Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda välfärdsteknik för personer med demens. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 13 arbetsterapeuter och insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetsterapeuterna erfarenheter visade att välfärdsteknik som en intervention skapar möjlighet till delaktighet i vardagliga aktiviteter för personer med demens. Ett personcentrerat arbetssätt beskrevs som väsentligt i arbetet med välfärdsteknik för personer med demens. Välfärdstekniken ansågs ha stor betydelse och inverkan på aktivitet men krävde en komplex matchning mellan personens förutsättningar och behov utifrån att sjukdomen progredierar. Samarbete med personen med demens, anhöriga och omvårdnadspersonal beskrevs ligga till grund för att skapa en hållbar intervention. Organisatoriska förutsättningar för välfärdsteknik påverkade arbetsterapeuternas arbete. Tillgången till förskrivningsbar välfärdsteknik var begränsad och beskrevs vara svårmatchad mot personens föränderliga behov. Ansvarsfördelning och lagar för att arbeta med välfärdsteknik beskrevs vara otydligt. Välfärdsteknik ansågs kräva ständig kompetensutveckling i flera led vilket i dagsläget beskrevs saknas. Slutsats: Studien visade att välfärdsteknik behöver utgå från ett personcentrerat arbetssätt för att underlätta för personen och för att insatserna ska vara hållbara över tid. Studien visade dock utmaningar kring detta i form av organisatoriska förutsättningar och brist på kompetens, vilket påverkar möjligheten till jämlik vård. / Aim: The aim of this study was to describe occupational therapists’ experience of using welfare technology for clients with dementia. Method: Semi-structured interviews were conducted with 13 occupational therapists and the collected data was analyzed with a qualitative content analysis.Result: Occupational therapists' experience showed that welfare technology as an intervention creates the opportunity for participation in everyday activities for people with dementia. A person-centred approach was described as essential in the work on welfare technology for people with dementia. Welfare technology was considered to be of great importance and impact on activity but required a complex match between the person's conditions and needs based on the disease’s progression. Cooperation with the person with dementia, relatives and nursing staff was described as the basis for creating a sustainable intervention. Organisational conditions for welfare technology affected the work of occupational therapists. Access to prescribable welfare technology was limited and was described as difficult to match to the person's changing needs. The division of responsibilities and laws for working with welfare technology were described as unclear. Welfare technology was considered to require constant competence development in several stages, which is currently described as lacking.Conclusion: The study showed that welfare technology needs to be based on a person-centered way of working to make it easier for the person and for the efforts to be sustainable over time. However, the study showed challenges around this in terms of organizational conditions and lack of competence, which affects the possibility of equal care.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-84731 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Hellström, Karin, Waldon, Anna |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds