Bakgrund. Bedömningsmaterialet Ordracet är ett konfrontationsbenämningstest på tidsom används för att undersöka ordmobiliseringsförmåga. Testet består av 80 svartvita teck-ningar föreställande högfrekventa substantiv och används främst som del i dyslexibedöm-ning. År 2002 utvecklades en datoriserad version av testet innehållande samma bild-material. I dag finns normativa data för enspråkiga svenska sju- och tioåringar för original-versionen av Ordracet. Syfte. Syftet med studien var att testa Ordracets två versioner på svenskspråkiga högstadi-eelever i årskurs 7 respektive 9, för att ta fram ett referensmaterial. Metod. I studien deltog 128 högstadieelever; 62 i årskurs 7 och 66 i årskurs 9. Hälften avdeltagarna testades med originalversionen av testet och den andra hälften med den datori-serade versionen. Eleverna inkluderades endast om de hade gått i svensk grundskola sedanårskurs 1 och inte hade känd språkstörning och/eller kända läs- och skrivsvårigheter. Medelvärden och standardavvikelser för årskurs, kön och testversion beräknades med avse-ende på testtid och antal fel. En sammanställning av samtliga deltagares svarsresponsergjordes för att få en uppfattning om fördelningen av feltyper. Resultat. Inga resultat visade sig vara signifikanta beroende av årskurs. Pojkarna var sig-nifikant långsammare i sin benämning och hade signifikant fler fel i jämförelse med flick-orna. Testtiden var signifikant längre för de elever som testades med datorversionen jämförtmed de som testades med originalversionen. Feltypen fel inom kategori (FIK) utgjordenästintill 50 % av samtliga felsvar och var därmed den främst förekommande feltypen. Slutsats. Då inga signifikanta skillnader framkom årskurserna emellan drogs slutsatsen atthögstadieelever kan ses som en gemensam grupp. Eftersom resultaten visade att testtidenblev längre för de elever som testades med datorversionen är det viktigt för logopeder i klinisk verksamhet att ta detta i beaktning vid jämförelse av en patients testresultat mot norm-värden. Nyckelord. ordmobiliseringssvårigheter, konfrontationsbenämning, Ordracet, datorise-rad version, referensmaterial, logoped

Föreliggande studie syftade till att undersöka fonologin hos svensktalande barn mellan 3 och 4 år. I studien medverkar 69 barn, varav 33 pojkar och 36 flickor. Bedömningen genomfördes med ett nytt fonologisk bedömningsmaterial, LINUS kortversion. Testerna utfördes i områden belägna i tre kommuner i sydöstra Sverige där socioekonomisk status låg nära riksgenomsnittet. Bedömningarna spelades in, transkriberades och analyserades av två bedömare. Analysen bestod av Percentage of Word Correct (PWC), Percentage of Phonemes Correct (PPC), förekomst av assimilation, metates och epentes, förenkling av konsonantförbindelse, vokal- och konsonantsubstitution, reduplikation samt utelämning av obetonad stavelse och enskild konsonant. Vidare bedömdes vilka fonem som var etablerade hos barnen. Kriteriet för etablering av fonem sattes till > 90 % korrekt producerat fonem hos > 90 % av barnen. Tolv av svenskans 18 konsonantfonem var etablerade hos svensktalande treåringar med typisk språkutveckling. De fonem som vållade mest svårigheter var /ɧ/, /r/, /ʈ/ och /ɕ/. Genomsnittlig PWC var 61,3 % och genomsnittlig PPC var 88,7 %.  Inga statistiskt signifikanta skillnader hittades mellan könen eller halvårsgrupperna gällande PWC och PPC. Förekomst av assimilation, metates och epentes, förenkling av konsonantförbindelse, vokal- och konsonantsubstitution, reduplikation samt utelämning av obetonad stavelse och enskild konsonant hittades. Den mest förekommande avvikelsen var substitution medan den minst förekommande var reduplikation. / The present study aimed to examine the phonology of typically developed Swedish-speaking children between 3 and 4 years of age. Sixty-nine children; 33 boys and 36 girls were assessed with the short version of a new phonological assessment material called LINUS. The tests were conducted in areas located in three municipalities in southeastern Sweden, where socioeconomic status was close to the national average. Audio-recordings of the assessments were transcribed and analyzed by the authors. The analysis consisted of Percentage of Word Correct (PWC), Percentage of Phonemes Correct (PPC), the presence of assimilation, metathesis and epenthesis, cluster reduction, vowel and consonant substitution, reduplication and deletion of unstressed syllables or single consonants. Further identification was made of the phonemes that were established. The criterion for the establishment of phonemes was set to > 90 % correct produced phonemes in > 90 % of the children. Twelve of the 18 Swedish consonant phonemes were established by Swedish-speaking three year olds with typical language development. The phonemes which caused most trouble were /ɧ/, /r/, /ʈ/ and /ɕ/. Average PWC was 61.3 % and average PPC was 88.7 %. No significant differences were found between gender or the two age groups regarding PWC and PPC. Presence of assimilation, metathesis and epenthesis, cluster reduction, vowel and consonant substitution, reduplication and deletion of unstressed syllables or single consonants were found. The most common deviation was found to be substitution and the least occurring deviation was reduplication.

Sammanfattning  Bakgrund Räkning är beroende av den grundläggande aritmetiken, de fyra räknesätten. Forskning har visat att det är viktigt att testa aritmetisk förmåga vid utredning av specifika räknesvårig-heter, dyskalkyli. Testen Fluency addition och Fluency subtraktion undersöker en del av vår räkneförmåga, aritmetiskt flöde. Enligt forskning utvecklas aritmetiskt flöde över tid. I nuläget saknas referensvärden i högre åldrar för testen vilket behövs för att kunna göra till­förlitliga bedömningar i klinisk verksamhet.  Syfte Syftet med studien var att ta fram referensvärden för hur svenska gymnasieelever i årskurs 1 presterar på räknetesten Fluency addition och Fluency subtraktion.  Metod Studien omfattade 144 gymnasieelever från skolor i Västerbottens län och Örnsköldsvik. Testning genomfördes klassvis på respektive skola. Deltagarna som uppgav att de var diagnos­tiserade med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning exkluderades. Resultat Resultatet visade M=31,1 (SD=10,6) i Fluency addition och M=35,8 (SD=12) i Fluency subtraktion av max 81 poäng på vardera test. Det fanns inga signifikanta skillnader bero­ende på kön eller studieinriktning, men en signifikant skillnad fanns för testordning. Det fanns en signifikant interaktion mellan kön, studieinriktning och testordning i Fluency addition samt mellan studieinriktning och testordning i Fluency subtraktion. Samtliga signifi­kanta värden hade marginell påverkan. Studiens deltagare fick högre resultat än befintliga referens­värden för mellanstadiet.  Slutsatser Eftersom inga signifikanta skillnader framkom gällande kön eller studieinriktning drogs slutsatsen att studiens gymnasieelever kan ses som en gemensam grupp. Resultatet stödjer tidigare forskning som visat att den aritmetiska förmågan utvecklas med ökad ålder. Studiens resultat bedöms kunna användas som referensvärden i bedömning av aritmetisk förmåga.