Studien presenterar hur förskolebarns språk kan utvecklas med hjälp av musik. Detta görs genom både tidigare forskning, men även av den empiri som insamlats under studiens datainsamlingsprocess. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 9) lyfter att musik ska användas som såväl uttrycksmedel som ett sätt att kommunicera för barnen. Förskolans styrdokument är även något som tas upp i studien i såväl tidigare forskning och litteratur, som av respondenterna i studien. Syftet med studien är att undersöka hur musik tillämpas i språkutvecklande syfte i förskolan. Området har valts att undersökas genom tre frågeställningar som berör pedagogernas inställning, hur det används i verksamheterna samt hur rektorerna stödjer medarbetarna i arbetet med musik som språkutvecklande verktyg. Uppsatsen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på ett samspelsteoretiskt synsätt. Metoden som tillämpas i studien är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer används för att få utförliga svar från respondenterna samt för att ta reda på hur förskollärarna arbetar kring musik som språkutvecklande verktyg men även deras inställning till detta. Detta gäller även rektorernas inställning till musik som språkutvecklande verktyg men även hur rektorn stödjer förskollärarna i det fortsatta arbetet. Vi har intervjuat totalt sex stycken förskollärare och två rektorer i två olika kommuner. I resultatet presenteras intervjusvaren i relation till studiens syfte och frågeställningar där svaren indelats i underrubriker som besvarar studiens syfte. Övergripande visar resultatet att förskollärare ser positivt på musik som språkutvecklande verktyg samt att musiken går att tillämpa på många olika sätt för att ses som en språkutvecklande faktor. Citat från intervjuerna presenteras i texten för att stärka resultatets trovärdighet.

Studien syftade till att bidra med kunskap om hur förskolläraren ser på barns möjligheter att utveckla fonologisk kompetens genom att använda musik som ett kulturellt verktyg. Studien genomfördes som en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare i en inlandskommun i Norrland. Den teoretiska utgångspunkten baserades på ett sociokulturellt perspektiv och empiriskt material analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell och sociokulturell teori. Utifrån studien framkommer det att förskollärarna anser att musikalisk verksamhet är en viktig del i barns språkutveckling och de ser möjligheter att bidra till barns fonologiska språkutveckling genom musiska aktiviteter. Sång, rörelse, rim, rytm och ramsor förekommer i både planerad och spontan undervisning. Varierande undervisningsformer upplevs som betydelsefulla, dels för att kunna fånga barns intresse och nyfikenhet, dels för att kunna möta barnen utifrån deras erfarenheter. Det råder en samstämmighet bland förskollärarna över att rim och ramsor är det som lockar barnen mest. Majoriteten av förskollärarna upplever dessutom att rim och ramsor är särskilt gynnsamt för barns fonologiska språkutveckling. Musikaktiviteter, med en bred variation som fångar barnens nyfikenhet, kan efter genomförd studie förstås som en nyckel som stimulerar barnens tillägnande av fonologiska färdigheter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogers personliga erfarenheter av musik påverkar deras syn på musik som språkutvecklande verktyg i förskolan. Detta undersöks genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma pedagoger. Intervjuerna behandlar två huvudteman: pedagogernas erfarenheter av musik samt pedagogernas syn på musik som språkutvecklande verktyg. Dessa huvudteman delas sedan in i mindre delteman. Analysen och tolkningen av resultatet utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt tidigare forskning och litteratur inom ämnet. I studien framkommer att pedagogernas musikaliska bakgrunder inte skiljer sig avsevärt från varandra. Samtliga pedagoger uppger att deras källa till musik framför allt har varit och är genom lyssnande på radio eller annat medium. Majoriteten hade under sin skoltid lärt sig spela ett instrument, men i nuläget var det bara två som spelade. Samtliga pedagoger uppger att de i regel har samlingar med musikinslag dagligen på förskolan, där alla arbetar aktivt oavsett hur de upplever sin musikaliska förmåga. Samtliga pedagoger har också en positiv syn på musik som språkutvecklande verktyg och pedagogerna har också liknande arbetssätt och material när de arbetar med musik som språkutvecklande verktyg. Studien visar att pedagogernas personliga erfarenheter inte påverkar deras syn på musik som språkutvecklande verktyg. Alla har en positiv syn på musik som språkutvecklande verktyg och arbetar aktivt med musik oberoende deras upplevda musikaliska förmåga.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares tankar kring att använda sig av sång och musik för att främja små barns språkutveckling. Studien utgår från två frågeställningar: på vilka sätt använder förskollärare musik och sång för att stödja barnen i deras språkutveckling och, i vilka situationer sker detta. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Detta har vi gjort för att få utförliga svar och få en inblick i på vilka sätt förskollärarna använder sig av sång och musik för att utveckla barns språk. Vi har intervjuat 6 förskollärare från 3 olika kommuner därefter transkriberades intervjuerna för att kunna analyseras och besvara studiens frågeställningar. I resultatet av intervjuerna framkommer det att sång och musik är en stor del i förskolan och används dagligen i språkutvecklande syfte men även för att skapa ett lustfyllt lärande tillsammans med andra. Eftersom intervjuer har använts i studien grundar sig resultatet i förskollärarnas egna ord om hur de använder sig av sång och musik som språkutvecklande och inte hur de faktiskt gör. Flera av förskollärarna anser att de inte har tillräckligt med kunskap eller utbildning inom ämnet musik vilket kan leda till att variationen blir begränsad. Samlingen är ett tillfälle där alla intervjuade förskollärare använder sång och musik både som språkutvecklande och som en social stund där barn lär av och med varandra.