<p>För att kunna läsa och skriva behöver barn både kunna diskriminera mellan olika fonem och sätta ihop dessa till en helhet i enlighet med målspråkets regler. Då olika språk har olika språktypologier var det ena syftet att jämföra hur fonologisk produktion och skrivning av svenska språket kunde skilja sig hos barn i årskurs två med arabiska och somaliska som modersmål med en svensk kontrollgrupp som hade svenska som modersmål. Det andra syftet var att undersöka samband kunde finnas mellan fonologi och rättskrivning. Ett expressivt fonologiskt test samt ett rättskrivningstest bestående av nonsensord användes. Resultatet visade att de flerspråkiga grupperna skilde sig från den svenska gruppen beträffande rättskrivning. Jämförelsen mellan resultatet av det expressiva fonologiska testet och resultatet av rättskrivningstestet visade inget samband. Däremot indikerade typen av rättskrivningsfel att de skulle kunna ha fonologiska orsaker.</p>

För att kunna läsa och skriva behöver barn både kunna diskriminera mellan olika fonem och sätta ihop dessa till en helhet i enlighet med målspråkets regler. Då olika språk har olika språktypologier var det ena syftet att jämföra hur fonologisk produktion och skrivning av svenska språket kunde skilja sig hos barn i årskurs två med arabiska och somaliska som modersmål med en svensk kontrollgrupp som hade svenska som modersmål. Det andra syftet var att undersöka samband kunde finnas mellan fonologi och rättskrivning. Ett expressivt fonologiskt test samt ett rättskrivningstest bestående av nonsensord användes. Resultatet visade att de flerspråkiga grupperna skilde sig från den svenska gruppen beträffande rättskrivning. Jämförelsen mellan resultatet av det expressiva fonologiska testet och resultatet av rättskrivningstestet visade inget samband. Däremot indikerade typen av rättskrivningsfel att de skulle kunna ha fonologiska orsaker.

SAMMANFATTNING Hos personer med förvärvad hjärnskada kan språkliga svårigheter ibland vara svåra att upptäcka. Tester som består av repetitionsuppgifter av riktiga ord och nonsensord kan bidra till att upptäcka språkliga svårigheter som beror på brister i fonologisk förmåga. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur vuxna personer utan språkliga eller kognitiva nedsättningar presterar på två test av repetitionsförmåga och undersöka om det fanns skillnader mellan olika åldersgrupper, mellan kvinnor och män och mellan personer med olika utbildningslängd. Förhoppningen är att resultaten ska kunna ligga till grund för normering. Sextiosju personer mellan 20 och 81 år deltog i studien. Av dessa var 26 män och 41 kvinnor med utbildningslängd mellan 9 och 28 år. Data var ej normalfördelad och analyserades därför med icke-parametrisk metod. Resultaten tyder på att kvinnor generellt presterar bättre än män på de aktuella testerna, äldre presterar något sämre samt att utbildningslängden inte har någon effekt på resultaten. / ABSTRACT In people with acquired brain damage, language difficulties can sometimes be difficult to detect. Tests consisting of repetition tasks of real words and nonwords can help to detect language difficulties due to deficits in phonological ability. The aim was to investigate how adults without language or cognitive impairments perform on two tests of repetition ability and to examine whether there were differences between different age groups, between women and men and between people with different lengths of education. The hope is that the results can contribute to development of norms for adults. Sixtyseven people between the ages of 20 and 81 participated in the study. Of these, 26 were men and 41 women with a length of education between 9 and 28 years. The data was not normally distributed and was therefore analyzed with non-parametric methods. The results indicate that women generally perform better than men on the relevant tests, older people perform worse and that the lengths of education is unrelated to the results.

De riskfaktorer som kan mätas eller avgöras i förskolan kan bara delvis förutsäga omfattningen av kommande lässvårigheter. Dessutom finns en påtaglig ärftlig komponent som sannolikt påverkar omfattningen av behovet av undervisningsinsats. De faktorer som kan ge en antydan om kommande lässvårigheter och som en förskolepedagog enkelt kan skapa lekar kring och bedöma är: RAN, förmågan att kunna skriva det egna namnet, hittepåord och bokstäver, koncentrationssvårigheter, finmotorisk koordination och kanske förmågan att uttala nonsensord. Pojkar har en högre risk. För att öka möjligheten att tidigt identifiera förskolebarn i riskzonen för kommande lässvårigheter skulle lästräning kunna påbörjas i förskoleklass (6-års-klass). Detta gäller oavsett om barnet har läs-svårigheter eller ej. De valda metoderna för läsinlärning bör vara olika i början av lästräningen jämfört med längre upp i åldrarna. Befintlig forskning tyder på att barn som börjar lära sig läsa i första hand behöver träna fonologisk medvetenhet och att phonics är en viktig metod i denna träning, men att ’hjärnans fonologiska mognad’ gör nyttan tveksam för barn yngre än 6 år – särskilt om dessa barn är pojkar. Spännvidden av orsaker, och att läsförmågan både kan förbättras och försämras över tid, tyder dock på att riskidentifiering i förskolan inte räcker till och att det sannolikt enda sättet att säkerställa adekvat utbildning till barn med lässvårigheter är kontinuerliga och tätt återkommande mätningar av hur väl barn tar till sig grundskoleundervisningen i läsning. Genom mätningarna kan utbildningen löpande justeras och anpassas till barnets behov här och nu. Över huvud taget uppvisar resultaten från tvillingstudier och från longitudinella studier att lästillägnandet har stora likheter med träning i sporter och musikinstrument: först måste grunden nötas in, varefter förmågan senare förfinas genom tålmodig och allt svårare upprepning. Detta är än viktigare för barn med lässvårigheter. Den fortlöpande försämringen av PISA-resultaten kommer inte att kunna brytas av åtgärder i förskolan eller genom systematisk satsning på phonics, utan det handlar om den politiska viljan finns inom det svenska skolväsendet för att ge alla barn samma chans i livet.