ämnet. Resultaten indikerar att Vallastaden, genom sin integrerade planering med grönområden och attraktiva offentliga platser, strävar efter att främja en aktiv livsstil och hållbara transportval. Dess strategi med parkeringshus och hastighetsbegränsningar framstår som en åtgärd för att skapa en säkrare miljö som främjar hälsa och gemenskap. Även om Vallastaden framhävs som ett framgångsrikt exempel, återges det att vissa invånare inte noterar en betydande förändring i sina aktivitetsnivåer. Detta pekar på en potentiell avvikelse från de större målen för projektet. Trots dessa avvikelser har Vallastadens resultat i huvudsak stämt överens med kommunens ambitioner.