Syftet med studien är att få svar på vilken möjlig roll speciallärare i matematik har för att stödja lärares utveckling av bedömningsarbete i matematik samt hur speciallärare i matematik i denna bedömningsprocess kan medverka till att skapa goda lärmiljöer i matematik. Teorier som jag använder mig av i studien är Vygotskijs sociokulturella teori, där kommunikation och identifikationen av elevernas närmaste utvecklingsnivå anses avgörande för utveckling och lärande, samt Wiliams teoretiska grund kring formativ bedömning som beskriver fem nyckelstrategier för att skapa effektiva lärmiljöer för eleverna. I arbetet studerar jag hur lärarna ser på bedömningsmaterial, vilket syfte de har med användandet och hur de använder resultatet av bedömningsmaterialen. Undersökningen gjordes i form av semistrukturerade intervjuer där sju lärare, i årskurserna 1-6, med ansvar för matematikundervisning i grundskolan ingick. Studiens resultat visar bland annat på att lärarna ser positivt på användandet av bedömningsmaterial som de menar är en viktig del i arbetet av att undervisa i matematik. Användandet av bedömningsmaterial sker främst med syftet att värdera elevernas kunskaper i förhållande till kunskapskraven. Lärarna anser att bedömningsmaterialet underlättar deras arbete och fungerar som en avstämning där lärarna kan få syn på de elever som är i behov av stöd. Resultatet av bedömningarna används främst för att göra anpassningar på gruppnivå. Det framgår även enligt intervjusvaren att samtliga lärare anser att de är i behov av vidareutbildning inom matematikundervisning och bedömning. Detta för att kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov enligt det resultat som framkommer vid användningen av bedömningsmaterial. Specialläraren ses bland annat som ett stöd vid genomförandet av uppföljningar av bedömningar samt vid diskussioner kring anpassningar i undervisningen till de elever som är i behov av stöd.

Kunskapssynen och synen på elevbedömning förändras i takt med samhällsutvecklingen. Under det senaste århundradet har skolan genomgått tre stora reformer vilka resulterat i tre övergripande principer för bedömning och betygssättning. Från att ha fokuserat vid att mäta elevers intellektuella kapacitet utifrån olika intelligenstester till att idag använda alternativa bedömningsformer. I skolans styrdokument framgår vikten av ett matematiskt kunnande och att en god taluppfattning är mer eller mindre avgörande för den djupare matematikinlärningen. Med utgångspunkt i det är syftet med denna studie att utifrån kvalitativa forskningsmetoder undersöka hur lärare i grundskolans tidigare år uppfattar, använder och förhåller sig till Skolverkets utarbetade Bedömningsstöd i taluppfattning årskurs 1-3. Urvalsgruppen som består av fyra klasslärare och en specialpedagog är verksamma inom två grundskolor i Västernorrlands län, och observeras och intervjuas vid ett tillfälle vardera. Av studiens resultat framgår att samtliga lärare innehar en positiv attityd gentemot bedömningsmaterialet och är eniga om att det kan ge effekt på den nationella måluppfyllelsen inom matematikämnet. Lärarna uppger att materialet är ett viktigt stöd i identifikationen av elevers kunskaper, samt vilka åtgärder som behöver införas i undervisningen för att samtliga elever ska ges förutsättning att nå de uppställda kunskapsmålen. Vidare framkommer av studiens resultat att enbart en av informanterna fått utbildning om bedömning och betygssättning i grundskolans tidigare år. En skrämmande siffra med tanke på bedömningsstödets syfte och att bedömning är ett faktum från den dagen eleven kliver in genom klassrumsdörren för första gången i årskurs 1.

The present study aims to investigate the phonological development of typically developing monolingual Swedish speaking children aged three to four years. The result could be used in the standardization of a new phonological test material for clinical speech and language pathology assessments. One-hundred and thirty four children aged three and four years (73 girls and 61 boys) were assessed with the new material. The children were tested in kindergartens in three communities in southeastern Sweden. Their assessments were audio recorded, transcribed phonetically and analyzed with Percentage Phonemes Correct (PPC) and Percentage of Words Correct (PWC). An analysis of speech error patterns of substitutions of phonemes, reduction of consonant clusters and word structural deviations was conducted. The data recorded from the children were divided and analyzed in four semi-annual intervals and two annual intervals. The result shows a clear developmental trend with children in the older age group having a higher PPC and PWC than the younger children. Significant differences were found between the groups in annual intervals. Significant differences could only be demonstrated between the youngest age group and the other groups at semi-annual intervals. No significant gender differences were observed. Most of the errors of individual phonemes and consonant clusters among children in all age groups were distortions rather than substitutions, but the younger children simplified consonant clusters more often.

Denna studie handlar om vilken betydelse pedagoger i förskolan tillskriver begreppet pedagogisk dokumentation i deras verksamhet. De frågor vi sökt svar på är hur pedagogerna tolkar begreppet pedagogsik dokumentaiton, hur och varför de använder sig utav det samt hur de ser på det ökade behovet av mätning som skett i förskolan. För att ta reda på detta har vi gjort intervjuer med sex pedagoger i tre olika kommuner. Vi har vänt oss till ett postmodernt perspektiv när vi tolkat vårt resultat. Där menar man att det finns flera olika perspektiv på sanning och kunskap samt att det inte finns "normala barn". Istället välkomnas olikheter och dessa ses som berikande. Resultatet visar att begreppet pedagogisk dokumentation kan tolkas olika. Hur begreppet tolkas speglar också den barnsyn som verksamheten ligger till grund för. Pedagogerna verksamma i förskolan använder sig av pedagogisk dokumentation genom observationer, reflektioner i arbetslaget och tillsammans med barnen samt genom portfoliepärmar. Pedagogerna använder sig av den pedagogiska dokumentationen av olika skäl. Vissa gör det för att synliggöra barnens utvecklings medan andra gör det för att synliggöra verksamheten så att denna kan förändras och möta barnen på ett mer optimalt sätt. Pedagogerna är negativa till det ökade behov av mätning som skett då man menar att mätning egentligen inte säger något om barnet därför vill de att mätningen ska ske av förskolans verksamhet då det är denna som bör utvecklas och förändras. I förorden till läroplanen för förskolan Lpfö 98 tas det upp att pedagogisk dokumentation handlar om utvärdering av verksamheter. Det som i dag har skett är ett ökat behov av mätning av barnen vilket många ställer sig kritiska till.

Föreliggande studie syftade till att undersöka fonologin hos svensktalande barn mellan 3 och 4 år. I studien medverkar 69 barn, varav 33 pojkar och 36 flickor. Bedömningen genomfördes med ett nytt fonologisk bedömningsmaterial, LINUS kortversion. Testerna utfördes i områden belägna i tre kommuner i sydöstra Sverige där socioekonomisk status låg nära riksgenomsnittet. Bedömningarna spelades in, transkriberades och analyserades av två bedömare. Analysen bestod av Percentage of Word Correct (PWC), Percentage of Phonemes Correct (PPC), förekomst av assimilation, metates och epentes, förenkling av konsonantförbindelse, vokal- och konsonantsubstitution, reduplikation samt utelämning av obetonad stavelse och enskild konsonant. Vidare bedömdes vilka fonem som var etablerade hos barnen. Kriteriet för etablering av fonem sattes till > 90 % korrekt producerat fonem hos > 90 % av barnen. Tolv av svenskans 18 konsonantfonem var etablerade hos svensktalande treåringar med typisk språkutveckling. De fonem som vållade mest svårigheter var /ɧ/, /r/, /ʈ/ och /ɕ/. Genomsnittlig PWC var 61,3 % och genomsnittlig PPC var 88,7 %.  Inga statistiskt signifikanta skillnader hittades mellan könen eller halvårsgrupperna gällande PWC och PPC. Förekomst av assimilation, metates och epentes, förenkling av konsonantförbindelse, vokal- och konsonantsubstitution, reduplikation samt utelämning av obetonad stavelse och enskild konsonant hittades. Den mest förekommande avvikelsen var substitution medan den minst förekommande var reduplikation. / The present study aimed to examine the phonology of typically developed Swedish-speaking children between 3 and 4 years of age. Sixty-nine children; 33 boys and 36 girls were assessed with the short version of a new phonological assessment material called LINUS. The tests were conducted in areas located in three municipalities in southeastern Sweden, where socioeconomic status was close to the national average. Audio-recordings of the assessments were transcribed and analyzed by the authors. The analysis consisted of Percentage of Word Correct (PWC), Percentage of Phonemes Correct (PPC), the presence of assimilation, metathesis and epenthesis, cluster reduction, vowel and consonant substitution, reduplication and deletion of unstressed syllables or single consonants. Further identification was made of the phonemes that were established. The criterion for the establishment of phonemes was set to > 90 % correct produced phonemes in > 90 % of the children. Twelve of the 18 Swedish consonant phonemes were established by Swedish-speaking three year olds with typical language development. The phonemes which caused most trouble were /ɧ/, /r/, /ʈ/ and /ɕ/. Average PWC was 61.3 % and average PPC was 88.7 %. No significant differences were found between gender or the two age groups regarding PWC and PPC. Presence of assimilation, metathesis and epenthesis, cluster reduction, vowel and consonant substitution, reduplication and deletion of unstressed syllables or single consonants were found. The most common deviation was found to be substitution and the least occurring deviation was reduplication.

Bakgrund Barns språkliga förmåga kan bedömas genom formella tester och/eller spontantalsanalys. Ett material för att kvalitativt utvärdera barns expressiva grammatiska förmåga genom spontantalsanalys är Language Assessment, Remediation and Screening Procedure, LARSP. Detta engelska bedömningsmaterial anpassades för svenska år 2016 av Maria Rosenberg och Ingmarie Mellenius. Swe-LARSP är inte normerat för svenska barn men steg III-V har utvärderats genom tidigare examensarbeten inom logopedi.   Syfte  Studiens syfte var att kvalitativt utvärdera steg II i Swe-LARSP samt att jämföra två inspelningsbetingelser: en med testledaren närvarande och en annan med endast vårdnadshavaren närvarande.   Metod I studien deltog sex barn (1;6–2;0 år) som hade svenska som modersmål och typisk språkutveckling. Ljudinspelningar av barnens spontantal företogs i leksituation med vårdnadshavare. Tre barn spelades in av testledaren och tre av vårdnadshavare. Ljudinspelningarna transkriberades ortografiskt och analyserades enligt riktlinjer för Swe-LARSP. Därefter jämfördes yttrandeantal och tolkningssvårigheter utifrån de olika inspelningsbetingelserna.   Resultat  Analysen visade att 12 av 16 strukturer på steg II i Swe-LARSP producerades frekvent i testdeltagarnas spontantal. Det förekom även åtta strukturer som inte kunde placeras in i protokollets nuvarande form. Inga skillnader mellan inspelningsbetingelserna kunde noteras, varken gällande yttrandeantal eller tolkningssvårigheter.   Slutsatser  De flesta strukturerna på steg II i Swe-LARSP återfanns i barnens spontantal, men fortsatt anpassning av steg II behövs. Föreslagna förändringar är förflyttning eller anpassning av sex strukturer, tillägg av fyra strukturer samt möjlig exkludering av en struktur. Bedömning med Swe-LARSP kunde möjligen frångås innan två års ålder. Resultatet tyder på att en språklig bedömning kan vara möjlig utifrån ljudinspelningar i hemmet.

The present project is a first step towards a new Swedish assessment tool to examine phonological ability in preschool-aged children. The work consisted of developing a word list with words that was considered to reveal a child’s phonological ability and to try out the word list on pre-school children. The reason was to make sure that the words existed in the vocabulary of the children in the chosen ages. A word list consisting of 109 words, which convey relevant phonological information, was created. Every phoneme in the Swedish language is represented at least twice in initial, medial and final word position. The majority of the consonant clusters, which are allowed in the Swedish language, are included. Also words consisting of three or more syllables, words consisting of an initial unstressed syllable and both of the tonal word accents used in the Swedish language, are included in the wordlist. The 85 children who participated in the present study was 3;0-5;11 years old and their task was to name the pictures of the material. The children were divided into six half-yearly intervals. The result showed that the children’s ability to name the pictures was improved with increased age. The children in the youngest interval (3;0-3;5) named a mean of 92 pictures correctly, while children in the oldest interval (5;6-5;11) named a mean of 107 picture. The authors decided that words which were produced by at least 80% of the children in an interval were judged to be appropriate for the current age. Consequently, 79 of the 109 words were judged to be appropriate for children in interval 1. Among these 79 words, there are words which represent the majority of the phonological aspects that a phonological assessment tool should comprise. / Föreliggande uppsatsarbete utgör ett första steg i utformandet av ett nytt svenskt bedömningsmaterial för fonologisk förmåga hos barn i förskoleåldern. Arbetet bestod av att välja ut ord som kan anses ringa in ett barns fonologiska förmåga samt att testa dessa på barn i förskoleåldern, för att säkerställa att orden finns i det aktiva ordförrådet hos barn i aktuella åldrar. En ordlista bestående av 109 ord, som bär på relevant fonologisk information, skapades. Samtliga svenska fonem finns representerade minst två gånger i initial, medial och final ordposition. Dessutom ingår majoriteten av konsonantförbindelser, som är tillåtna enligt svensk fonotax, i de utvalda orden. Även ord med tre eller fler stavelser, ord innehållande pretonisk stavelse samt svenska språkets båda tonaccenter är representerade. Orden illustrerades med bilder från Boardmaker. De 85 barnen som deltog i studien var 3;0-5;11år och fick benämna samtliga bilder i materialet. Barnen delades in i sex halvårsintervall. Resultaten visade att barnens förmåga att benämna bilderna förbättrades med stigande ålder. Medelvärdet för antalet korrekt benämnda bilder för barnen i det yngsta åldersintervallet (3;0-3;5 år) var 92, medan motsvarade siffra för de äldsta barnen (5;6-5;11år) var 107. Författarna beslutade att ord som minst 80% av barnen i ett åldersintervall producerade, kunde anses som användbara i ett test för barn i den aktuella åldern. Därmed ansågs 79 av de 109 orden som användbara från och med åldersintervall 1. Bland de 79 orden finns ord som representerar majoriteten av de fonologiska aspekter som ett fonologiskt bedömningsmaterial bör förmedla.

Syftet med detta examensarbete är att skapa fördjupad förståelse kring samtal om det lästa och hur dessa beskrivs i skol- och utbildningsdokument för lärare i förskoleklass till årskurs 3. Tidigare forskning kring bok- och litteratursamtal visar att denna undervisningsmetod kan utveckla elevers språk, kunskap och identitet. Med kvalitativ textanalys har vald empiri analyserats utifrån teorier om samtalets syfte och hur eleverna genom samtal skapar förståelse för texter. Vår studie visar att samtal om det lästa beskrivs på olika sätt i vår empiri, men att det ofta krävs tolkning för att identifiera. När samtal om det lästa beskrivs i empirin har de som främsta syfte att vara språk- och textutvecklande och de ska fokusera på texters innehåll och handling.

Bakgrund  Language Assessment Remediation and Screening Procedure, LARSP, är ett protokoll som speglar barns typiska språkutveckling och används för att utföra grammatiska bedömningar av barns spontantal. Rosenberg och Mellenius gjorde en svensk anpassning 2016, Swe-LARSP. Protokollet används inte i klinisk verksamhet idag då en grundlig utvärdering i större skala för svenskspråkiga barn saknas. Steg II-VI har utvärderats genom tidigare examensarbeten. Syfte  Studiens syfte var att kvalitativt utvärdera steg I i Swe-LARSP samt hur det fungerar att samla in och undersöka spontantal hos barn i åldrarna 0;9–1;6 år (år;månad) med inspelningar utförda av vårdnadshavare i hemmiljö. Metod  Studien inkluderade åtta barn inom åldersspannet för steg I, 0;9–1;6 år. Materialet bestod av 15 minuter långa inspelningar av en leksituation utförda av vårdnadshavare. Inspelningarna transkriberades ortografiskt och analyserades enligt Swe-LARSP. Resultat  Resultatet visade att två av tre satstyper på steg I i Swe-LARSP förekom hos de inspelade barnen, varav en i låg frekvens. För den mer högfrekventa satstypen förekom ett element som inte finns med i protokollet hos majoriteten av studiens barn. En satstyp förekom inte hos någon av deltagarna. Slutsatser  Resultatet visade att flera satstyper på steg I förekom i varierande utsträckning hos deltagarna. Adverb och interjektioner förekom hos majoriteten av barnen och kan förslagsvis läggas till på steg I. Att vårdnadshavare haft det ensamma ansvaret att spela in sina barn fungerar som insamlingsmetod, även om den valda inspelningstiden på 15 minuter gav liten mängd analysbar data.

Ingången till detta arbete är att författaren upplever framtagning av material att använda i undervisningen som en mycket tidkrävande process. För lärare som börjar undervisa i en ny kurs blir detta extra tydligt när allt material ska tas fram. Med material menas planeringar, lektionsinnehåll, instuderingsuppgifter och bedömningsmaterial. Författaren har förförståelsen att lärare skulle vinna på att samarbeta och dela material mellan sig. I arbetet undersöks, genom en enkätundersökning, hur gymnasielärare i teknik gör när de tar fram material till en ny kurs eller utvecklar materialet till en kurs. Vidare undersöks vilka eventuella hinder det finns för samarbete och vilket material lärare helst vill få tillgång till från kollegor. Resultatet visar att den absoluta majoriteten av lärarna i den undersökta gruppen inte ser några hinder att dela sitt material. Gymnasielärarna i teknik delar med sig. Det kan dock finnas praktiska hinder för om att läraren är ensam på sin skola att undervisa i ämnet, finns det ingen att samarbeta med. Eller att det inte finns någon gemensam lättanvänd Community, en mötesplats på internet, att dela på. I arbetet förs också en diskussion kring möjligheter med digitalisering av material.