Syftet med studien var att undersöka ofrivillig ensamhet i den svenska befolkningen utifrån faktorer som tidigare har visat sig associerade med oönskad ensamhet, nämligen ålder, inkomst, civilstånd, kön, antal hushållsmedlemmar och även storleken på orten där personen bor. Upplevelsen av ensamhet före och under coronapandemin har också studerats. Totalt har 196 personer svarat på ett frågeformulär som mäter de tidigare nämnda faktorerna och ensamhet enligt UCLA-ensamhetsindex. Resultaten visar att ensamheten är störst bland den yngre populationen och bland dem med lägst inkomst. Resultaten påvisade även att storstadsbor upplever sig mindre ensamma än de som bor i mindre orter. Studien kunde inte visa att coronapandemin haft någon inverkan på ensamhetsupplevelsen. Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i ensamhet utifrån kön, civilstånd eller antal medlemmar i hushållet. Slutsatsen som kan dras från studien är att inkomst, ålder och storleken på orten där individen bor har betydelse för ofrivillig ensamhet. / The purpose of the present study was to examine the involuntary loneliness in the Swedish population considering factors that previously have been shown to be associated, i.e. age, income, civil status, gender, number of household members and size of the locality where the individual lives. Even the experienced level of loneliness before and during the coronavirus pandemics has been studied. A total of 196 individuals have responded to a questionnaire aimed to measure the previously named factors as well as the loneliness index according to the UCLA Loneliness Scale. The results show that involuntary loneliness is more widespread among younger individuals and among those with lowest incomes. The results also show that people living in Sweden's largest localities feel less lonely than those living in smaller localities. The current study could not conclude that the coronavirus pandemic has had any effect on loneliness. No statistically significant differences in loneliness have been found when it comes to gender, civil status or number of members in the household. Overall, it can be concluded that income, age and the size of the locality where the individual lives are significant in the experience of involuntary loneliness.

Research has shown that university students are extra vulnerable to experiencing loneliness because of the social, structural, and behavioral changes associated with starting to study at university. Studies have also shown that different attachment profiles can have an impact on an individual's experience of loneliness. A lot of earlier research has investigated loneliness as one whole concept, so the aim of the present study was to look into both emotional and social loneliness in university students and to understand their relationship with adult attachment. One-hundred and twenty-six university students over 18 years old answered De Jong-Gierveld Loneliness Scale (DJGLS) and Attachment Style Questionnaire (ASQ) through an online survey. A quantitative between groups design was used to explore the specific aims of the study. For the statistical analysis the participants were divided into four groups based on type and amount of loneliness. The results of the study showed that emotional loneliness was associated with insecure-ambivalent attachment and social loneliness associated with insecure-avoidant attachment. Those with high levels of emotional loneliness had significantly higher levels of insecure-ambivalent attachment compared with those with high levels of social loneliness. Individuals with low levels of both loneliness types, had significantly higher levels of secure attachment and lower levels of insecure attachment compared with the other groups, which indicates that the more securely attached an individual is the less lonely he or she is. / Forskning har visat att universitetsstudenter är extra sårbara vad gäller upplevd ensamhet på grund av de sociala, strukturella och beteendemässiga förändringarna som är associerade med att börja studera på universitet. Studier har även visat att olika typer av anknytnings profiler kan ha en påverkan på en individs upplevda ensamhet. Mycket av den tidigare forskningen har undersökt ensamhet som ett enda koncept, så syftet med denna studie var att undersöka både emotionell och social ensamhet hos universitetsstudenter och förstå deras relation till vuxenanknytning. Deltagarna bestod av 126 universitetsstudenter över 18 år som svarade på De Jong-Gierveld Loneliness Scale (DJGLS) och Attachment Style Questionnaire (ASQ) genom en webb-baserad enkät. En kvantitativ mellangruppsdesign användes för att undersöka studiens specifika syften. För den statistiska analysen delades deltagarna in i fyra grupper baserat på typ och mängd av ensamhet. Resultatet av studien visade att emotionell ensamhet var associerat med otrygg-ambivalent anknytning och social ensamhet var associerat med otrygg-undvikande anknytning. De med höga nivåer av emotionell ensamhet hade signifikant högre nivåer av otrygg-ambivalent anknytning jämfört med de som hade höga nivåer av social ensamhet. Individer som hade låga nivåer av båda typerna av ensamhet, hade signifikant högre nivåer av trygg anknytning och lägre nivåer av otrygg anknytning jämfört med de andra grupperna, vilket tyder på att ju tryggare anknytning man har desto mindre ensam känner man sig.