Syftet med denna studie är att undersöka hur de två allmännyttiga kommunala bostadsbolagen Alingsåshem och Uppsalahem har hanterat processen med renovering på varsitt bostadsområde som har varit i liknande förhållanden och ingått i miljonprogrammet. Bostadsområdena som undersökts har varit Brogården i Alingsås och Kvarngärdet i Uppsala. Det har även undersökts hur de kommunala bostadsbolagen har hanterat gentrifieringen som kan uppstå i samband med renovering. Det har även undersökts hur de kommunala bostadsbolagen har definierat begreppet hållbar utveckling genom ord och agerande. De lokala hyresgästföreningarnas möjligheter till att påverka renoverings processen har även den undersökts för det båda områdena.  De metoder som har använts har varit semistrukturerade informantintervjuer, huvuddelen har bestått av samtalsintervjuer men även telefonintervju och mailkontakt. Resultatet har varit att trots att det har varit skillnad på hyresökning så sker det en gentrifiering. Det har även visat sig att kontakten med de boende i bostadsområdet är viktigt att det prioriteras för att undvika att det blir missnöje samt att bostadsbolagen måste vara tydliga ifrån början med hur mycket renoverings processen kommer att kosta och vad det innebär för hyresökning för de boende. Resultatet av min fallstudie tyder på att Alingsåshem har tagit ett större kliv mot den hållbara utvecklingen jämfört mot Uppsalahem.

No description available.

Största delen av alla flyttar står ändrade familjeförhållanden och arbetsrelaterade orsaker för, anledningar som för bostadsbolaget är svårt att påverka, den delen man kan benämna som sund omflyttning. Det saknas dock ordentlig forskning kring de riktiga bakomliggande orsakerna till varför människor egentligen flyttar; det kan vara vantrivsel med lägenheten, grannar eller den yttre miljön. Här finns rum för fortsatt forskning och utveckling av arbetet. Arbetet började med uppfattningen att omflyttningen var ett stort problem för bostadsföretagen likt SABO beskriver och att det kostar företagen stora summor pengar varje år. Efter kontakt med verksamma inom branschen så visade det sig att så inte var fallet, utan för de allmännyttiga bostadsbolagen är omflyttning istället en nödvändighet för att kunna fullfölja sina ägardirektiv (oftast kommunen) för att t.ex. uppfylla bostadsgarantin för studenter samt erbjuda ett varierat utbud av bostäder till flera målgrupper. Utan omflyttning menar de att det inte blir någon cirkulation på marknaden vilken som en direkt följd av detta blir låst. Snarare pratar man om en för låg omflyttning och skulle tvärtom behöva ha en större omflyttning för att det skulle vara optimalt. De nämner att det är en fin balansgång och att det inte är så lätt att säga exakt hur stor omflyttning som krävs exakt varje år eftersom efterfrågan från hyresgästerna varierar. Därför arbetar inte branschen med låga omflyttningstal för att öka den ekonomiska vinsten. Det man däremot lägger fokus på är att komma till rätta med den omflyttning som benämns som osund, alltså den som sker pga. att man inte trivs i sin lägenhet, känner sig otrygg i områdena om nätterna eller upplever stor skadegörelse i sin omgivning för att nämna några. Det är genom dessa åtgärder som företagsekonomiska besparingar kan göras, åtgärder som får folk att trivas i sina lägenheter och närområden samt som går ut på att minska skadegörelse, klotter och andra trygghetsökande åtgärder. Den stora ekonomiska vinningen nås istället genom ett stort samhällssocialt ansvarstagande. Genom att t.ex. erbjuda arbetslösa bidragstagare utbildning och arbete inom företaget, nås stora samhällsekonomiska vinster samtidigt som relationen mellan hyresgäst och bostadsbolag förbättras. En ökad trivsel, förbättrat rykte och säkrare miljö kan uppnås på en rad olika sätt. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. Ibland kan det vara bra att tänka utanför ramarna och pröva sådant som ingen tidigare testat. Gemensamt oavsett vilken åtgärd som man bestämmer sig för, så är vikten av kommunikation och engagemang av största betydelse. Det gäller att få med sig alla parter både från den egna organisationen och fram till hyresgäster i ett tidigt skede av processen för att minimera antalet felbeslut och felsatsningar som annars blir mer kostsamma ju längre in i projekten man fortgår samt för att de ska bli hållbara i längden och accepteras av majoriteten av de boende. / Most of all moves are changes in family status and work-related causes, reasons that for the housing company is difficult to influence, that part one can term as sound relocation. What is missing is proper research about the real reasons behind why people actually are moving; there may be dissatisfaction with the apartment, neighbors or the environment. There is room for further research and development of the work. The work began with the idea that relocation was a major problem for the housing companies like SABO describe and that it costs companies huge amounts of money every year. After contact with people working in the industry, so it turned out that was not the case, for the public housing is shuffling instead a necessity in order to fulfill its owner's directives (usually the municipality) to e.g. meet housing guarantee for students and offer a variety of dwellings to multiple audiences. Without migration, they say that there is no circulation in the market which as a direct result of this will be locked. Instead they talk about a low relocation and vice versa would have to have a larger relocation for it would be optimal. They mention that it is a fine line and it's not so easy to say exactly how large relocation required exactly every year as demand from tenants varies. That's why the industry isn't working with low migration rates to increase the economic profit. What you on the other hand focuses on is to overcome with the relocation termed as unhealthy, the one that taking place due to one does not feel comfortable in their apartment, feels insecure in the fields at night or experience great vandalism in their environment to name a few. It is through these measures that business economic savings can be made, measures that makes people feel comfortable in their apartments and surrounding areas as well as aims to reduce vandalism, graffiti and other safe-haven measures. The big economic gains are instead accessed by a large social community responsibility. By for example offering unemployed benefit claimants training and work in the company, great socioeconomic gains will be reached while the relationships between tenants and housing companies improves. An increased satisfaction, improved reputation and safer environment can be achieved in a number of ways. It is really only imagination that limits. Sometimes it is good to think outside the box and try things that no previously tested. Common whatever action you decide to, the importance of communication and commitment are essential. You have to get along all the parties from both your organization and also the tenants at an early stage of the process to minimize the number of incorrect decisions and misjudgments that otherwise becomes more expensive the further into the projects you continue as well as for them to be sustainable in length and accepted by the majority of the residents.

Denna uppsats syftar till att kvantitativt studera och undersöka selektiv migration i Uppsalas genom att observera rörlighet och befolkningsförändringar under tidsperioden 1990-2010 för bostadsområden byggda under miljonprogramåren 1965-1974. För att uppnå undersökningen syfte har longitudinella demografiska och socioekonomiska data, hämtade från databasen GeoSweden, för inflyttare, utflyttare och stannare i Uppsalas miljonprogram analyserats. Analys av sagda data visar att andelen Sverigefödda individer i Uppsalas miljonprogram minskade under perioden 1990-2010 i takt med att andelen utlandsfödda inflyttare ökade. Studien visar även att selektionen bland inflyttare, utflyttare och stannare i Uppsalas miljonprogram skiljer sig från andra så kallade utsatta bostadsområden i andra svenska städer. Den selektion som setts i tidigare studier där utflyttare från de utsatta områdena är mest resursstarka avseende utbildning, inkomst och sysselsättning, följt av stannare och inflyttare, märktes ej nämnvärt i Uppsalas miljonprogram, bortsett från perioden 1990-1995.

Förändra en problematisk struktur, i detta fall ett förortscentrum, med små förändringar. På grund av förutsättningarna har förändringarna i detta fall inriktats mot att integrera separerade platser.

Trygghet har en omfattande påverkan på vårt vardagliga liv som är betydande för vår fysiska och personliga säkerhet, psykologiska välbefi nnande samt möjlighet till social interaktion och gemenskap. I det här kandidatarbetet undersöks begreppet trygghet kopplat till fysisk planering med fokus på de storskaliga höghusområden och låga fl erbostadsområden som byggdes under miljonprogrammet. Vidare syftar arbetet till att undersöka hur den fysiska miljön påverkar upplevd trygghet. Miljonprogramsområden kan upplevas otrygga på grund av utmaningar relaterade till sociala problem som brottslighet och otrygghet i den off entliga miljön samt bristande underhåll och trivsel. I detta arbete har miljonprogramsområdet Årby i Eskilstuna har valts som fokus. Årby har valts eftersom området har ett rykte av att vara otryggt, vilket till viss del kan bero på att det byggdes under miljonprogrammet. I arbetet används en kvalitativ forskningsstrategi i form av en fallstudie. Metoderna innefattar en platsanalys där den fysiska miljön i det valda området undersöks och en dokumentstudie för att samla information om tidigare forskning som berör trygghet i bostadsområden. Utifrån informationen som samlats in har en vision, mål och strategier tagits fram för hur det valda området kan utformas för att stärka den upplevda tryggheten. Strategierna har därefter legat till grund för det gestaltningsförslag som tagits fram över ett mindre område i Årby miljonprogramsområde.

Purpose: Discover measures that enhances social sustainability based on three chosen positions; social interaction, social integration and architectural identity, whilst increasing the attractiveness of the area. Method: A case study in Tensta, a comparative study based on a previous survey and a self-conducted survey, in forms of a questionnaire, dialogues and interviews with residents of Tensta. Initially, studies about the advantages and disadvantages of the “million-program” and document analysis of previous surveys were made. Findings: The objective of the study was to find measures that enhance the social sustainability of a residential area whilst increasing its attractiveness. By finding out how the residents of the area evaluate the measures already conducted as well as what they personally consider contributing to a pleasant social environment, it is possible to see which direction of development the area is taking. In this way measures that enhance social sustainability which increase the area’s attractiveness. Several point efforts have been made in with a lack of effect. Furthermore, the residents believe that the actual problems cannot simply be “designed out” as they are rooted deeper than that. One of the major problems in Tensta is the low employment and occupation rate, especially among the younger generations. By providing more appropriate facilities/spaces, which encourage a social environment, the risk of residents taking up bad habits, such as crime, is reduced. This would reduce the insecurity, which currently is discouraging people from leaving their house during evenings, and further on allow more activities to take place. Implications: The study shows that smaller measures such as well-maintained environments including plantations and functional lighting, could help enhance the social sustainability by inspiring residents to feel proud and belonging to the area. Furthermore, the study clarifies that clearly defined meeting points is something that is highly valued in terms of promoting an areas’ interaction and integration. Community involvement is also noted to be important in terms of development of social sustainability. Finally, it appears that all social problems cannot be eliminated by construction, but require more social-based actions to be solved. Limitations: The study is conducted in Tensta since it’s undergoing a major lift in conjunction with “Järvalyftet” which started 2007. The results that were obtained from dialogues with Tensta residents are outcomes of its current conditions. The measure that are presented, on the other hand, are not limited to Tensta but may be applied where similar conditions prevail. Keywords: Architectural identity, Järvalyftet, million program, social integration, social interaction, social sustainability, Tensta.

<p><strong>ABSTRACT</strong></p><p>Segregation is more and more common in the Swedish society, especially in those suburbs called “miljonprogramsförorter” which are characterized as grey and boring districts with low status. These suburbs are often mentioned in the media and the public associate them with immigrants, problems and crimes. Kungsmarken in Karlskrona is one of these suburbs and the purpose of this essay was to compare the media image with the images local participants had of Kungsmarken. The questions I brought up were how media was describing Kungsmarken, how this image has contributed to the low status of Kungsmarken, and if this image was reflecting the local participants’ images. To examine this I have done a study of the two local newspapers Sydöstran and BLT during 2005 to see how they represented Kungsmarken. I have done three interviews, with the administration of social services, the local housing authority, the police and the tenants’ association to see if they shared the same opinion as the media.  The theoretical approaches in the study were segregation and media in relation to the suburbs of “miljonprogrammet”. The conclusions were that media mostly represented Kungsmarken in a negative way and that the media images of Kungsmarken didn´t agree with the images the local participants had. Media represented Kungsmarken as a troubled district with a high criminality. They wrote a lot about the bad things that happened in the district but seldom about the good things that happened there. This study has shown that although there were some problems in Kungsmarken they were not as bad as the media described them. The conclusion of this was that media through its’ exaggerated representation of Kungsmarken did influence the image the public had of Kungsmarken, and by that they have contributed to the district’s low status.</p><p><strong> </strong></p>

ABSTRACT Segregation is more and more common in the Swedish society, especially in those suburbs called “miljonprogramsförorter” which are characterized as grey and boring districts with low status. These suburbs are often mentioned in the media and the public associate them with immigrants, problems and crimes. Kungsmarken in Karlskrona is one of these suburbs and the purpose of this essay was to compare the media image with the images local participants had of Kungsmarken. The questions I brought up were how media was describing Kungsmarken, how this image has contributed to the low status of Kungsmarken, and if this image was reflecting the local participants’ images. To examine this I have done a study of the two local newspapers Sydöstran and BLT during 2005 to see how they represented Kungsmarken. I have done three interviews, with the administration of social services, the local housing authority, the police and the tenants’ association to see if they shared the same opinion as the media.  The theoretical approaches in the study were segregation and media in relation to the suburbs of “miljonprogrammet”. The conclusions were that media mostly represented Kungsmarken in a negative way and that the media images of Kungsmarken didn´t agree with the images the local participants had. Media represented Kungsmarken as a troubled district with a high criminality. They wrote a lot about the bad things that happened in the district but seldom about the good things that happened there. This study has shown that although there were some problems in Kungsmarken they were not as bad as the media described them. The conclusion of this was that media through its’ exaggerated representation of Kungsmarken did influence the image the public had of Kungsmarken, and by that they have contributed to the district’s low status.

Denna rapport ger en bild av vilka olika saker byggherrar i Sverige använder sig av idag för att öka den sociala hållbarheten. De projekt som studerats är Bygga om Dialogen i Malmö, Älvstaden i Göteborg, Vivalla i Örebro och föreningen Byggemenskap. Genom att intervjua en person från varje område studeras likheter och skillnader i hur man arbetat med den sociala hållbarheten vid byggnation. I Malmö och Örebro studeras arbetet med att öka den sociala hållbarheten vid renoveringsobjekt, hur får de hela områden som länge haft ett dåligt rykte att bli socialt hållbara där stort fokus ligger på att anställa långtidsarbetslösa. I Göteborg och i föreningen Byggemenskap fokuserar man på att föra in den sociala hållbarheten vid nybyggnation och hur vi kan bygga hyresrätter som har en lägre hyra än nybyggda lägenheter i dagsläget har. / This report gives a picture of different things a developer in Sweden can use to increase the social sustainability. The studied parts are Bygga om Dialogen in Malmö, Älvstaden in Gothenburg, Vivalla in Örebro and association Byggemenskap. By interviewing one person from each area similarities and differences were studied to compare their work with social sustainability. In Malmö and Örebro their work is to increase the social sustainability for restoration objects and how to get whole areas that have long had a bad reputation to become socially sustainable with the main focus being on hiring long-term unemployed people, in Gothenburg and within the association Byggemeskap, the focus is to increase the social sustainability at new housing estates and how we can build new tenancies with a lower rent then apartments have today.