Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka elevers fysiska aktivitet under lektioner i idrott och hälsa samt att se vad lektionstiden används till. Ytterligare ett syfte är att studera sambandet mellan lektionsinnehållet och den fysiska aktiviteten. Hur är lektionstiden fördelad på olika kategorier av lektionsinnehåll? Hur stor del av lektionstiden för idrott och hälsa är eleverna måttligt till kraftigt fysiskt aktiva? Vilket lektionsinnehåll ger mest respektive minst fysisk aktivitet? Metod Metoden som användes var systematisk observation. Ett observationsprotokoll utformades och användes vid observationstillfällena. En årskurs 6-9 skola valdes för genomförande av observationen. Åtta lektioner i idrott och hälsa observerades. Elevernas fysiska aktivitet och lektionsinnehåll observerades och data fördes in i observationsprotokollet. Resultat Resultatet visar att motoriskt innehåll var det lektionsinnehåll som upptog mest lektionstid. Av det motoriska innehållet var spel den kategori som var vanligast, kunskapsinnehåll var minst vanligt. Eleverna var måttligt till kraftigt fysiskt aktiva 43 procent av lektionstiden. Det lektionsinnehåll som gav mest måttlig till kraftig fysisk aktivitet var kategorin fysisk träning. Av det motoriska innehållet var spel den kategori som minst effektivt gav eleverna fysisk aktivitet. Slutsats Att motoriskt innehåll förekommer mest i undervisningen stämmer överens med Skolinspektionens senaste rapport som visar att kunskapsområdet rörelse prioriteras. Bollspel, som ingår i kategorin spel, har varit dominerande i undervisningen i idrott och hälsa sedan lång tid tillbaka och är det än idag, enligt flera olika undersökningar. Kategorin kunskapsinnehåll tillägnas en väldigt liten del av lektionstiden, detta trots att idrott och hälsa är ett kunskapsämne. Den observerade fysiska aktiviteten är högt i jämförelse med tidigare forskning. Det är bra att eleverna får möjlighet att röra på sig så mycket som möjligt i undervisningen, så länge undervisningen bedrivs i enlighet med kursplanen. Kategorierna fysisk träning och färdighetsträning är att föredra, framför spel, om målet är att få eleverna att vara fysiskt aktiva.

Tidigare forskning av sångens dominans i musiklektionernas innehåll samt bristande forskning i metodik gällande klassundervisning i sång för årskurs 7-9 bidrog, tillsammans med egna erfarenheter av en sångundervisning som kommer i skymundan för annat lektionsinnehåll samt upplevelser av en ovilja och okunskap både från lärare och från elever att sjunga, till denna uppsats tillkomst. Med den kvalitativa forskningsintervjun som metod har intervjuer genomförts med 7 musiklärare i årskurs 7-9 i Uppsala kommun med syftet att ta del av tankar och erfarenheter kring arbetet med sångundervisning. Med strävan efter att utföra intervjuerna som samtal och med ett antal intervjufrågor som grund har lärarna fått berätta om sitt arbete med sång som lektionsinnehåll i musikämnet i klassundervisning för elever i årskurs 7-9. En tydlig tendens i de olika utsagorna är upplevelsen av sång som ett svårt ämne att undervisa i och att få eleverna engagerade i. Det vanligaste undervisningssättet är enligt lärarna att sjunga i samband med instrumentalspel. Några av lärarna uttrycker att det är lättare att ”lura” eleverna till att sjunga då sången inte står i fokus av lektionsinnehållet. När lärarna ombeds uppskatta hur stor del av undervisningsinnehållet som ägnas åt sång uppger majoriteten av lärarna ett procenttal kring 20 %. Två av lärarna uppger att de ägnar mer tid åt sång än åt instrumentalspel, hos de andra fem ägnas dubbelt så mycket tid eller mer åt instrumentalspel än åt sång. Majoriteten av lärarna uttrycker en önskan om att kunna arbeta mer med sång i musikundervisningen men säger sig begränsas av faktorer såsom tidsbegränsning, musikämnets många moment och stora innehåll i kursplanen, elevernas ointresse samt sångens allt mindre roll i hela samhället.

Abstract  Mia Persson: Nu ska vi sjunga – en kvalitativ intervjustudie av musiklärares arbete med sångundervisning i årskurs 7-9. Uppsala universitet: Institutionen för musikvetenskap. Examensarbete 15 hp, 2010.  Tidigare  forskning  av  sångens  dominans  i  musiklektionernas  innehåll  samt  bristande forskning i metodik gällande klassundervisning i sång för årskurs 7-9 bidrog, tillsammans med egna erfarenheter av en sångundervisning som kommer i skymundan för annat lektionsinnehåll samt upplevelser av en ovilja och okunskap både från lärare och från elever att sjunga, till denna uppsats tillkomst.  Med den kvalitativa forskningsintervjun som metod har intervjuer genomförts med 7 musiklärare i årskurs 7-9 i Uppsala kommun med syftet att ta del av tankar och erfarenheter kring arbetet med sångundervisning. Med strävan efter att utföra intervjuerna som samtal och med ett antal intervjufrågor som grund har lärarna fått berätta om sitt arbete med sång som lektionsinnehåll i musikämnet i klassundervisning för elever i årskurs 7-9.  En tydlig tendens i de olika utsagorna är upplevelsen av sång som ett svårt ämne att undervisa i och att få eleverna engagerade i. Det vanligaste undervisningssättet är enligt lärarna att sjunga i samband med instrumentalspel. Några av lärarna uttrycker att det är lättare att ”lura” eleverna till att sjunga då sången inte står i fokus av lektionsinnehållet. När lärarna ombeds uppskatta hur stor del av undervisningsinnehållet som ägnas åt sång uppger majoriteten av lärarna ett procenttal kring 20 %. Två av lärarna uppger att de ägnar mer tid åt sång än åt instrumentalspel, hos de andra fem ägnas dubbelt så mycket tid eller mer åt instrumentalspel än åt sång. Majoriteten av lärarna uttrycker en önskan om att kunna arbeta mer med sång i musikundervisningen  men  säger  sig  begränsas  av  faktorer  såsom  tidsbegränsning, musikämnets  många  moment  och  stora  innehåll  i  kursplanen,  elevernas  ointresse  samt sångens allt mindre roll i hela samhället. Nyckelord: Sång, sångundervisning, musikundervisning, lektionsinnehåll, sångmetodik.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på elevers åsikter, tankar, upplevelser och visioner om elevinflytande samt att låta elever komma till tals. Speciellt eftersom den mesta forskningen gällande barn och unga avser de vuxnas syn på denna grupp. Problemformuleringarna i denna studie är “Elevers upplevelser av reellt elevinflytande” och “Elevers visioner om elevinflytande”. Genom att genomföra fokusgruppsintervjuer i årskurs 4-6 samlades studiens data in. Sammanlagt 40 elever deltog i intervjuerna. Resultatet visar att det finns olika delar av skolvardagen som eleverna har inflytande över. Dessa delar berör lektionsinnehåll, samarbete och skolgemensamma situationer. Även elevernas önskan och visioner om inflytande kom fram i intervjuerna i form av att få ha inflytande över ingångar till lärande, planering, hjälpmedel, schemat och arbetsmiljö.Slutsatser som framkommit är att eleverna har inflytande över det mesta innehållet i sin skoldag, exempelvis delar av lektionsinnehåll. De tycker även att det är viktigt att få vara med och påverka eftersom de blir mer motiverade när de är införstådda i arbetsuppgifterna de förväntas utföra.De aspekter av skolan som eleverna vill ha inflytande över är sådant de idag inte har inflytande över, exempelvis schema och redovisningsform. Samt att de vill ha ännu mer inflytande över det de redan får påverka.

I denna studie undersöktes elevers uppfattningar om hur de anser att lärares arbetssätt, ämnets lektionsinnehåll och om vad som motiverar dem till att delta i ämnet idrott och hälsa. Det un-dersöktes även om det fanns några eventuella skillnader mellan könen, det vill säga om flick-or och pojkar hade olika uppfattningar i frågorna. Enkäter användes och delades ut på en gymnasieskola och besvarades av 105 elever i olika klasser som läste idrott och hälsa 1. Ele-verna som deltog i enkäten valdes ut genom ett bekvämlighetsurval då kontakter på skolan fanns sedan tidigare. Teorin som används genom studien är Deci & Ryans motivationsteori ”Self-Determination Theory”. Resultatet visade att flickor och pojkar motiveras olika mycket av lärarens arbetssätt. Flickor värderar lärarens arbetssätt högre än pojkar. Även vilket lek-tionsinnehåll eleverna motiveras av till att delta på lektionerna samt varför de deltar i under-visningen skiljer sig åt mellan könen. Flickor motiveras mer av faktorer som leder till inre motivation i jämförelse med pojkar exempelvis som att förbättra/upprätthålla hälsan. Pojkarna drivs mer av yttre motivationsfaktorer än flickorna, att vinna på lektionerna eller att få betyg är två faktorer som motiverar dem till att delta. En gemensam motivationsfaktor som får både pojkar och flickor att vilja delta på lektionerna i idrott och hälsa är glädjen till ämnet.

Skolan har som uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. Detta gäller även ämnet idrott och hälsa. Ett ämne i vilket lärare under lång tid kritiserats för att vara allt för enkelspåriga i sin undervisning, vilket beskrivs påverka elevers deltagande. Våren 2020 tvingades gymnasielärare bedriva sin undervisning på distans till följd av det globala viruset Covid-19. Syftet med studien var därför att öka förståelsen för hur distansundervisning har utmanat gymnasielärares undervisning och förändrat elevers deltagande i ämnet idrott och hälsa. För att besvara studiens syfte antogs en kvalitativ ansats där åtta gymnasielärare från olika skolor och orter intervjuades. Intervjuerna var semistrukturerade och innehöll tre teman: lektionsinnehåll, digitalisering samt elevdeltagande före, under och efter distansundervisningen. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av två teoretiska utgångspunkter: det sociokulturella perspektivet och TPACK - teknisk-pedagogisk ämneskompetens. Resultatet beskriver hur lärarnas förståelse för och användning av digitala verktyg har utvecklats. Resultatet visar också att distansundervisningen till viss del blev en utmaning för flera lärare men också en brygga till förändrad undervisning i ämnet. Däremot saknas ett enhetligt svar om hur distansundervisningen påverkat lärarnas val av lektionsinnehåll och förändrat elevernas deltagande i större utsträckning. Detta till följd av att distansundervisningen fortfarande pågick vid studiens genomförande, vilket anses haft effekt på resultatet.

Undersökningen handlar om hur verksamma idrottslärare uppfattar betydelsen av de olika delarna i det centrala innehållet i det nya styrdokumentet, LGR 22 samt hur det centrala innehållet synliggörs i idrottslärares pedagogiska planeringar. Flera forskningsstudier visar att elever inom idrott och hälsa får möta ett begränsat antal aktiviteter under idrottslektionerna vilket medföljer att eleverna inte får möta allt inom det centrala innehållet. Aktiviteterna eleverna får möta är främst bollspel eller lekar med fokus inom tävlingsidrotter. Studiens resultat grundas på 8 intervjuades lärare samt 13 analyserad pedagogiska planeringar. Resultatet visar att idrottslärare upplever LGR 22 som tydligt men något fri att tolka. Konsekvenserna med att läroplanen är tolkningsbar upplevs vara att det inte blir en likvärdig undervisning för eleverna. Resultatet visar också utifrån analysen av planeringarna att rörelse är delen som får störst plats med lekar och bollspel som aktiviteter som förkommer mest. I diskussionsdelen jämför vi resultatet från studien med tidigare forskning där diskussionen utgår från Lindes läroplansteori. Undersökningens slutsats blev att idrottslärare upplever det svårt att få till en likvärdig utbildning inom idrott och hälsa när LGR 22 är så pass fri att tolka.

Ingången till detta arbete är att författaren upplever framtagning av material att använda i undervisningen som en mycket tidkrävande process. För lärare som börjar undervisa i en ny kurs blir detta extra tydligt när allt material ska tas fram. Med material menas planeringar, lektionsinnehåll, instuderingsuppgifter och bedömningsmaterial. Författaren har förförståelsen att lärare skulle vinna på att samarbeta och dela material mellan sig. I arbetet undersöks, genom en enkätundersökning, hur gymnasielärare i teknik gör när de tar fram material till en ny kurs eller utvecklar materialet till en kurs. Vidare undersöks vilka eventuella hinder det finns för samarbete och vilket material lärare helst vill få tillgång till från kollegor. Resultatet visar att den absoluta majoriteten av lärarna i den undersökta gruppen inte ser några hinder att dela sitt material. Gymnasielärarna i teknik delar med sig. Det kan dock finnas praktiska hinder för om att läraren är ensam på sin skola att undervisa i ämnet, finns det ingen att samarbeta med. Eller att det inte finns någon gemensam lättanvänd Community, en mötesplats på internet, att dela på. I arbetet förs också en diskussion kring möjligheter med digitalisering av material.

Älander, Eva (2011): De nationella proven i svenska – hur påverkar de undervisningen i årskurs 9? Examensarbete i didaktik. Lärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle.   Sammanfattning Detta är en studie om det nationella provet i svenska för årskurs 9. Arbetets syfte har varit att undersöka hur några lärare uppfattar att de nationella proven påverkar de prioriteringar som de gör runt ämnets innehåll. Med andra ord: hur de nationella proven påverkar undervisningen i svenska i årskurs 9. Leder proven till att den dagliga undervisningen fokuserar vissa mål på bekostnad av andra mål? Eller är det snarare så att provens existens hjälper till att ställa kursplanens innehåll i fokus på ett sätt som gynnar elevernas måluppfyllelse? Undersökningen genomfördes i form av semi-strukturerade intervjuer med fem stycken lärare som i dagsläget undervisar i svenska. Dessa lärare har varit involverade i genomförande och bedömning av nationella prov mellan två och femton gånger. Den intervjuguide som användes berörde två stycken teman; de nationella proven samt kursplanen i svenska och dess skrivningar om ämnets centrala innehåll i årskurs 7-9. Årligen genomför cirka 100 000 elever de tre delprov som ingår i det nationella provet i svenska för årskurs 9. Trots att proven inte mäter alla kursplanens mål är de mycket viktiga redskap för lärarnas bedömning och betygssättning. Lärarna i denna studie ser provresultaten som ett mått på (och garant för) sin egen bedömningsnivå, att de hamnat rätt i sin helhetsbedömning av elevens måluppfyllelse. Under en längre tid har det konstateras relativt stora avvikelser mellan elevernas provbetyg och deras samlade terminsbetyg. En sådan avvikelse behöver inte alltid vara ett problem, men den kan också visa på att lärares bedömning inte är likvärdig över landet. Problematiken blir extra tydlig när långa texter ska bedömas och bedömningsanvisningarna lämnar stort tolkningsutrymme till den enskilde läraren. Ett arbetssätt som rekommenderas för att råda bot på likvärdighetsproblematiken är sambedömning. Sambedömning problematiseras i denna studies resultat utifrån risken för att skolkulturer skapas samt de tendenser till skillnader i villkor som anas mellan lärare på kommunala respektive fristående skolor. Det blir tydligt i denna studies resultat att det nationella provet påverkar undervisningen i relativt stor utsträckning, inte minst genom de grundliga förberedelser som genomförs inför provet. Detta väcker frågor om var gränsen går mellan att ge eleverna så goda förutsättningar som möjligt och att förbereda dem så pass mycket att provresultatet inte säger något om elevens kunskaper utan snarare är en produkt utav en längre tids strategiska förberedelser? Nyckelord: bedömning, kursplan, lektionsinnehåll, måluppfyllelse, nationella prov, svenska, årskurs 9 Keywords: assessment, course syllabi, goal attainment, lesson planning, national tests, Swedish, year 9