Bakgrund: Uppsatsidén har väckts genom att vi under vår utbildning läst kurserna Barnet i matematikens och skriftspråkets värld och Barns skriftspråksutveckling 1. I dessa kurser har den fonologiska medvetenheten och dess koppling till läs- och skrivinlärning diskuterats. Vi har även mött pedagoger som arbetar eller har arbetat med fonologisk medvetenhet och i diskussioner med dem märkt att de har olika uppfattningar. Genom detta har ett intresse att undersöka hur verksamma pedagoger resonerar om sin undervisning i fonologisk medvetenhet väckts. Syfte: Examensarbetets syfte är att undersöka hur pedagoger i förskoleklass tänker om sin undervisning i fonologisk medvetenhet. Våra frågeställningar är: Vilka arbetssätt, modeller och material använder man sig av? Hur anpassar pedagogerna undervisningen i fonologisk medvetenhet efter elevernas modersmål, elever med svårigheter och utifrån kartläggning? Stämmer pedagogernas syfte med undervisning i fonologisk medvetenhet med forskning inom området? Metod: Vi har gjort sju kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger som är verksamma i förskoleklass. Intervjuerna har dokumenterats med video och/eller ljudupptagning. Data har sedan transkriberats och kategoriserats i olika teman. Resultat: Vi kom fram till att Bornholmsmodellen är den mest förekommande modellen för träning av fonologisk medvetenhet. Vissa av pedagogerna anpassade undervisningen utifrån modersmål, andra utifrån elevers svårigheter och i vissa fall utifrån kartläggning. Anpassningen skedde i begränsad och varierande omfattning. I förskoleklass förekommer det både informellt och formellt lärande, men de används på olika sätt. Det formella lärandet sker med alla elever under arbetspass eller liknande i av pedagoger strukturerade sammanhang. Det informella lärandet tycks främst rikta sig till elever med svårigheter och används av pedagoger för att eleverna ska lära sig i meningsfulla sammanhang. Syftet med undervisningen i fonologisk medvetenhet är att eleverna ska få en grund inför kommande läs- och skrivinlärning i år 1. Eleverna ska även nå de mål som finns i kursplanen

<p>Utbildningsförvaltningen fattade 2003 ett beslut om att alla lärare i Stockholm skulle använda mätinstrument för bedömning av elevers läsutveckling. Syftet med denna uppsats är att granska och jämföra de två vanligast förekommande mätinstrumenten i Stockholmsområdet. De båda mätinstrumenten finns beskrivna i böckerna Nya Lusboken och God läsutveckling. En diskursanalys av de båda mätinstrumenten har gjorts och skillnader dem emellan har därigenom kunnat påvisas. Den största skillnaden är författarnas syn på fonologisk medvetenhet. Författarna till God läsutveckling, Ingvar Lundberg och Katarina Herrlin skriver att den fonologiska medvetenheten är av stor betydelse för läsinlärningen. Författarna till Nya Lusboken, Bo Sundblad, Birgita Allard och Margareta Rudquist skriver att det enbart är läsinlärning via ljudmetoden som fordrar en fonologisk medvetenhet. En konsekvens av denna skilda uppfattning blir inställningen till dyslexi. Enligt Lundberg beror dyslexi på brister i den fonologiska medvetenheten medan Sundblad anser att det inte finns tillräckligt mycket forskning för att kunna definiera dyslexi. Slutligen diskuteras vilka eventuella konsekvenser användandet av de båda mätinstrumenten med bakomliggande teorier kan få.</p><p>In 2003 The Stockholm Education Administration came to the decision that all schools in Stockholm should use a measuring instrument to form an opinion of their students reading ability. The aim of this composition is to compare and examine the two most frequently used measuring instruments in Stockholm. The Measuring instruments are described in the books Nya Lusboken and God läsutveckling. The method used is of qualitative character. The intention has been to analyse and describe. The greatest difference between them is the authors’ view of phonological awareness. In God läsutveckling phonological awareness is described as crucial for progress in reading ability. The authors’ of Nya Lusboken writes that phonological awareness is only necessary if you learn to read by the synthetic method, which is by connecting sounds to letters. They also differ in their attitude towards dyslexia. In the last chapter of this composition a discussion of the possible consequences of the use of the two different measuring instruments will take place.</p>

<p>För att kunna läsa och skriva behöver barn både kunna diskriminera mellan olika fonem och sätta ihop dessa till en helhet i enlighet med målspråkets regler. Då olika språk har olika språktypologier var det ena syftet att jämföra hur fonologisk produktion och skrivning av svenska språket kunde skilja sig hos barn i årskurs två med arabiska och somaliska som modersmål med en svensk kontrollgrupp som hade svenska som modersmål. Det andra syftet var att undersöka samband kunde finnas mellan fonologi och rättskrivning. Ett expressivt fonologiskt test samt ett rättskrivningstest bestående av nonsensord användes. Resultatet visade att de flerspråkiga grupperna skilde sig från den svenska gruppen beträffande rättskrivning. Jämförelsen mellan resultatet av det expressiva fonologiska testet och resultatet av rättskrivningstestet visade inget samband. Däremot indikerade typen av rättskrivningsfel att de skulle kunna ha fonologiska orsaker.</p>

För att kunna läsa och skriva behöver barn både kunna diskriminera mellan olika fonem och sätta ihop dessa till en helhet i enlighet med målspråkets regler. Då olika språk har olika språktypologier var det ena syftet att jämföra hur fonologisk produktion och skrivning av svenska språket kunde skilja sig hos barn i årskurs två med arabiska och somaliska som modersmål med en svensk kontrollgrupp som hade svenska som modersmål. Det andra syftet var att undersöka samband kunde finnas mellan fonologi och rättskrivning. Ett expressivt fonologiskt test samt ett rättskrivningstest bestående av nonsensord användes. Resultatet visade att de flerspråkiga grupperna skilde sig från den svenska gruppen beträffande rättskrivning. Jämförelsen mellan resultatet av det expressiva fonologiska testet och resultatet av rättskrivningstestet visade inget samband. Däremot indikerade typen av rättskrivningsfel att de skulle kunna ha fonologiska orsaker.

Utbildningsförvaltningen fattade 2003 ett beslut om att alla lärare i Stockholm skulle använda mätinstrument för bedömning av elevers läsutveckling. Syftet med denna uppsats är att granska och jämföra de två vanligast förekommande mätinstrumenten i Stockholmsområdet. De båda mätinstrumenten finns beskrivna i böckerna Nya Lusboken och God läsutveckling. En diskursanalys av de båda mätinstrumenten har gjorts och skillnader dem emellan har därigenom kunnat påvisas. Den största skillnaden är författarnas syn på fonologisk medvetenhet. Författarna till God läsutveckling, Ingvar Lundberg och Katarina Herrlin skriver att den fonologiska medvetenheten är av stor betydelse för läsinlärningen. Författarna till Nya Lusboken, Bo Sundblad, Birgita Allard och Margareta Rudquist skriver att det enbart är läsinlärning via ljudmetoden som fordrar en fonologisk medvetenhet. En konsekvens av denna skilda uppfattning blir inställningen till dyslexi. Enligt Lundberg beror dyslexi på brister i den fonologiska medvetenheten medan Sundblad anser att det inte finns tillräckligt mycket forskning för att kunna definiera dyslexi. Slutligen diskuteras vilka eventuella konsekvenser användandet av de båda mätinstrumenten med bakomliggande teorier kan få. In 2003 The Stockholm Education Administration came to the decision that all schools in Stockholm should use a measuring instrument to form an opinion of their students reading ability. The aim of this composition is to compare and examine the two most frequently used measuring instruments in Stockholm. The Measuring instruments are described in the books Nya Lusboken and God läsutveckling. The method used is of qualitative character. The intention has been to analyse and describe. The greatest difference between them is the authors’ view of phonological awareness. In God läsutveckling phonological awareness is described as crucial for progress in reading ability. The authors’ of Nya Lusboken writes that phonological awareness is only necessary if you learn to read by the synthetic method, which is by connecting sounds to letters. They also differ in their attitude towards dyslexia. In the last chapter of this composition a discussion of the possible consequences of the use of the two different measuring instruments will take place.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Med korttidsminne menas förmågan att hålla något i minnet i ett par sekunder. Denna kapacitet har tidigare satts till 7±2 enheter hos hörande individer. Motsvarande kapacitet hos döva har visat sig ligga på en något lägre nivå, 4±1 enheter. Hur många enheter en person kan hålla i minnet har ansetts bero på fonologisk förmåga. En bra fonologisk förmåga kan i sin tur kopplas till en bra ordavkodningsförmåga. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns en koppling mellan korttidsminneskapacitet och ordavkodningsförmåga. Då resultaten jämförts mellan dessa två förmågor, finns tendenser till högre samband hos döva individer än hos hörande. I studien har korttidsminneskapaciteten testats med hjälp av spanntest i form av bokstäver/siffror som har presenterats framlänges/baklänges och med skrift/video. Resultatet visade på 6±1.5 enheter för hörande och 5±1.5 för döva. Tidigare studier har även diskuterat vilken typ av presentationssätt som lämpar sig bäst för spanntest då det gäller jämföranden mellan hörande och döva. Vissa har använt sig av talade respektive tecknade siffror och bokstäver medan andra har presenterat stimuli i skrift. En hypotes ställdes om presentationssätt gynnar prestationen på korttidsminnestest, med antagandet om att hörande bör gynnas vid auditiv presentation. Föreliggande studies resultat visade att båda grupperna presterade bättre med stimuli presenterat på tal/tecken, men att framför allt döva gynnades, vilket motbevisar denna hypotes. Slutligen testades även ordavkodningsförmågan, både fonologisk och ortografisk, hos de båda grupperna. Hypotesen var att båda grupperna borde prestera någorlunda lika vid ortografisk ordavkodning men att de döva borde prestera på en lägre nivå vid fonologisk ordavkodning. Resultatet bekräftar denna hypotes.

När språkliga svårigheter uppträder hos barn är kontakt med logoped aktuell för att kunna identifiera vilken typ av svårighet som föreligger hos barnet och för att kunna planera interventionen. En språklig aspekt som bör undersökas är den fonologiska förmågan som vanligen undersöks med hjälp av ett test. LINUS är ett sådant test som nyutvecklat och används i föreliggande studie för att undersöka fonologin hos barn i åldrarna 5-6 år med typisk utveckling. Syftet i föreliggande studie var att undersöka fonologin hos barn med typisk utveckling och ta fram referensdata för kortversionen av LINUS för barn i åldrarna 5-6 år. Av intresse var även att undersöka om det förelåg skillnader i resultat mellan pojkar och flickor och mellan åldrarna 5-5;6 och 5;6-6. De barn som deltog i studien hade alla svenska som modersmål, ingen hade känd hörselnedsättning eller någon tidigare eller pågående kontakt med logoped/talpedagog. Hela gruppen bestod av 70 barn; 35 pojkar och 35 flickor. Halvårsintervallen bestod av 32 yngre barn och 38 äldre barn. Resultatet visar att barn i 5-årsåldern har god fonologisk förmåga och har etablerat samtliga fonem bortsett från /s/ och /r/. En statistiskt signifikant skillnad mellan könen avseende etablering av fonemet /r/ framkom, där fonemet föreföll svårare bland pojkarna.

Syftet med arbetet är att undersöka explicit uttalsundervisning vid svenska för invandrare (SFI) under vårterminen 2022 ur ett lärarperspektiv. Detta görs med stöd av tre bärande forskningsfrågor som undersöker hur explicit uttalsundervisning förstås i förhållande till fonetik, fonologi och prosodi samt hur SFI-lärarna värderar sina egna förutsättningar att bedriva explicit uttalsundervisning. Undersökningen har skett genom en metodkombination där kvantitativa data har samlats in via en webbenkät samt genom uppföljande kvalitativa intervjuer. Arbetet vilar på en fenomenologisk grund där lärarnas upplevelser, uttryckta tankar och erfarenheter kring undersökningens kärna, det vill säga explicit uttalsundervisning, står i fokus. I intervjuerna utvecklar de deltagande SFI-lärarna sina tankar i samtal med forskaren och skapar en djupare förståelse och kunskap för ämnet i enlighet med det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar en ögonblicksbild av uttalsundervisningen vid SFI under vårterminen 2022 som den återges av informanterna. Bilden i sig är inte generaliserbar, men genom sin komplexa utformning tyder den på att uttalsundervisningen vid SFI förstås och praktiseras olika utifrån läraren och dennes individuella kunskap och intresse. De deltagande SFI-lärarna anser uttalsundervisning som en viktig komponent vid SFI men den utförs dock sällan systematiskt. Vokalljud, reduceringar och konsonantljud är de områden som oftast undervisas explicit och främst genom arbetsmetoder som högläsning i olika former. Uttalsundervisning vid SFI är idag relativt obeforskat men förhoppningsvis kan detta arbete bidra till att öka intresset för området.

This thesis examined phonological processing in adults with postlingually acquired moderate-to-severe hearing impairment (HI) and whether explicit working memory processing of phonology and individual working memory capacity (WMC) can compensate for degraded phonological representations in this group (papers I-III). A second aim was to provide reference data for a test of WMC, the reading span test, and to examine the relation between reading span test performance and speech recognition in noise in a larger sample of 50-89 year olds with HI (paper IV). Non-auditory tasks of phonological processing, episodic long-term memory and WMC were used in papers I-III, and both behavioral and electrophysiological measures were collected. Results showed that phonological processing was impaired in the group with HI but that WMC and explicit working memory processing of phonology could be employed to compensate for degraded phonological representations. However, this compensation may come at the cost of interfering with episodic memory encoding. An  electrophysiological marker of HI in text-based rhyme judgments was found. Paper IV presented reference data for reading span test performance in two versions of the test in individuals with HI, and results suggesting that WMC may be differentially predictive of speech recognition in noise in different age groups of older adults with HI. The clinical implications of the present results concerns the double disadvantage of individuals with lower WMC and HI. A structured assessment of WMC in rehabilitative settings would help to identify these individuals and tailor treatment to their needs. The reading span test is suggested as a suitable future candidate for clinical WMC assessment. / I denna avhandling undersöktes fonologiska processer hos personer med postlingualt förvärvad, måttlig till mycket grav hörselnedsättning (HNS) och om inkoppling av explicit bearbetning av fonologi eller individuell arbetsminneskapacitet kan kompensera för försämrade ljudminnen i denna grupp (studie I-III). Ett andra syfte var att sammanställa referensdata för ett test av arbetsminneskapacitet, lässpann, och undersöka relationen mellan prestation på lässpann ochigenkänning av tal-i-brus i en större grupp av 50-89 åriga personer  med HNS (studie IV). Icke-auditiva test av fonologisk förmåga, episodiskt långtidsminne och arbetsminneskapacitet användes i studie I-III och både beteendedata och elektrofysiologiska data samlades in. Resultaten visade på försämrad fonologisk förmåga i gruppen med HNS men också att explicit bearbetning av fonologi och arbetsminneskapacitet kunde användas för att kompensera för försämrade fonologiska representationer i denna grupp. Denna kompensation kan dock ske på bekostnad av att inkodning i episodiska långtidsminnet störs. Vidare identifierades en elektrofysiologisk markör för HNS i en textbaserad rimuppgift. I studie IV presenterades referensdata i två versioner av lässpanntestet för personer med mild till mycket grav HN och resultat som pekar mot möjliga skillnader mellan olika åldersgrupper i hur väl arbetsminneskapacitet predicerar igenkänning av tal-i-brus. Kliniska implikationer rör den dubbla belastning det innebär att ha både en HN och relativt sänkt arbetsminneskapacitet. En strukturerad bedömning av arbetsminneskapacitet i samband med rehabilitering skulle kunna bidra till att synliggöra dessa personer och anpassa insatser efter deras behov. Lässpanntestet är ett test som i framtiden skulle kunna vara användbart i det sammanhanget.