Studien syftade till att bidra med kunskap om hur förskolläraren ser på barns möjligheter att utveckla fonologisk kompetens genom att använda musik som ett kulturellt verktyg. Studien genomfördes som en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare i en inlandskommun i Norrland. Den teoretiska utgångspunkten baserades på ett sociokulturellt perspektiv och empiriskt material analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell och sociokulturell teori. Utifrån studien framkommer det att förskollärarna anser att musikalisk verksamhet är en viktig del i barns språkutveckling och de ser möjligheter att bidra till barns fonologiska språkutveckling genom musiska aktiviteter. Sång, rörelse, rim, rytm och ramsor förekommer i både planerad och spontan undervisning. Varierande undervisningsformer upplevs som betydelsefulla, dels för att kunna fånga barns intresse och nyfikenhet, dels för att kunna möta barnen utifrån deras erfarenheter. Det råder en samstämmighet bland förskollärarna över att rim och ramsor är det som lockar barnen mest. Majoriteten av förskollärarna upplever dessutom att rim och ramsor är särskilt gynnsamt för barns fonologiska språkutveckling. Musikaktiviteter, med en bred variation som fångar barnens nyfikenhet, kan efter genomförd studie förstås som en nyckel som stimulerar barnens tillägnande av fonologiska färdigheter.