Bakgrund: I Linköping byggs stadsdelen Vallastaden som är färdig för inflyttning 2017. Stadsdelen har välformulerade och visionära mål kring ekologisk och social hållbarhet och kommer att visas upp för allmänheten i ett bo- och samhällsexpo under hösten 2017.Syfte: Syftet med uppsatsen är att analysera hur den fysiska utformningen kan få ett bostadsområdes blivande invånare att bete sig mer hållbart.Genomförande: I uppsatsen används två metoder: en textanalys och ett hypotetiskt resonemang. Teori baseras på nationalekonomisk teori, tidigare forskning fokuserar på ekologisk och social hållbarhet. Empirin hämtas från källor tillgängliga för dem som ska flytta till Vallastaden, då Vallastaden utgör uppsatsen fallstudie. Källorna utgörs av Vallastadens hemsida, dokument och beslut från Linköpings kommun och information från byggherrar och andra aktörer involverade i byggandet. I analysen möter läsaren tre hypotetiska individtyper som speglar potentiella invånare i Vallastaden.Slutsats: Uppsatsen finner att stadsplanering kan ändra individers beteenden till att blir mer hållbara. Det beror dock inte enbart på stadsdelens utformning utan också på de institutioner som bildas på olika sociala nivåer. / Background: A new district called Vallastaden in Linköping is under construction and the residents will be moving in during 2017. The district has clearly expressed and visionary goals concerning ecological and social sustainability. Vallastaden will be unveiled to the public in an exhibition during the fall of 2017.Aim: The aim of this paper is to analyse how the physical features in a residential area can make its future inhabitants behave in more sustainable ways.Completion: This paper utilizes two methods: text analysis and hypothetical reasoning. The theoretical framework is based on economic theory, the earlier studies focus on specific areas within ecological and social sustainability. The empirics are collected from sources available to the future inhabitants of Vallastaden, the residential area we have chosen to study. They include Vallastaden’s webpage, documents and resolutions from Linköping County as well as public information from the constructors and others involved in the project. The analysis introduces three hypothetical types of individuals who pose as potential inhabitants of Vallastaden.Conclusion: City planning can change human behaviour, influencing inhabitants to behave in a more sustainable manner. It does not only depend on the physical features, but also on the institutions that will be created on different social levels.Keywords: City

Göteborg stad har likt andra storstäder i Sverige upplevt en ökad boendesegregation i staden mellan invånare med hög och låg socioekonomisk status. För att motarbeta detta har Göteborg påbörjat ett ambitiöst planeringsprojekt i centrala delarna av staden, döpt Älvstaden. Ett sätt att bekämpa de utmaningar Göteborg står framför är genom socioekonomiskt blandade bostäder tillsammans med en blandad stadsmiljö. I den här fallstudien genomförs en kvalitativ innehållsanalys på två utvalda planeringsdokument som berör fallet. Genom läsning av dokumenten och teorin skapades tre teman som användes att för analysera texten genom att koda materialet. För att analysera innehållet i dokumenten används teorierna inom rättvisa och ny urbanism. Med hjälp av analysen drogs slutsatsen att Älvstaden som planeringsprojekt har som mål att skapa en rättvis och blandad stad, med hjälp av teorierna går det dock att se att planerna följer nyurbanismens tankar i högre utsträckning än de om rättvisa.

I denna uppsats har historiserande arkitektur studerats. Uppsatsen är avgränsad till att undersöka området Jakriborg, en stadsdel i medeltida arkitektur byggd 1999 i Hjärup, Skåne (Sverige). Detta för att få en djupare förståelse för hur äldre, historiska referenser inom arkitektur kan uppfattas vid nybyggnation samt för att undersöka hur Jakriborg framställs i media. En konflikt som finns gällande Jakriborg är skillnaden i arkitektoniska värderingar mellan arkitekter och lekmän. Samtidigt som Jakriborg har visat sig vara omtyckt bland allmänhet och Jakriborgs invånare, provocerar gestaltningen en del av arkitektkåren. Den främsta kritik som riktas mot Jakriborg är att stadsdelen utger sig för att vara något det inte är och har ett formspråk som inte speglar vår tid. Ett av incitamenten för beställarna när de planerade Jakriborg var motvisionen– en monoton och avskalad 1960-talsarkitektur. För att uppnå motsatsen till detta planerade de enligt ledord som variation, detaljrikedom, småskalighet och funktionsblandning. Slutsatserna pekar på att det är mycket viktigt att skapa en förståelse mellan arkitekter, beställare och allmänhet gällande arkitektur, speciellt med tanke på hur viktig gestaltningen är för människor som ska bo och vistas i de nybebyggda områdena samt med tanke på att arkitektur bör hålla över tid. / In this bachelor thesis I have studied newly constructed buildings that are built with historicizing architecture. The thesis is limited to examining the area Jakriborg, a neighborhood of medieval architecture built in 1999 in Hjärup, Skåne (Sweden). This is to gain a deeper understanding of how the older, historical references in architecture can be seen in new construction as well as to examine how Jakriborg is portrayed in the media. A conflict about Jakriborg exists, about the difference in architectural values between architects and laymen. While Jakriborg have shown to be popular among the public and Jakriborg's inhabitants, the architecture provokes some architects. The main criticism of Jakriborg is that it is pretending to be something it is not and has a design that does not reflect the present time. One of the incentives for the developer when they planned Jakriborg was their contrary-vision - a monotonous and stripped 1960-century architecture. To achieve the opposite of this they planned with keywords as variety, details, small scale constructions and mix of functions. The conclusions suggest that it is very important to create an understanding between architects, developer and the general public regarding architecture. Especially considering the importance of the design for people living and staying in the newly built areas, as well as that architecture should maintain over time.

Nowa Huta i Polen är ett område i staden Krakow som uppfördes från grunden mellan 1949–1956.Stadsmiljön har en socialist-realistisk utformning och är representativ för stadsplanering från en tid som kombinerade en snabb industrialisering och en strävan att skapa ett nytt samhälle. Stadens utformning är intressant ur ett samhällsplaneringsperspektiv då den uppvisar många likheter med nyurbanism och Trädgårdsstaden i Ebenezer Howards originaltanke. Genom en undersökande fallstudie utförd genom litteraturanalys kombinerat med analyser av den fysiska stadsmiljön har likheter med nyurbanism och trädgårdsstaden blivit tydliga. En av slutsatserna som kan dras från arbetet är att det saknas belägg för beskrivningen av Nowa Huta som sammanhörande med Clarence Perrys grannskapsmodell / Nowa Huta in Poland is an urban environment built from the ground up between 1949 and 1956 on the basis of socialist-realist design. The design is representative of socialist-realist urban planning from a time that combined rapid industrialization with an effort to create a new society. The city's design is interesting from an urban planning perspective as it exhibits many similarities with New urbanism and The Garden City in Ebenezer Howard's original form. Through an exploratory case study conducted through literature analysis combined with an analysis of the physical urban environment, similarities with new urbanism and the garden city emerges. One of the conclusions that can be drawn from the work is that there is no support for the description of Nowa Huta as associated with Clarence Perry's neighborhood model.

Utmaningar som ökad stillasittande, ohälsa och klimatförändringar kräver nya strategier. Vallastaden i Linköping exemplifieras som ett projekt som använt innovativa strategier för att möta globala utmaningar. Området betonar social hållbarhet men också ekologisk hållbarhet vilket integreras strategiskt i staden för att främja och uppmuntra till en hållbar livsstil och stad. Intresset riktas mot hur Vallastadens utformning påverkar invånarnas attityd till fysisk aktivitet och miljömedvetenhet. Fysisk aktivitet betonas som avgörande för hälsa och livslängd, och den fysiska miljöns utformning spelar en nyckelroll. Stadsidealet nyurbanism samt Edward Sojas teori, den socio-spatiala dialektiken, har applicerats för att undersöka uppsatsens syfte och besvara frågeställningarna. De teoretiska ramverken ger en djupare inblick i och förståelse för hur Vallastadens design och struktur påverkar invånarna och visar på samspelet mellan fysisk miljö och mänskligt beteende. För att undersöka Vallastadens påverkan på invånarnas fysiska aktivitet och hållbara val, samt bedöma hur väl kommunens mål uppnåtts, användes både kvalitativa och kvantitativa metoder. De kvalitativa metoderna – intervjuer, observation, enkät och litteraturstudier – gav djupare insikt i människors tankar och känslor medan de kvantitativa metoderna – enkät och statistik – möjliggjorde generalisering. Genom att kombinera båda metoderna strävade studien efter en mer omfattande och nyanserad förståelse av ämnet. Resultaten indikerar att Vallastaden, genom sin integrerade planering med grönområden och attraktiva offentliga platser, strävar efter att främja en aktiv livsstil och hållbara transportval. Dess strategi med parkeringshus och hastighetsbegränsningar framstår som en åtgärd för att skapa en säkrare miljö som främjar hälsa och gemenskap. Även om Vallastaden framhävs som ett framgångsrikt exempel, återges det att vissa invånare inte noterar en betydande förändring i sina aktivitetsnivåer. Detta pekar på en potentiell avvikelse från de större målen för projektet. Trots dessa avvikelser har Vallastadens resultat i huvudsak stämt överens med kommunens ambitioner.

Den snabba urbaniseringen ställer stora krav på städernas förmåga att bemöta befolkningstillväxten. För att åstadkomma detta på ett hållbart sätt förespråkas från många håll förtätning inuti eller i anslutning till redan befintliga områden. Vilka metoder som kan användas och vilka konsekvenser dessa ger varierar. Den här uppsatsen syftar till att undersöka förtätningens hållbarhetskonsekvenser, vilket utförs genom en fallstudie för ett område i Sundbyberg i Stockholmsregionen. Studien innefattar visualisering av fyra olika stadsbyggnadsideal och en bedömning av dessa utifrån ett antal framtagna hållbarhetskriterier. Tre stadsbyggnadsideal som har identifierats i litteratur kring ämnet och ett stadsbyggnadsideal som grundar sig i egna observationer från praktiken undersöks. Resultatet uppvisar stora skillnader vad gäller hållbarhetskonsekvenser för de olika stadsbyggnadsidealen. Detta tros bero på att stadsplaneringen ställs inför en avvägning mellan olika intressen där de undersökta stadsbyggnadsidealen prioriterar olika. Studien presenterar inte en fulländad lösning utan gör ett försök att fungera som en vägledande studie i hur stadens fysiska struktur kan skapa olika hållbarhetskonsekvenser. / The fast urbanisation and population growth challenges the capacities of cities. Densification in or in the proximity of established neighbourhoods is encouraged as means to achieve a sustainable future as the city grows. How to build a denser city and what consequences this has varies. This essay aims to examine the sustainability consequences of densification through a case study of an area in Sundbyberg, a part of the Stockholm region in Sweden. The study includes visualisations of four different urbanisms in the chosen area and evaluates the different proposals using a list of sustainability criteria. Of the four different urbanisms, three are identified through a literature study, and one is based on observations of the practice in the Stockholm region. The result shows great differences in terms of sustainability for the different urbanisms. It is believed that this is caused by priorities made, in planning of the built environment. The study does not present a solution but is wished to function as a guiding document on how the physical structure can impact the sustainability in the city.

System för planering och bebyggelsekontroll måste hantera många utmaningar. Svårigheterna och den påverkan dessa system har på den fysiska miljön gör ämnet ständigt aktuellt att undersöka och försöka utveckla. Examensarbetet gör detta genom att jämföra systemet i Sverige med det i andra länder. Mer specifikt studeras form-based codes som förespråkas av Nyurbanismen i USA och design codes i England. I en svensk kontext kan dessa codes jämföras med detaljplanens planbestämmelser och riktlinjer i kvalitets- och gestaltningsprogram. I och med propositionen ”Politik för gestaltad Livsmiljö” som antogs i maj 2018 uppmuntras kommuner ta fram en arkitekturpolitik på lokal nivå. Dessa dokument utgör också ett intressant verktyg i sammanhanget. Examensarbetets frågeställning lyder därför: Hur kan koncept och verktyg från form-based codes i USA och design codes i England utveckla svenska kommuners arkitekturpolicyer, kvalitetsprogram och detaljplaner? I en mindre utsträckning har förutom systemen i USA och England även Frankrike och det typo-morfologiska förhållningsättet till zonering inkluderats. Examensarbetet startade med en litteraturstudie och åtföljdes av ett antal fallstudier som innefattade innehållsanalyser av arkitekturpolicyer, kvalitetsprogram och detaljplaner. De policyer som valdes ut för analys bedömdes ha mest gemensamt med arbetssätt inom form-based codes och design codes. Dessa var Örebros och Linköpings policyer samt Avesta, Fagerstas och Norbergs gemensamma policy. Från de två förstnämnda kommunerna analyserades även detaljplaner. Utöver detta inkluderades detaljplanerna och kvalitetsprogrammen för Henriksdalshamnen och Kolkajen i Stockholm. Innehållsanalysen av planer och program utgick från ett antal kategorier. Resultatet från fallstudierna jämfördes sedan med litteraturstudien. Parallellt genomfördes även en intervju med en praktiserande planarkitekt som innan intervjun fick läsa en begränsad mängd material om form-based codes. Resultat och analys från jämförelsen och intervjun låg sedan till grund för utformningen av ett antal rekommendationer. Litteraturstudien behandlade användningen av codes genom historien, utvecklingen och definitioner av form-based codes och design codes, samt hur dessa är organiserade. Vidare innefattade litteraturstudien kritik som riktats mot dessa och kopplingen till urbanmorfologi i relation till det franska typo-morfologiska förhållningsättet till zonering. Slutligen behandlades även utformnings och gestaltningsfrågor kopplat till bebyggelsereglering i den svenska planprocessen. Jämförelsen mellan innehållsanalysen av de utvalda fallen och litteraturstudien visade på skillnader och likheter mellan vad som behandlas och hur detta görs inom form-based codes och design codes respektive planer och program i Sverige. Resultatet från analysen av arkitekturpolicyerna visade på likheter med form-based codes och design codes som kunde förstärkas. I detta avseende utmärkte sig framför allt Örebros arkitekturstrategi som i likhet med praktiken inom form-based codes och design codes delade in staden i olika områdestyper. De två kvalitetsprogram som analyserades skiljde sig åt i karaktären vilket kopplades samman med processen för framtagandet av dessa. I jämförelse visade sig programmet för Kolkajen ha mer gemensamt med form-based codes och design codes än det för Henriksdalshamnen. Intervjun belyste perspektiv på innehållet i planer och program, kontexten som planer och program tas fram i och verkar, samt synpunkter på form-based codes.De rekommendationer som togs fram utgjordes av 19 aspekter som på ett övergripande plan kan behandlas för olika områdestyper i en arkitekturpolicy i likhet med Örebros arkitekturstrategi. Därutöver utvecklades en tabell med rekommendationer för vad som kan behandlas i detaljplaner och kvalitetsprogram beroende på planområdets läge i staden. Tanken är att dessa ska ha en direkt anknytning till områdestyperna i policyn då kopplingen mellan områdestyper och regleringar eller riktlinjer är direkt inom form-based codes och design codes. Genom att dessa preciseras i detaljplanerna skulle kopplingen vara mer flexibel än den är inom form-based codes. Detta skulle kunna innebära ett sätt för kommuner att agera proaktivt i stället för reaktivt till enskilda exploateringsförslag. Slutligen visade även litteraturstudien fördelar med att tillämpa enkla, principiella illustrationer vilket kan göras i en större utsträckning i såväl policyer, program och detaljplaner. / Planning and development control systems must deal with many challenges. The difficulties and the impact these systems have on the physical environment make the subject constantly relevant to study and try to develop. The thesis does this by comparing the system in Sweden with that in other countries, more specifically form-based codes advocated by New Urbanism in the US and design codes in England. In a Swedish context, these codes can be compared with the building control regulations in detailed plans and guidelines in quality and design programs. With the adoption of the Government bill "Politik för gestaltad livsmiljö" in May 2018, municipalities are encouraged to develop an architectural policy at the local level. These documents are also an interesting tool in this context. The thesis’ question therefore reads: How can concepts and tools from form-based codes in the US and design codes in England develop Swedish municipalities’ architecture policies, quality programs and detailed plans? To a lesser extent, in addition to the systems in the US and England, France and the typo-morphological approach to zoning have also been included. The degree project started with a literature study and was accompanied by a few case studies that included content analysis of architectural policies, quality programs and detailed plans. The policies selected for analysis were judged to have the most in common with approaches to regulations within form-based codes and design codes. These were Örebro's and Linköping's policies and Avesta, Fagersta and Norberg’s joint policy. Detailed plans were also analysed from the first two municipalities. In addition to this, the detailed plans and quality programs for Henriksdalshamnen and Kolkajen in Stockholm were included. The content analysis of plans and programs was based on a few categories. The results from the case studies were then compared with the literature study. In parallel, an interview was also conducted with a practicing planning architect who before the interview read a limited amount of material about form-based codes. Results and analysis from the comparison and the interview then formed the basis for the formulation of recommendations.The literature study dealt with the use of codes throughout the history, the development and definitions of form-based codes and design codes, as well as how these are organized. Furthermore, the literature study included criticism of these and the connection to urban morphology in relation to the French typo-morphological approach to zoning. Finally, design issues linked to building regulation were also dealt with in the Swedish planning process. The comparison between the content analysis of the selected cases and the literature study showed differences and similarities between what is treated and how this is done within form-based and design codes and plans and programs in Sweden. The results from the analysis of the architecture policies showed similarities with form-based codes and design codes that could be strengthened. In this respect, Örebro’s architectural strategy especially distinguished, which, like the practice in form-based codes and design codes, divided the city into different area types. The two quality programs that were analysed differed in nature, which was linked to the process in which they were designed. In comparison, the program for Kolkajen turned out to have more in common with form-based codes and design codes than the program for Henriksdalshamnen. The interview shed light on perspectives on the content of plans and programs, the context in which plans, and programs are produced and operate as well as views on form-based codes. The recommendations developed consisted of 19 aspects. These can be dealt with at an overall level for different area types in an architecture policy like Örebro’s architecture strategy. In addition, a table was developed with recommendations for what can be dealt with in detailed plans and quality programs depending on the location of the area in the city. The idea is that these should have a direct connection to the area types in the policy like form-based codes and design codes, but a more flexible one as the area type should be more precisely defined in the detail plan. This could offer a way for municipalities to act proactively instead of reactively to individual development proposals. Finally, the literature study also showed the advantages of applying simple, principled illustrations, which can be done to a greater extent in policies, programs, and detailed plans in Sweden.