<p>I min jämförelse mellan forskarna Emil Herlenius och Cecilia Wejryd har jag undersökt i huvudsak tre delar, Erik Jansson som ledare, syndfrihetsläran samt Janssons relation till erikjansarna, och då i synnerhet till de kvinnliga anhängarna. Det som skiljer sig väsentligt mellan de två forskarna är deras syn på vilka anhängarna var. Wejryds hushållsdimension ger en helt ny insikt och förståelse för Janssons relationer, i huvudsak till de kvinnliga anhängarna. I Janssons budskap och förkunnelse och då i huvudsak syndfrihetsläran som jag studerat skiljer sig inte forskarna åt, åtminstone inte vad gäller innehållet i läran.</p><p>Däremot ser forskarna olika på hur och när dessa idéer växte fram hos Jansson. Herlenius menar att Jansson i tidiga år ifrågasatte och tog avstånd ifrån uppbyggelselitteraturen och att hans egen kristendomstolkning med syndfrihetsläran var utvecklad redan före den första Hälsingeresan i januari 1843. Wejryd menar att det inte finns något källstöd för att så var fallet. Janssons kristendomstolkning grundade sig inte på syndfrihetsläran under 1830- och det tidiga 1840-talet, utan visade då drag av vanlig pietism. Wejryd menar att Janssons självständiga kristendomstolkning växte fram i ett växelspel när han konfronterades med omgivningens kritik. Först under andra halvåret 1843 radikaliserades budskapet och Jansson talade då om att erikjansarna genom tron på honom går från att vara syndare till att bli saliga.</p><p>Kvinnorna i erikjansarrörelsen hade viktiga positioner i rörelsens uppbyggnad. De var hängivna följeslagare och viktiga vägvisare som introducerade Erik Jansson till läsare-grupper i för honom okända trakter. I inledningsskedet hade kvinnorna viktiga roller, men när Janssons beroende av vägvisare upphörde försvann också kvinnornas offentliga engagemang. Detta med undantag av Janssons hustru och pigan Schön. Enligt Erik Janssons uppfattning var det männens sak att förkunna. I de fall kvinnorna ändå förkunnade var det enbart i de situationer det inte fanns män att tillgå, således en nödlösning. Kvinnorna hade framstående positioner och viktiga roller i uppbyggnaden av rörelsen för att sedan försvinna från den offentliga scenen. Till en början suddades könsgränserna ut men när rörelsen blev etablerad gick kvinnorna tillbaka till hemmet och de mer traditionella rollerna.</p><p>Kvinnorna var i stor majoritet i erikjansarrörelsen. Detta kan förklaras med hushålls-mönstret eftersom det var mest kvinnor som var ekonomiskt beroende av hushållet. Men detta är inte hela förklaringen till det stora antalet kvinnor. Tidigare forskning om erikjansarna berör inte om det kan ha funnits en koppling mellan Janssons budskap om syndfrihet och överrepresentationen av kvinnor i rörelsen. Jag har med hjälp av Gunilla Gunners forskning om Nelly Halls syndfrihetslära och om den kan ha tilltalat kvinnor i väckelserörelsen, dragit paralleller till erikjansarrörelsen. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande förklaring till varför en så stor andel erikjansare var kvinnor, men syndfrihetslöftet går inte heller att avfärda som en tänkbar förklaring eller delförklaring. Syndfrihetsläran och avsaknaden av arvsynd innebär för kvinnors del en befrielse från en kollektiv skuld. Denna synd har på olika sätt begränsat kvinnors möjligheter sedan Eva föll för ormens frestelse i skapelseberättelsen. Löftet om syndfrihet kan för kvinnorna i erikjansarrörelsen ha varit en bidragande orsak till medlemskap.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:hig-511 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Sandström, Maria |
| Publisher | University of Gävle, Department of Humanities and Social Sciences |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0028 seconds