Kommunikation är avgörande för att uppnå en god livskvalitet och grundläggande för att kunna förstå andra och göra oss själva förstådda. Grunden för en tillfredsställande kommunikation är att det finns ett samspel mellan de parter som ingår, vilket förutsätter att det sker ett ömsesidigt utbyte mellan samtalsparterna. De funktionsnedsättningar som cerebral pares ofta leder till kan medföra svårigheter för individen att göra sig förstådd. Det saknas idag svenska studier gällande interaktionen hos små barn med grav cerebral pares (CP). Denna studies syfte är att bidra till en ökad kunskap om hur interaktionen ser ut hos yngre barn (1,5-5 år) med grav CP (GMFCS IV-V) och deras närmaste omgivning. Studien är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ fallstudie med fokus på strukturella bidrag och pragmatiska funktioner i den gemensamma interaktionen mellan två barn med grav CP och deras kommunikationspartners på respektive barns förskola. Barnen filmades i olika vardagliga aktiviteter och därefter transkriberades filmerna, innan de analyserades med ett strukturerat bedömningsmaterial och med beskrivande statistik. De frågeställningar som undersöktes i studien var: Vilka typer av kommunikativa bidrag använder yngre barn med grav cerebral pares i interaktionen med sin närmaste omgivning? Vilka typer av kommunikativa bidrag använder omgivningen i interaktionen med yngre barn med grav cerebral pares? Skiljer sig barnens sätt att delta åt mellan olika vardagliga aktiviteter? Går det att besvara ovanstående frågeställningar med det bedömningsmaterial som utvecklats och översatts av Paulsson 2011? Resultaten av analysen indikerade att fokusbarnen hade en passiv roll i samtalet och främst producerade responser, medan kommunikationspartnern var mer aktiv och tog fler initiativ. Resultaten går därmed i linje med tidigare studiers resultat, från andra länder och med äldre barn. Bedömningsmaterialet går att använda på målgruppen och kan identifiera mönster och skillnader i kommunikationen hos dessa yngre barn. Materialet kräver dock vidare bearbetning för att säkerställa validiteten i resultaten. Ett mer utvecklat material kan tänkas ligga till grund för framtida forskningsstudier av denna målgrupp samt för att skapa underlag för evidensbaserade logopediska insatser. / Communication is crucial to achieve a good quality of life, and it’s also a vital skill to be able to understand others and to make ourselves understood. The basis of a satisfactory communication is that there is an interaction between all parties involved. This requires that there is a mutual exchange between the conversational partners. Disabilities commonly associated with cerebral palsy often lead to difficulties in the individual’s ability to make him- or herself understood. Today there is a lack of Swedish studies investigating how young children with cerebral palsy (CP) interact. The aim of this study/master thesis is to contribute towards a better understanding of how young children (1,5-5 years old) with severe cerebral palsy (GMFCS IV-V) interact with their immediate surroundings. This thesis is a combined qualitative and quantitative case study focusing on turns and communicative functions in the joint interaction of two children with severe cerebral palsy and their communication partners in each child's preschool. Both children were filmed in various everyday activities and subsequently the films were transcribed before being analyzed with a structured assessment material and presented with descriptive statistics. The issues addressed in this study are: What kind of communicative contributions do young children with severe cerebral palsy use in their interaction with their communication partners? What kind of communicative contributions are used by the communication partners when they interact with young children with severe cerebral palsy? Do the way in which children interact vary between various everyday activities? Is it possible to use the assessment material that was developed and translated by Paulsson 2011 to try to answer the questions above? The result of this study indicated that the children in this study used a passive way of communicating. They mainly produced responses, while their communication partners were more active and made more initiations. The results are thus consistent with the results of previous studies from other countries and with older children. The findings indicate that the material can be used to identify patterns and differences in the communication even for younger children, but it requires further adaptations to ensure the validity of the result. A further developed assessment material may form the basis for future research studies of this target group and may create a basis for evidence-based speech- and language pathology interventions.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-242160 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Sjöblom, Evelina, Johannisson, Josefina |
| Publisher | Uppsala universitet, Logopedi, Uppsala universitet, Logopedi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete i logopedi ; 103 |
Page generated in 0.0023 seconds