Syftet med studien var att undersöka ofrivillig ensamhet i den svenska befolkningen utifrån faktorer som tidigare har visat sig associerade med oönskad ensamhet, nämligen ålder, inkomst, civilstånd, kön, antal hushållsmedlemmar och även storleken på orten där personen bor. Upplevelsen av ensamhet före och under coronapandemin har också studerats. Totalt har 196 personer svarat på ett frågeformulär som mäter de tidigare nämnda faktorerna och ensamhet enligt UCLA-ensamhetsindex. Resultaten visar att ensamheten är störst bland den yngre populationen och bland dem med lägst inkomst. Resultaten påvisade även att storstadsbor upplever sig mindre ensamma än de som bor i mindre orter. Studien kunde inte visa att coronapandemin haft någon inverkan på ensamhetsupplevelsen. Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i ensamhet utifrån kön, civilstånd eller antal medlemmar i hushållet. Slutsatsen som kan dras från studien är att inkomst, ålder och storleken på orten där individen bor har betydelse för ofrivillig ensamhet. / The purpose of the present study was to examine the involuntary loneliness in the Swedish population considering factors that previously have been shown to be associated, i.e. age, income, civil status, gender, number of household members and size of the locality where the individual lives. Even the experienced level of loneliness before and during the coronavirus pandemics has been studied. A total of 196 individuals have responded to a questionnaire aimed to measure the previously named factors as well as the loneliness index according to the UCLA Loneliness Scale. The results show that involuntary loneliness is more widespread among younger individuals and among those with lowest incomes. The results also show that people living in Sweden's largest localities feel less lonely than those living in smaller localities. The current study could not conclude that the coronavirus pandemic has had any effect on loneliness. No statistically significant differences in loneliness have been found when it comes to gender, civil status or number of members in the household. Overall, it can be concluded that income, age and the size of the locality where the individual lives are significant in the experience of involuntary loneliness.

Background: The aim with this study is to explore how elderly care homes in Sweden plan activities in order to counteract the feeling of perceived involuntary loneliness for its elderly service users.  Method: The study is based on collected qualitative data that centers around eight semi-structured interviews with elderly care homes unit managers (SÄBO).  The result: The interviewees perceived involuntary loneliness differently depending on the elderly individual's perspective and the acceptance of their new life process. The range of activities are aimed to activate and socialize the elderly and implicitly counteract involuntary loneliness. The interviewees hint that it is often a matter of profound loneliness rooted in life’s final phase, identified as existential loneliness – a feeling of being separated from other people and the universe itself. Conclusion: The study indicates that there are multiple hues of loneliness such as feelings of existential loneliness, and the effects of the elderly’s changed life situation. The interviewees express a want for a counsellor for the elderly, with whom they can talk about life and death.  Keywords: elderly, elderly homes, involuntary loneliness, activities, gerotranscendence, ageism, person-centered care. / Bakgrund: Syftet med denna studie var att undersöka hur äldreboenden i Sverige samordnar aktiviteter för att motverka den upplevda ofrivilliga ensamheten bland de äldre brukarna.  Metod: Studiens insamlade kvalitativa data baseras på åtta semi-strukturerade intervjuer med enhetschefer på särskilt boende (SÄBO).  Resultatet: Intervjupersonerna uppfattade ofrivillig ensamhet olika beroende på den äldre individens perspektiv och acceptans av deras nya livsprocess. Aktivitetsutbudet syftar till att aktivera och socialisera de äldre och implicit motverka ofrivillig ensamhet. Intervjupersonerna antyder att det ofta handlar om djupgående ensamhet rotad i livets slutfas som identifieras som existentiell ensamhet – en känsla av att vara separerad från andra människor och själva universum.  Slutsats: Undersökningen indikerar att det finns flera nyanser av ensamhet, så som känslor av existentiell ensamhet och effekterna av de äldres förändrade livssituation. Intervjupersonerna uttrycker en önskan om en äldre-kurator, med vilken de äldre kan prata med om livet och döden. Nyckelord: äldre, särskilt boende, ofrivillig ensamhet, aktiviteter, gerotranscendens, ålderism, personcentrerad vård.

Syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur enhetschefer på vård- och omsorgsboenden beaktar äldre människors sociala välbefinnande samt redogöra för vad enhetschefer i deras chefsroll uppmärksammar som viktigt för de äldres sociala välbefinnande. Frågeställningarna berör hur enhetschefer på vård- och omsorgsboenden arbetar för att främja de äldres sociala välbefinnande och vilka utmaningar avseende de äldres sociala välbefinnande som enhetschefer på vård- och omsorgsboenden identifierar. Studien utgår från ett kvalitativt metodval och resultatet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med enhetschefer på vård- och omsorgsboenden i en mellanstor kommun i Sverige. Studiens resultat belyser hur enhetschefer på vård- och omsorgsboenden arbetar med att främja de äldres sociala välbefinnande genom att skapa förutsättningar för trygghet, gemenskap och självbestämmande. Enhetscheferna identifierar utmaningar förenade med de äldres sociala välbefinnande och lyfter att hitta arbetssätt för att bidra till minskad ofrivillig ensamhet hos de äldre och bistå med stöd för att tillgodose de äldres individuella behov och öka deltagandet på de sociala aktiviteterna. / The purpose of this study is to investigate whether, and if so how, unit managers at nursing homes take the social well-being of older people into account and describe what managers in their position recognize as important for the social well-being of the elderly. The research questions are based on how unit managers at nursing homes work to promote the social well-being of the elderly, and which challenges regarding the social well-being of the elderly that unit managers at nursing homes identify. The study is based on a qualitative choice of method and the results have been collected through semi-structured interviews with unit managers at nursing homes in a medium-sized municipality in Sweden. The study's results highlight how unit managers at nursing homes work to promote the social well-being of the elderly by creating conditions for security, community and self-determination. The unit managers identify challenges associated with the social well-being of the elderly and find ways of working to contribute to reducing involuntary loneliness among the elderly.  The unit managers also assist with support to meet the individual needs of the elderly and increase participation in social activities.

Ofrivillig ensamhet hos äldre är ett problem som kan orsaka ohälsa, lidande och öka risken att dö i förtid. I hemsjukvården möter distriktssköterskan ofta patienter som erfar ofrivillig ensamhet. Vårdpersonal kan genom sitt bemötande orsaka känslor av ensamhet hos dem de vårdar. Genom att beskriva fenomenet ur distriktssköterskans perspektiv förväntas kunskapen öka, vilket i sin tur kan leda till att patienterna får en bättre vård. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av mötet med äldre patienter inom hemsjukvård som erfar ofrivillig ensamhet. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sex distriktssköterskor i hemsjukvården. Materialet tolkades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt tillvägagångssätt. Resultatet presenteras utifrån kategorierna: Det ofrivilliga lidandet, Känslors betydelse och Nycklar till det vårdande mötet. Distriktssköterskornas möte med ofrivilligt ensamma patienter väcker känslor som får dem att vilja hjälpa den äldre människan bakom ensamheten. Samtalet har stor betydelse i mötet med ofrivilligt ensamma äldre och kan lindra deras lidande. Öppenhet, kunskap och att se hela människan är viktigt i uppbyggnaden av relationen. Distriktssköterskorna upplever svårigheter i mötet med äldre ofrivilligt ensamma patienter och att dessa människor får för lite hjälp och behöver mer stöd. Slutsatserna är att avsaknad av egenskaper som lyhördhet, öppenhet och respekt hindrar vårdaren att få tillgång till patientens livsvärld och kunna vara vårdande. För att hjälpa ofrivilligt ensamma patienter är tiden, samtalet och kunskap avgörande i det vårdande mötet. / Involuntary loneliness in elderly people is a problem that can cause ill health, suffering and increase the risk of premature death. In home health care, the district nurse often encounters patients who experience involuntary loneliness. Nursing staff can, through their treatment, cause feelings of loneliness in those they care for. By describing the phenomenon from the district nurse's perspective, knowledge is expected to increase, which in turn can lead to patients receiving better care. The purpose of the study was to describe the district nurse's experience of the meeting with elderly patients in home health care who experience involuntary loneliness. The study was conducted through semi-structured interviews with six district nurses in home health care. The material was interpreted using qualitative content analysis with an inductive approach. The results are presented based on the categories: Involuntary suffering, The importance of feelings and Keys to the caring encounter. The district nurses' meeting with involuntarily lonely patients arouses emotions that make them want to help the elderly person behind the loneliness. The conversation is of great importance in the meeting with involuntarily lonely elderly people and can alleviate their suffering. Openness, knowledge and seeing the whole person are important in building the relationship. The district nurses experience difficulties in meeting elderly patients who are involuntarily alone and that these people receive too little help and need more support. The conclusions are that a lack of qualities such as responsiveness, openness and respect prevents the carer from gaining access to the patient's life world and being able to care. To help involuntarily lonely patients, time, conversation and knowledge are crucial in the caring encounter.nsamma patienter är tiden, samtalet och kunskap avgörande i det vårdande mötet.

I denna studie undersöks sambandet mellan ungdomars psykiska ohälsa, ofrivillig ensamhet och social isolering i ljuset av individens psykosociala miljö. Syftet är att utveckla en djupare förståelse för de dynamiska interaktionerna mellan dessa faktorer, och hur de bidrar till psykisk ohälsa och ökad ensamhet bland ungdomar. Vidare undersöker studien befintliga strategier och interventioner som kan hantera och minska ensamhet hos ungdomar, och deras effektivitet. Genom litteraturstudie belyser studien potentiella mekanismer bakom ensamhet hos ungdomar. Resultaten visar att ofrivillig ensamhet och/eller social isolering har en inverkan på psykisk hälsa och kan bidra till olika psykiska problem såsom depression och ångest. Det framkom att ingen enstaka variabel orsakar ensamhet, det är istället en mängd faktorer i individens psykosociala miljö som har inverkan. Ungdomar upplever olika typer av ensamhet, inklusive existentiell ensamhet, och uppfattningen av ensamhet är djupt subjektiv. Resultaten framhäver vikten av social inkludering/exkludering, familjens roll, kamratrelationers kvalitet samt betydelsen av mentorer, stödjande vuxna och professionella. Samtidigt lyfts bristen på specifika interventioner för att bekämpa ungdomars ensamhet. Trots detta påvisar studien att vissa interventioner, inklusive gruppbehandling, mindfulness och internetbaserade program, har positiva resultat. / This thesis aims to investigate the association between youths' mental health, involuntary loneliness, and social isolation, particularly focusing on the individual's psychosocial environment. Furthermore, this study examines existing strategies and interventions that can address and reduce loneliness among youths and the effectiveness of these interventions. Through a literature study of previous research, this study aims to deepen the understanding of the underlying mechanisms behind youths' loneliness. Findings demonstrate that involuntary loneliness and/or social isolation significantly impact mental health and can lead to various mental health disorders such as depression and anxiety. It is evident that there isn't a single variable causing loneliness, instead, several factors within the individual's psychosocial environment play a role. Youths’ experience different types of loneliness, including existential loneliness, and perceptions of loneliness are deeply subjective. The present thesis underscores the importance of social inclusion and exclusion, the role of the family, the quality of peer relations, and the significance of mentors, supportive adults, and professionals. It highlights the lack of specific interventions to combat loneliness among youths. Despite this, the study indicates that certain interventions, including group therapy, mindfulness, and internet-based programs, yield positive results.