Studiens syfte är att belysa  förskolechefens syn på specialpedagogens uppdrag som kvalificerad samtalspartner. I studien intervjuar vi sex förskolechefer från tre olika kommuner om deras syn på specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner. Dels undersöker vi i vilket sammanhang specialpedagogen fungerar som kvalificerad samtalspartner men också vad dessa samtal innehåller. Vi undersöker även vilken syn förskolechefen har på relationen mellan förskolechef och specialpedagog samt vilka möjligheter och hinder de kan se med handledning.    Enligt skollag och styrdokument finns ingen uttalad roll för specialpedagogens uppdrag och i vårt resultat ser vi att förskolecheferna har svårigheter med att beskriva begreppet kvalificerad samtalspartner. Forskning visar också att ledarnas roll i att styra den specialpedagogiska verksamheten har betydelse för hur verksamheten utvecklas. Både i forskning och i vårt resultat anges att begreppet är otydligt och svårt att beskriva vilket gör ämnet viktigt att studera.   Resultatet visar på att handledning oftast sker vid akuta behov. Innehållet i handledningen ses då ur ett kategoriskt perspektiv då det enskilda barnet hamnar i fokus.   Systemteoretiskt perspektiv på handledning har använts för att analysera resultatet.

<p>Sammanfattning</p><p>Föreliggande uppsats bygger på en intervjustudie av tre verksamma specialpedagogers enskilda berättelser av hur de i sin respektive yrkesutövning arbetar som kvalificerade samtalspartners i pedagogisk handledning.</p><p>Vårt syfte med studien har varit att belysa vad uppdraget som kvalificerad samtalspartner kan innebära för specialpedagogen.</p><p>Uppsatsen består av en litteraturstudie samt en kvalitativ undersökning, vars resultat vi relaterar till ett antal systemteoretiskt centrala begrepp för handledning. Genom litteraturstudien kan vi se att syftet med pedagogisk handledning är att i någon form utveckla yrkesmässig kompetens. Då begreppet handledning är närbesläktat med andra begrepp såsom konsultation och rådgivning blir det svårdefinierbart. För att kunna särskilja innebörden av de olika begreppen krävs att syftet med varje specifik handledningssituation tydliggörs. Helhet, relationer, här- och- nu- tänkande, cirkularitet, kvalité och möten mellan olika system utgör centrala begrepp för handledning sett ur ett systemteoretiskt perspektiv. Då vi relaterar intervjumaterialet i sin helhet gentemot ovanstående sex begrepp kan vi se betydelsen av dessa här löpa som en röd tråd.</p><p>Resultatet av studien visar att det är svårt att finna något enhälligt svar på den faktiska innebörden av uppdraget, för det för specialpedagogen, kvalificerade samtalspartnerskapet. Vi kan ändå utifrån vår tolkning av intervjudeltagarnas uttalanden se betydelsen av den kvalificerade samtalspartnern som stöd för utveckling liksom vikten av ett medvetet förhållningssätt hos denna. Då uppdraget saknar definition blir det ofta upp till varje enskild specialpedagog själv att tolka och utforma innebörden av hur examensordningen för specialpedagogen uttrycker uppdraget som kvalificerad samtalspartner.</p><p>Nyckelord: Specialpedagog, kvalificerad samtalspartner, handledning</p>

Sammanfattning Föreliggande uppsats bygger på en intervjustudie av tre verksamma specialpedagogers enskilda berättelser av hur de i sin respektive yrkesutövning arbetar som kvalificerade samtalspartners i pedagogisk handledning. Vårt syfte med studien har varit att belysa vad uppdraget som kvalificerad samtalspartner kan innebära för specialpedagogen. Uppsatsen består av en litteraturstudie samt en kvalitativ undersökning, vars resultat vi relaterar till ett antal systemteoretiskt centrala begrepp för handledning. Genom litteraturstudien kan vi se att syftet med pedagogisk handledning är att i någon form utveckla yrkesmässig kompetens. Då begreppet handledning är närbesläktat med andra begrepp såsom konsultation och rådgivning blir det svårdefinierbart. För att kunna särskilja innebörden av de olika begreppen krävs att syftet med varje specifik handledningssituation tydliggörs. Helhet, relationer, här- och- nu- tänkande, cirkularitet, kvalité och möten mellan olika system utgör centrala begrepp för handledning sett ur ett systemteoretiskt perspektiv. Då vi relaterar intervjumaterialet i sin helhet gentemot ovanstående sex begrepp kan vi se betydelsen av dessa här löpa som en röd tråd. Resultatet av studien visar att det är svårt att finna något enhälligt svar på den faktiska innebörden av uppdraget, för det för specialpedagogen, kvalificerade samtalspartnerskapet. Vi kan ändå utifrån vår tolkning av intervjudeltagarnas uttalanden se betydelsen av den kvalificerade samtalspartnern som stöd för utveckling liksom vikten av ett medvetet förhållningssätt hos denna. Då uppdraget saknar definition blir det ofta upp till varje enskild specialpedagog själv att tolka och utforma innebörden av hur examensordningen för specialpedagogen uttrycker uppdraget som kvalificerad samtalspartner. Nyckelord: Specialpedagog, kvalificerad samtalspartner, handledning

Bakgrunden till studien har sin utgångspunkt i innebörden av specialpedagogens roll som kvalificerad samtalsledare. Eftersom innehållet i handledningsuppdraget liksom begreppet handledning inte är preciserat i något styrdokument kan det leda till många olika tolkningar. Syftet med studien är att ta reda på hur specialpedagogisk handledning ser ut i praktik och vision bland pedagoger och specialpedagoger ute i verksamheterna. Metoden kvalitativa intervjuer med öppna frågor i en frågeguide med pedagoger och specialpedagoger verksamma inom förskolan eller grundskolan användes för att ta reda på hur specialpedagogens handledningsuppdrag upplevs av de båda målgrupperna, samt hur handledningen skulle kunna vara utformad för att fungera optimalt. Resultaten visar att specialpedagogerna och pedagogerna som intervjuades har liknande uppfattningar om att det hade varit gynnsamt med en djupare, regelbunden och återkommande handledning. Ingen av målgrupperna anser att man har det nu i sin verksamhet utan reflekterar över att tiden inte finns. Specialpedagogerna bedömer det som att pedagogernas tid inte räcker till medan flera pedagoger anser att tiden är knapp men att man skulle kunna lösa det organisatoriskt om man hjälptes åt mellan arbetslagen och om handledningsuppdraget tolkas med rätt prioriteringar. / The background to the study is an interest in the ambiguity of the understanding of the special educator's role as a qualified tutorial leader. Since it does not specify what a qualified tutorial leader means, it leads to many different interpretations. Guidance as a concept can also account for several different interpretations and designs. The purpose of the study is to find out how special educational guidance translates into practice and vision among active teachers and special educators. The method of qualitative interviews with open questions in a question guide with educators and special educators working in preschool or elementary school was used to find out how to understand the special educator's counselling assignment and how the guidance would be designed to work optimally. The results show that the special educators and the teachers interviewed have similar views about it being beneficial with a deeper, regular and recurring tutorial. None of the target groups see these factors in process at the time of the interview and all reflect about time being pressing. The special educators consider that the time of the teachers is not sufficient, while several educators believe that the time is short, but that one could solve it organizationally if one was helped between the teams and if the supervisory assignment was interpreted with the right priorities.

Syftet med studien var att undersöka vad som krävs för att specialläraren med inriktning utvecklingsstörning ska kunna skapa ett samarbetsklimat inom teamet som ger optimala förutsättningar för elevernas lärande och utveckling. Arbetet har utgått från tidigare forskning kring ledarskap i skolan, träningsskolans pedagogiska praktik och betydelsen av delaktighet och samarbete i arbetslivet. Ett historiskt avstamp har gjorts utifrån synen på hur utvecklingsstörning utvecklats, samt hur särkolan vuxit fram.  Studien har utgått från ett kvalitativt perspektiv, där jag genom en fenomenologisk ansats sökt förståelse kring speciallärarens roll som teamledare. För att undersöka hur speciallärarens sätt att leda och fördela arbetet inom personalteamet kan påverka ansvarsfördelningen, känslan av sammanhang och därmed även möjligheterna till måluppfyllelse för eleverna har jag genomfört gruppintervjuer av befintliga personalteam. Det förväntade resultatet har begränsats till en förståelse kring förhållandena i de grupper jag studerat, varmed allmängiltiga slutsatser inte kunnat dras. Teoretiska ansatser har hämtats från professionsteori, praktisk kunskap, Goffmans rollteori, Foucaults maktaspekt och Antonovskys tes om känslan av sammanhang. Resultatet av studien visade att det inom samtliga team fanns forum för gemensam planering och en tydlig ansvarsfördelning mellan teammedlemmarna, där specialläraren hade en given roll som ledare för såväl elevassistenter, som fritidspedagog. I samtliga team uttryckte teammedlemmarna att de kände sig delaktiga i den gemensamma planeringen, genomförandet och utvärderingen av undervisningen. Det som skiljde teamen åt var den tid teamen hade till förfogande för den gemensamma planeringen, samt djupet av teammedlemmarnas delaktighet. I analysen av resultatet utifrån de teoretiska utgångspunkterna framstod att orsaken till att det kan uppstå samarbetsproblem inom särskolans personalteam kan vara en begränsning i synsättet från samhällets, såväl som verksamheternas sida kring professionsbegreppet inom grundsärskolan. I studien framkom att vi behöver en vidare syn på vad profession innebär, för att bättre kunna se och ta vara på den verkliga kompetensen inom teamet. Professionen bör innefatta alla de som arbetar yrkesmässigt tillsammans. För teamen jag intervjuat skulle detta innebära att professionsbegreppet inte bara skulle inrymma speciallärarna, utan även innefatta övriga teammedlemmar. Genom ett mer omfattande professionsbegrepp skulle samtliga yrkesgrupper kunna mötas av såväl förväntningar som krav, varmed hela teamet under speciallärarens styrning och handledning skulle kunna utveckla en optimal undervisningssituation för eleverna. Vid diskussionen av resultaten framkom att för att de mest gynnsamma förutsättningarna för elevernas utveckling ska kunna uppnås, krävs att skolledningen skapar förutsättningar för teamet att mötas. Specialläraren bör vara trygg i sig själv för att kunna ta tillvara på teammedlemmarnas kompetens och kunna leda dem i att fokusera på elevernas mål enligt läroplan, skollag och aktuell forskning. Ytterligare en förutsättning för det goda samarbetet i teamen visade sig vara att speciallärarna, såväl som de övriga medlemmarna i teamet känner sig bekräftade i det arbete de utför.

Specialpedagogen ska enligt examensförordningen (SFS 2007:638):visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågorför kollegor, föräldrar och andra berörda.I diskussionen om handledning och konsultation finns en begreppsförvirring, dels inför vad deolika begreppen innebär men också hur de skiljer sig åt från varandra.Vi har i en systematisk litteraturstudie granskat vad som är specifikt för handledning ochkonsultation, två av de samtalsmetoder som förekommer inom skolans värld idag.Vi har funnit att metoderna handledning och konsultation har många både likheter ochskillnader med varandra. För att tydliggöra detta har vi valt att tematisera dessa likheter ochskillnader utifrån rubrikerna bakgrund och definition, tid, direkt/ indirekt stöd, syfte, mål,yrkesbakgrund och hierarkier.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskap om specialpedagogens roll i skolutveckling genom sitt uppdrag att verka som en kvalificerad samtalspartner i handledning. I syftet ingår också att bidra med kunskap om vilka möjligheter och hinder specialpedagogen möter i sitt uppdrag att arbeta för skolutveckling genom handledning. Forskning visar att det finns en otydlighet både kring begreppet kvalificerad samtalspartner och kring specialpedagogens roll att bedriva handledning som ett led i skolutveckling. Samtidigt visar forskning att handledning är ett framgångsrikt verktyg i arbetet med skolutveckling och specialpedagogen en viktig aktör i detta. Studiens teoretiska ramverk är social systemteori och begreppen helhet, relationer och cirkularitet används i diskussionen av vårt resultat. Studiens metod är av kvalitativ karaktär och empirin har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger verksamma i förskolan. Resultatet visar att specialpedagoger inom ramen för sitt uppdrag agerar som kvalificerad samtalspartner i olika former av samtal och kompetens inom samtalsledning och samtalsstrategier lyfts fram. Resultatet visar också att specialpedagogerna bedriver handledning i olika former och i olika syften och att det ofta finns förväntningar på specialpedagogen som de på olika sätt har att förhålla sig till. Distinktionen mellan det rådgivande och det reflekterande samtalet synliggörs i vårt resultat. Specialpedagogerna lyfter fram flera faktorer som möjliggör eller hindrar specialpedagogen att bedriva handledning som ett led i skolutveckling. Faktorer som identifierats är skolledaren, tid och specialpedagogens roll. I vår resultatdiskussion problematiseras vårt resultat i relation till vårt teoretiska ramverk och våra teoretiska begrepp. Specialpedagogen som en av flera aktörer inom systemet påverkar och påverkas av de ömsesidiga relationer som skapar förskolans organisation. I studiens slutsats lyfts skolledarens betydelse fram både som möjliggörare och hinder. Genom att tydligt kommunicera kring syfte med handledning, förväntningar och roller ser vi att förutsättningar kan skapas för specialpedagogen att bedriva handlednings som ett led i skolutveckling.

Syftet med studien är att synliggöra mönster och påverkansfaktorer i specialpedagogisk handledning utförd av speciallärare mot matematikutveckling. Samverkan mellan speciallärare och lärare i matematik är en viktig förutsättning för matematikutveckling. I studien deltog fem speciallärare som via intervjuer fick ge sin bild av hur samtalsuppdraget förstås och praktiseras i verksamheten. Resultatet i studien har analyserats i två steg, med ett kollaborativt perspektiv på specialpedagogisk handledning som teoretiskt ramverk. De framträdande samtalsformer som funnits i studien handlar i stor utsträckning om att specialläraren agerar konsultativt eller som rådgivare i kollegiala diskussioner. En övervägande del av de samtal som speciallärarna beskriver sker i spontana och informella sammanhang. Samtal som präglas av reflektion får ett mindre utrymme, medan samtal präglade av samarbete är mer förekommande, om än inte i lika stor utsträckning som speciallärarna önskar. I resultatet framkommer tre faktorer som i hög grad påverkar samtalsformen i specialpedagogisk handledning. Förutom speciallärarens egen tolkning och uppfattning av uppdraget, har även relationen till kollegiet en viktig betydelse. Den tredje faktorn handlar om i vilken utsträckning speciallärare mot matematikutveckling får organisatoriska förutsättningar att utföra sitt specialpedagogiska handledaruppdrag. En slutsats är att faktorerna tillsammans utgör sammanhanget i vilket specialpedagogisk handledning mot matematikutveckling kan förstås.

Denna studie har fokuserat på specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner i en skolutvecklande kontext då en brist av aktuell forskning inom ämnet identifierats. Syftet för studien var att bidra med kunskap om hur specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner, utifrån rektorers framställan, skulle kunna bidra till skolutveckling kopplat till skolans inre organisatoriska nivåer. Halvstrukturella intervjuer har genomförts med sex grundskolerektorer och resultatet har sedermera analyserats med hjälp av ett systemteoretiskt ramverk utifrån systemteoretiska begrepp såsom de beskrivs av Gjems (1997) och Öquist (2013; 2018). Studien har visat att rektorer ser att specialpedagogers kvalificerade samtal, inofficiella och officiella, genomförda inom skolans samtliga nivåer, skulle kunna påverka skolan som organisation och den praktik som genomförs i den. Specialpedagogen i rollen som kvalificerad samtalspartner sågs kunna utmana lärarnas tänkande i mellanmänskliga reflekterande samtal samt genom modellering av förhållningssätt påverka elevsyn och öka undervisningens kvalité. Fynden i studien visade att specialpedagogen i kvalificerade samtal tillsammans med rektor skulle kunna verka för skolutveckling genom att bidra till rektors helhetsbild av organisationens alla delar utifrån specialpedagogiska perspektiv samt den nära kopplingen till verksamhetens alla aktörer. Vidare identifieras att ett långsiktigt arbete kräver skolledningens stöd och utifrån föreliggande studie och tidigare forskning behöver förutsättningar för kvalificerade samtal skapas och prioriteras för att detta ska kunna ske. Tiden framkom som ett hinder för resursanvändandet av specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner i en skolutvecklande kontext där rektor har en viktig roll i utformandet av tjänstebeskrivning samt om tid för att kvalificerade samtal ska kunna prioriteras. Vidare behöver det finnas tillit till specialpedagogens kompetens både hos rektor och kollegor. Specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner skulle med sin möjlighet att simultant tillhöra och röra sig mellan de olika systemnivåerna kunna bidra till skolutveckling och som rektors förlängda arm i verksamheten.

Communicative impairments occur with varying severity in children and adolescents within the habilitation services. Common in communicative impairments is that they often restrict the individual’s activity and participation in their daily lives. Engaging in conversation with someone in one’s surroundings helps create social closeness. The immediate surroundings are therefore highly important when it comes to ensuring that individuals with communicative impairments are able to be active participants in their own lives. The aim of the present study is to investigate, through video-recordings and surveys, whether the use of the aided communication application “Fotokalendern” affects the interaction between children and adolescents with autism spectrum disorders and their caregivers and school staff with focus on activity and participation. The results suggest an increased activity and participation in conversation as an effect of “Fotokalendern”, but also suggest that factors other than the communication aid might have affected the outcome. For example, what knowledge of and attitudes about communication the people in the individual’s surroundings have. Further research is needed to investigate how these factors can affect the interpersonal interactions where communication aids are used. / Kommunikativa svårigheter förekommer med varierande grad hos barn och ungdomar inom habiliteringsverksamheten. Gemensamt är att svårigheterna ofta innebär en inskränkning av individens aktivitet och delaktighet i olika livssituationer. Att vara delaktig i ett samtal med någon i ens omgivning bidrar till att kunna skapa social närhet. Omgivningen har därmed en betydelsefull roll i att se till att individer med kommunikativa svårigheter ges möjlighet att vara aktiva och delaktiga i sina liv. Syftet med föreliggande studie är att via filmning och enkäter undersöka om användning av hjälpmedelsapplikationen Fotokalendern påverkar interaktionen mellan sex barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd och deras vårdnadshavare och skolpersonal med fokus på aktivitet och delaktighet. Studiens resultat tyder på en ökad aktivitet och delaktighet i samtal som en effekt av användning av Fotokalendern men att fler faktorer än hjälpmedlet kan påverka resultatet. Två viktiga faktorer är omgivningens attityd och kunskap om kommunikation. Vidare forskning behövs för att undersöka hur dessa faktorer kan påverka interaktion med kommunikationshjälpmedel.