Denna uppsats undersöker hur kommuner arbetar med bostadsförsörjning och vilka krav kommunerna ställer på gestaltningen och utformningen på ny bebyggelse för att passa in i kommunens vision. Många av Sveriges kommuner arbetar aktivt med förtätning av sina redan utvecklade områden. I samband med detta krävs ett större fokus på hur kommunerna ska arbeta med gestaltning för att byggnaderna ska passa in i den befintliga miljön. Samtidigt finns det nationella krav som avgör hur många bostäder som ska färdigställas och att alla olika typer av hushåll, när det gäller till exempel storlek och sociala förhållanden, måste ha tillgång till ett hem. Hur fungerar detta i praktiken? Hur kan kommunerna arbeta för att skaffa bostäder för alla samtidigt som de fokuserar på arkitektur och design? Denna jämförande studie visar att Tyresö och Nacka kommuner har olika sätt att belysa arkitektur och gestaltning. Båda kommunerna prioriterar gestaltning och det visas genom deras arbete med kvalitetsprogram och/eller gestaltningsprogram i varje projekt. Nacka har också skapat en arkitekturpolicy som genomsyrar projekten eller utgör grunden för de dokument som produceras inom projekten. Deras försök att bygga för alla typer av hushåll syns tydligt i de många nybyggda projekt. Hur arkitektur och gestaltning eventuellt höjer boendeutgifter eller på annat sätt påverkar den framtida bostadsägaren/bostadshyresgästen har inte undersökts tillräckligt i denna studie, även om vissa tendenser visar på att en del arkitektoniska krav kan komma att påverka hyresavgiften och bostadspriserna. Det är svårt med resultatet i denna studie att motivera på vilket sätt som arkitekturpolitiken påverkar bostadsförsörjningen och det är en fråga som borde undersökas vidare. Resultatet visar dock tendenser på att kommunerna väljer när arkitektur ska få vara en stor del av projekten och inte. I centrala lägen läggs fokus på detaljspecifika krav och skapandet av en levande stadsmiljö i omgivningen. För de resurssvaga hushållen väljer kommunerna att främst arbeta för att få projekten att passa in i den stora helheten hellre än att ställa krav på detaljer. / This essay investigates how two of the municipalities of Sweden works with housing supply and which demands they place on the design and the formation of new buildings to fit in with the vision of the municipalities. Many of the municipalities of Sweden are actively working with densification of their already developed areas. In connection with this, a greater focus is required on how the municipalities should work with design for the buildings to fit into the existing environment. At the same time, there are requirements nationally which determine how many homes are to be completed and that all different types of households in terms of, for example, size and social conditions must have access to a home. How does this work in practice? How can the municipalities work to provide housing for everyone while increasing the focus on architecture and design? This comparative study shows that the municipality of Tyresö and the municipality of Nacka have different approaches to highlight architecture and design. Both municipalities prioritize design and it’s shown by their work with quality programs or design programs, or both, in every project. Nacka has also created an architecture policy that will permeate the projects or form the basis for the documents produced within the projects. Their attempt to build for all types of households is clearly seen in the variety of newly build projects. How architecture and design complicate, raises prices or in other affects the projects is not clear in this study.  Based on this result, it’s hard to motivate in what way the architectural policy affects the housing supply, and this is something which should be further investigated. The result shows tendencies that the municipalities choose when architecture should be a large part of the projects and not. In central locations, the focus is on specific requirements of details and the creation of vibrant urban environment in the surroundings. For the low-resourced households, the municipalities choose to work primarily to make the projects fit into the environment rather than making demands on details.

System för planering och bebyggelsekontroll måste hantera många utmaningar. Svårigheterna och den påverkan dessa system har på den fysiska miljön gör ämnet ständigt aktuellt att undersöka och försöka utveckla. Examensarbetet gör detta genom att jämföra systemet i Sverige med det i andra länder. Mer specifikt studeras form-based codes som förespråkas av Nyurbanismen i USA och design codes i England. I en svensk kontext kan dessa codes jämföras med detaljplanens planbestämmelser och riktlinjer i kvalitets- och gestaltningsprogram. I och med propositionen ”Politik för gestaltad Livsmiljö” som antogs i maj 2018 uppmuntras kommuner ta fram en arkitekturpolitik på lokal nivå. Dessa dokument utgör också ett intressant verktyg i sammanhanget. Examensarbetets frågeställning lyder därför: Hur kan koncept och verktyg från form-based codes i USA och design codes i England utveckla svenska kommuners arkitekturpolicyer, kvalitetsprogram och detaljplaner? I en mindre utsträckning har förutom systemen i USA och England även Frankrike och det typo-morfologiska förhållningsättet till zonering inkluderats. Examensarbetet startade med en litteraturstudie och åtföljdes av ett antal fallstudier som innefattade innehållsanalyser av arkitekturpolicyer, kvalitetsprogram och detaljplaner. De policyer som valdes ut för analys bedömdes ha mest gemensamt med arbetssätt inom form-based codes och design codes. Dessa var Örebros och Linköpings policyer samt Avesta, Fagerstas och Norbergs gemensamma policy. Från de två förstnämnda kommunerna analyserades även detaljplaner. Utöver detta inkluderades detaljplanerna och kvalitetsprogrammen för Henriksdalshamnen och Kolkajen i Stockholm. Innehållsanalysen av planer och program utgick från ett antal kategorier. Resultatet från fallstudierna jämfördes sedan med litteraturstudien. Parallellt genomfördes även en intervju med en praktiserande planarkitekt som innan intervjun fick läsa en begränsad mängd material om form-based codes. Resultat och analys från jämförelsen och intervjun låg sedan till grund för utformningen av ett antal rekommendationer. Litteraturstudien behandlade användningen av codes genom historien, utvecklingen och definitioner av form-based codes och design codes, samt hur dessa är organiserade. Vidare innefattade litteraturstudien kritik som riktats mot dessa och kopplingen till urbanmorfologi i relation till det franska typo-morfologiska förhållningsättet till zonering. Slutligen behandlades även utformnings och gestaltningsfrågor kopplat till bebyggelsereglering i den svenska planprocessen. Jämförelsen mellan innehållsanalysen av de utvalda fallen och litteraturstudien visade på skillnader och likheter mellan vad som behandlas och hur detta görs inom form-based codes och design codes respektive planer och program i Sverige. Resultatet från analysen av arkitekturpolicyerna visade på likheter med form-based codes och design codes som kunde förstärkas. I detta avseende utmärkte sig framför allt Örebros arkitekturstrategi som i likhet med praktiken inom form-based codes och design codes delade in staden i olika områdestyper. De två kvalitetsprogram som analyserades skiljde sig åt i karaktären vilket kopplades samman med processen för framtagandet av dessa. I jämförelse visade sig programmet för Kolkajen ha mer gemensamt med form-based codes och design codes än det för Henriksdalshamnen. Intervjun belyste perspektiv på innehållet i planer och program, kontexten som planer och program tas fram i och verkar, samt synpunkter på form-based codes.De rekommendationer som togs fram utgjordes av 19 aspekter som på ett övergripande plan kan behandlas för olika områdestyper i en arkitekturpolicy i likhet med Örebros arkitekturstrategi. Därutöver utvecklades en tabell med rekommendationer för vad som kan behandlas i detaljplaner och kvalitetsprogram beroende på planområdets läge i staden. Tanken är att dessa ska ha en direkt anknytning till områdestyperna i policyn då kopplingen mellan områdestyper och regleringar eller riktlinjer är direkt inom form-based codes och design codes. Genom att dessa preciseras i detaljplanerna skulle kopplingen vara mer flexibel än den är inom form-based codes. Detta skulle kunna innebära ett sätt för kommuner att agera proaktivt i stället för reaktivt till enskilda exploateringsförslag. Slutligen visade även litteraturstudien fördelar med att tillämpa enkla, principiella illustrationer vilket kan göras i en större utsträckning i såväl policyer, program och detaljplaner. / Planning and development control systems must deal with many challenges. The difficulties and the impact these systems have on the physical environment make the subject constantly relevant to study and try to develop. The thesis does this by comparing the system in Sweden with that in other countries, more specifically form-based codes advocated by New Urbanism in the US and design codes in England. In a Swedish context, these codes can be compared with the building control regulations in detailed plans and guidelines in quality and design programs. With the adoption of the Government bill "Politik för gestaltad livsmiljö" in May 2018, municipalities are encouraged to develop an architectural policy at the local level. These documents are also an interesting tool in this context. The thesis’ question therefore reads: How can concepts and tools from form-based codes in the US and design codes in England develop Swedish municipalities’ architecture policies, quality programs and detailed plans? To a lesser extent, in addition to the systems in the US and England, France and the typo-morphological approach to zoning have also been included. The degree project started with a literature study and was accompanied by a few case studies that included content analysis of architectural policies, quality programs and detailed plans. The policies selected for analysis were judged to have the most in common with approaches to regulations within form-based codes and design codes. These were Örebro's and Linköping's policies and Avesta, Fagersta and Norberg’s joint policy. Detailed plans were also analysed from the first two municipalities. In addition to this, the detailed plans and quality programs for Henriksdalshamnen and Kolkajen in Stockholm were included. The content analysis of plans and programs was based on a few categories. The results from the case studies were then compared with the literature study. In parallel, an interview was also conducted with a practicing planning architect who before the interview read a limited amount of material about form-based codes. Results and analysis from the comparison and the interview then formed the basis for the formulation of recommendations.The literature study dealt with the use of codes throughout the history, the development and definitions of form-based codes and design codes, as well as how these are organized. Furthermore, the literature study included criticism of these and the connection to urban morphology in relation to the French typo-morphological approach to zoning. Finally, design issues linked to building regulation were also dealt with in the Swedish planning process. The comparison between the content analysis of the selected cases and the literature study showed differences and similarities between what is treated and how this is done within form-based and design codes and plans and programs in Sweden. The results from the analysis of the architecture policies showed similarities with form-based codes and design codes that could be strengthened. In this respect, Örebro’s architectural strategy especially distinguished, which, like the practice in form-based codes and design codes, divided the city into different area types. The two quality programs that were analysed differed in nature, which was linked to the process in which they were designed. In comparison, the program for Kolkajen turned out to have more in common with form-based codes and design codes than the program for Henriksdalshamnen. The interview shed light on perspectives on the content of plans and programs, the context in which plans, and programs are produced and operate as well as views on form-based codes. The recommendations developed consisted of 19 aspects. These can be dealt with at an overall level for different area types in an architecture policy like Örebro’s architecture strategy. In addition, a table was developed with recommendations for what can be dealt with in detailed plans and quality programs depending on the location of the area in the city. The idea is that these should have a direct connection to the area types in the policy like form-based codes and design codes, but a more flexible one as the area type should be more precisely defined in the detail plan. This could offer a way for municipalities to act proactively instead of reactively to individual development proposals. Finally, the literature study also showed the advantages of applying simple, principled illustrations, which can be done to a greater extent in policies, programs, and detailed plans in Sweden.

I arbetet besvaras två frågor om vilka designprinciperna är för traditionella trädgårdsstäder från början av 1900-talet samt hur trädgårdsstaden kan anpassas med nutida forskning och praktik till dagens kontext. Ett gestaltningsarbete av ett bostadsområde har utformats med framtagna designprinciper som en del av analysen. Utgångspunkten är en nutida trädgårdsstad i låg och tät bebyggelse. Förslaget utarbetas sig i Kungsmarkens högskaliga miljonprogramsområde som ett alternativ till bebyggelsen som finns på plats idag. Platsens förutsättningar har beaktats gällande; verksamheter, målpunkter, omgiven bebyggelse, trafik, barriärer, utsikter, grönska och topografiska skillnader. Vidare så har målsättningen i det alternativa planförslaget varit att skapa lika många bostäder som idag finns på platsen. Arbetet har undersökt om en nutida låg och tät trädgårdsstad, kan vara ett av alternativen till dagen byggnadsideal.