No description available.

Bakgrund Ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem hos de äldre. Sjuksköterskor möter de äldre när de fått konsekvenser av den ofrivilliga ensamheten och bör därför kunna erbjuda åtgärder när den ofrivilliga ensamheten är grunden till ohälsan. Vald teoretisk referensram för arbetet är KASAM- Känsla av sammanhang, vilken belyser vikten av att befinna sig i ett sammanhang. Syfte Att belysa åtgärder för att minska upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre. Metod Vald metod är systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Antalet inkluderade artiklar är 12 stycken, vilka är av kvantitativ och kvalitativ ansats, samt en mixed-method. Inkluderade artiklar är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades för att sedan analyseras utifrån utsagor, koder och teman, vilka diskuterades mot den teoretiska referensramen. Resultat Resultatet visade tre teman; socialt sammanhang, internetanvändning och fysisk aktivitet. Slutsats Denna systematiska litteraturstudie visar att sjuksköterskan, genom stöd och motivation till att vara socialt aktiv, kan hjälpa den äldre till att uppleva en minskad känsla av ofrivillig ensamhet.

Ofrivillig ensamhet är en riskfaktor till psykisk ohälsa och har negativa effekter på människors hälsa. Den äldre människan tillhör en grupp i samhället som växer och i takt med åldrandet förändras livssituationen och det finns en större benägenhet att uppleva ofrivillig ensamhet. Sjuksköterskan kan möta många äldre människor som upplever ofrivillig ensamhet och har en möjlighet att främja hälsa. Det är av vikt att få insikt och förståelse av den äldre människans unika upplevelse av hälsa för att kunna lindra lidandet som den ofrivilliga ensamheten kan bidra med. Syftet med studien är att belysa den äldre människans upplevelse av ofrivillig ensamhet. Genom en litteraturöversikt sammanställs sju kvalitativa och två studier med mixad metod till ett resultat. Resultatet visas i fyra huvudteman: Den åldrande kroppen, Brist på sammanhang, Existentiellt lidande och Ensamheten som hanterbar. Under dessa fyra huvudteman följer tio underteman: När kroppen sviker, Förlust av autonomi, Förlust av relationer, Förlust av en meningsfull tillvaro, Hemlös i livet, Hopplöshet, Negativ självbild, Acceptans, Självkänsla och Aktiviteter. Studiens slutsatser framhäver vikten av att sjuksköterskan kan behöva stötta den äldre människan till nya sammanhang, stärka och stödja den äldres hälsoprocesser och våga möta det existentiella lidandet. Framtida forskning behöver rikta uppmärksamheten på hur sjuksköterskan kan identifiera äldre människor som lider av ofrivillig ensamhet.

A home for stragers är en hybridbyggnad i Stora Vika som kombinerar äldreboende med medborgarhus. Projektet utforskar hur en öppen mötesplats skulle kunna skapa liv i en väldigt liten tätort och bli en början till vidareutveckling. Byggnaden står bestämd mitt i Stora Vika, på den stora ängen som är symbolen för samvaro och högtider. På samma sätt ska medborgarhuset bli en förlängning till detta som möjliggör mindre och större samlingar åt de boende året om. Byggnaden ska synliggöra de boende inne i huset och i tätorten till varandra och möjliggöra både aktivt och passivt samvaro i form av vardagliga möten. Huset med lägenheter för 30 pensionärer utgår från en tanke av att gradvist skapa trygga kontakter till personerna i ens omgivning. Att ha möjlighet att mötas i sina vardagliga sysslor eller att dela på en vanlig måltid med en granne ligger i fokus i gestaltningen. Allt börjar med att hälsa på sin granne vid dörren. / A home for strangers is a hybrid building in Stora Vika, in Nynäshamns municipality, that combines a retirement home with a lively community house. The project explores how an open meeting place could create life in a small community and be the start to further development. The building stands firmly in the middle of Stora Vika, on the large meadow which is the symbol of togetherness and celebrations. In the same way, the community house will become an extension to this, enabling smaller and larger gatherings for the residents all year round. The building makes both the people living inside the house as well as in the area, visible to each other. The house with apartments to 30 elderly is based on the idea of gradually creating safe contacts with the people around you. To be felt seen in your everyday-activities or sharing a meal with your neighbor are in focus in the design. Everything begins with greeting your neighbor at the door.

Bakgrund: Antalet äldre i Sverige beräknas öka och människor lever idag längre än förr och bor i högre utsträckning längre kvar i hemmet. En ofrivillig ensamhet är ett växande problem bland äldre och kan leda till allvarliga hälsorisker. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva äldres upplevelser av att leva i en ofrivillig ensamhet i ordinärt boende. Metod: Litteraturstudien baserades på nio artiklar som analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier. Resultatet visade att relationer och aktiviteter var viktiga faktorer för att lindra känslan av ensamhet. Äldre upplevde ensamhet relaterat till förluster eller en saknad att ha någon att dela livet med. Ensamheten medförde svåra känslor som skapade ett lidande och en känsla av meningslöshet och hopplöshet. Äldre upplevde hinder som försvårar förmågan till att minska känslan av ensamhet. Slutsatser: Upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre är mångfacetterad vilket visar på vikten av att bemöta äldres behov utifrån en personcentrerad vård. Sjuksköterskan bör utforma relevanta omvårdnadsåtgärder utifrån äldres upplevelser av ensamhet.

Till följd av bland annat urbaniseringen och de nya utmaningar samt levnadsförhållandena som medföljer människor som bosätter sig i städer har nya fenomen vuxit fram och aktualiserats. Urban ofrivillig ensamhet är ett sådant. Städer anses som platser där sociala relationer frodas, men samtidigt måste vi vara medvetna om att ofrivillig ensamhet formas i städerna. Detta tenderar dock att förbises och gömmas av den enorma mängd människor som vistas där. Ur ett fysisk planerar- och designperspektiv är de fysiska aspekterna av staden intressanta eftersom det är den fysiska utformningen och livsmiljön i samverkan med sociala aspekter som har stor påverkan på hur människor bor, lever och förflyttar sig i staden. Så hur kan problemet synliggöras och hanteras inom fysisk planering?  Syftet med uppsatsen är att undersöka hur samt vilka fysiska och sociala aspekter som samverkar och inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet formas och vidhålls i urbana miljöer, genom att undersöka hur dialektiken (stad – ofrivillig ensamhet) är situerad i forskningen inom ämnet. Ytterligare ämnar studien att kritiskt undersöka relationen mellan urban ofrivillig ensamhet och fysisk byggd miljö med hjälp av design.  Studien initieras med reflektioner kring konkurrerande sätt att diskutera ensamhet samt hur fenomenet principiellt kan förstås med hjälp av Simmels och Baumans perspektiv på främlingskapet samt Tönnies Gemeinschaft och Gesellschaft. Studien har genomförts med hjälp av en kartläggande litteraturstudie och designmoment.  Empirin har samlats in genom dokumentstudier av akademisk litteratur inom ämnet urban ofrivillig ensamhet. Empiri har sedan analyserats med en tematisk textanalys och diskuterats mot de teoretiska utgångspunkterna och kunskapsöversikten. De teoretiska utgångspunkterna består av den socio-spatiala dialektiken samt Lefebvre rumstriad: det materiella rummet, rummets representationer och representationernas rum. Relationen mellan fysisk utformning, sociala aspekter och urban ofrivillig ensamhet har sedan undersökts genom design som metod.  Studien visar på en förståelse av det moderna samhället som en plats med utrymme för både gemenskap och ofrivillig ensamhet som påverkas av såväl fysisk utformning som sociala mekanismer. Avsaknaden av samhörighet, sociala utbyten, relationer och sociala nätverk av genuina och djupa sociala band bidrar till att forma ofrivillig ensamhet. Å andra sidan motverkar god promenadvänlighet, god tillgänglighet, och offentliga platser eftersom de skapar möjlighet för personer att förflytta sig och träffa andra om de tar möjligheten. Slutligen är det upp till användarna av den byggda miljön att tolka och bruka den. Även om planerare formar en plats med ett specifikt ändamål i åtanke.

Sammanfattning Bakgrund: Ensamhet i ålderdomen kan innebära en dålig prognos med försämrad fysisk och psykisk hälsa. Olika typer av förluster är faktorer som kan orsaka ensamhet och ökar med en stigande ålder. Vården brister i omhändertagandet av äldre personer som är ensamma i samhället, vilket gör att de inte får den vård de är i behov av. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga upplevelser av ofrivillig ensamhet hos äldre personer Metod: En allmän litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångssätt utfördes. Databassökningarna genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycInfo. Resultat: Ofrivillig ensamhet upplevdes i kontext med ett bristande socialt nätverk, försämrad hälsa och fysisk funktion, förändrad roll, social status och identitet, existentiella aspekter samt i mötet med sjukvården. Upplevelsen av ofrivillig ensamhet var mestadels beskrivet som något negativt där orken att försöka hantera sin situation eller viljan att leva hotades, men kunde även vara något som upplevdes positivt och genererade frihet. Konklusion: Upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre personer visade sig vara komplext med personliga skillnader. Det fanns ett flertal strategier för att hantera ofrivillig ensamhet, men dessa strategier kunde för vissa personer vara otillräckliga. Ofrivillig ensamhet orsakar lidande och sjukvården brister i identifiering och omhändertagandet av äldre personer som upplever ofrivillig ensamhet.

The purpose of my study is to investigate how the meeting place's staff’s in a municipality in Halland County, handles the loneliness of the elderly and their needs to activities, and how the meeting place works to prevent involuntary loneliness. I have used a qualitative method with semi-structured interviews. I have interviewed 6 people at different meeting places in the municipalities. In the results section, i have analyzed through the theories used in the study. These theories are the activity theory, the disengagement theory, sense of context and the role theory as the used both by Goffman (2009) and Tornstam (2018). My conclusion is that staff work has a contribution with a description of how meeting places in the municipality handle the loneliness of the elderly and their need for activity and social interaction. The job description in the meeting places has been a central part of the study to shed light on whether it is in line with informal working methods of the stuff, but also based on the used theories in the study. I have tried to shed light with this study on the staff's work in meeting places about the loneliness of the elderly and their need for activities.

Andelen äldre växer i takt med befolkningsökningen i världen och i Sverige, åldersgruppen 75-80 år eller äldre är en av de grupper som är överrepresenterade bland de som upplever ensamhet. Samtidigt tyder forskning på att faktorer i den fysiska miljön kan motverka ensamhet, vilket har gjort att ofrivillig ensamhet bland äldre varit av intresse att undersöka ur ett svenskt planeringsperspektiv. Syftet med studien är att identifiera faktorer som är av vikt att beakta inom kommunal planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Detta har undersökts genom kunskap, forskning och teori, samt intervjuer med sakkunniga inom området. Världshälsoorganisationens (WHO:s) dokument åldersvänliga miljöer i europa har särskilt legat till grund för att identifiera sådana faktorer. I studien har en rad faktorer identifierats som kan vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Dessa har formulerats i totalt sex temaområden; bostad, närmiljö och service, stadsrum, grönområden, mobilitet och promenadvänlighet, samt delaktighet. Utifrån dessa temaområden har en matris utformats, vilken har använts som ett analysverktyg i studien, men är också tänkt att kunna bidra med kunskap och exempel inom området. Studien syftar även till att undersöka hur ofrivillig ensamhet bland äldre hanteras inom kommunal planering i en svensk kontext. Detta har studerats utifrån en fallstudie omfattande Göteborgs stad och Uppsala kommun. Då båda kommunerna är medlemmar i WHO:s nätverk åldersvänliga städer och samhällen sedan 2015-2016 har dessa kommuner bedömts vara relevanta att undersöka.  Resultatet från empirin, som består av innehållsanalyserade kommunala plandokument i form av översiktsplaner och detaljplaner, samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner, visar att kommunerna i relativt stor utsträckning hanterar faktorer som har identifierats vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, även om kommunerna inte uttalat arbetar utifrån detta perspektiv. Tillfälliga och mer ytliga sociala kontakter i exempelvis närmiljön har visat sig vara av särskild stor vikt för att motverka ensamhet, vilket båda kommunerna möjliggör för i de studerade planhandlingarna genom att exempelvis planera för platser som möjliggör för möten. Barnperspektivet är också något som båda kommunerna lyfter i planhandlingarna, vilket har visat sig även gynna målgruppen äldre i relativt stor utsträckning. Samtidigt finns utvecklingspotential för hur kommuners planeringsarbete i större utsträckning skulle kunna beakta detta perspektiv. Exempelvis att gruppen äldre beskrivs och betraktas som en heterogen grupp som omfattas av olika personer, i olika åldrar, med olika förutsättningar och behov, liksom att lagstiftningen som berör människors hälsa skulle kunna ses över och även inkludera hälsofrämjande faktorer såsom tillgång till grönytor för rekreation.

Bakgrund I takt med att den äldre befolkningen ökar, ökar även antalet äldre över 65 år som upplever ensamhet. Idag anses ofrivillig ensamhet utgöra ett folkhälsoproblem med bland annat en ökad dödlighet hos de drabbade. Sjuksköterskans arbete kan ha en betydande roll för att minska den äldres ensamhet med personcentrerad vård, hänsyn till den äldres resurser och behov för att främja en meningsfull vardag. Utifrån detta behövs kunskap sammanställas inom området för att förbättra kunskapen kring åtgärder som förbättrar den sociala situationen samt syftar till att minska ofrivillig ensamhet hos äldre personer boende i ordinärt boende. Känsla av sammanhang, KASAM, kan fungera som en skyddsfaktor mot ensamhet och har därför valts som teoretisk utgångspunkt för denna litteraturöversikt. Syfte Syftet var att beskriva de omvårdnadsåtgärder som syftar till att minska upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre i ordinärt boende. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 18 artiklar av både kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed och genomgick en kvalitetsgranskning. Genom en integrerad analys sammanställdes resultatet av artiklarna. Resultat Resultatet visade på flera interventioner som hade positiv effekt på att minska ofrivillig ensamhet hos äldre. De mest framträdande interventionerna ämnade att minska äldre personers upplevelse av ensamhet var gruppaktiviteter, sällskapsdjur, volontärarbete, digitala hjälpmedel och individuellt stöd. Dessa visade sig vara effektiva vid ett personcentrerat förhållningssätt och betonar kombinerade omvårdnadsåtgärder för att få en bestående minskning av ensamheten. Rörelsebegränsningar, hälsotillstånd och graden upplevd ensamhet visade sig vara faktorer som påverkade interventionens effektivitet. Slutsats Denna litteraturöversikt erbjuder insiktsfulla perspektiv och påvisar vikten av att integrera presenterade omvårdnadsåtgärder i omsorgen av äldre för att minska ofrivillig ensamhet som är ett ökande samhällsproblem i åldersgruppen. Genom att integrera KASAM i omvårdnaden av de äldre och tillämpa en holistisk och personcentrerad vård kan insatser riktas därefter för att minska ofrivillig ensamheten hos äldre / Background As the elderly population increases, so does the number of seniors experiencing loneliness. Today, involuntary loneliness is considered a public health issue associated with increased mortality among those affected. Nurses play a significant role in addressing the loneliness of the elderly through person-centered care, consideration of the individual's abilities and needs to promote a meaningful daily life. Based on this, knowledge needs to be compiled in the field to enhance understanding of measures that improve the social situation and which aims to reduce involuntary loneliness for elderly individuals. A sense of coherence, SOC, can act as a protective factor against loneliness and has therefore been chosen as the theoretical framework for this literature review. Aim The purpose was to highlight nursing interventions aimed to reduce the experience of involuntary loneliness among older adults living in ordinary housing. Method A non-systematic review was conducted based on 18 articles using quantitative, qualitative, and mixed methods. The articles were retrieved from CINAHL and PubMed databases and underwent a quality review. The results of the articles were compiled through an integrated analysis. Results The results revealed several interventions that had a positive effect on reducing involuntary loneliness among older adults. The most prominent interventions aiming to reduce the experience of loneliness in older individuals were group activities, companion animals, volunteer work, digital aids and individual support. These were found to be effective with a person-centered approach and emphasize combined nursing measures for a lasting reduction of loneliness. Factors such as limited mobility, health conditions and the degree of perceived loneliness were found to influence the effectiveness of the different interventions. Conclusions This review provides insightful perspectives and emphasizes the importance of integrating the presented nursing interventions in the care of elderly to reduce involuntary loneliness, an escalating societal issue within this age group. By incorporating the theory Sense of Coherence into the care of elderly and implementing a holistic and person-centered approach, efforts can be directed and effectively reduce involuntary loneliness among older individuals.