Redovisningskonsulten och revisorn är två yrken som ofta benämns felaktigt av klienter och samhället i stort. Detta kan bero på att de två yrkena är nära relaterade till varandra samt att gränsdragningarna inte alltid är självklara. I samband med avskaffandet av revisorsplikten för mindre aktiebolag har många företag valt att avstå från revision och förlita sig på att redovisningskonsulten sköter den finansiella rapporteringen i enlighet med lagstadgade krav.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur olika yrkesgrupper inom skolan och förskolan uppfattar handledning, vad de förväntar sig att handledningen ska ge samt vilka förutsättningar de uppfattar är viktiga för arbetet med handledning. För att undersöka detta syfte har kvalitativa intervjuer gjorts med informanter från tre yrkesgrupper. Dessa intervjuer har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Studien har tre teoretiska utgångspunkter; de specialpedagogiska perspektiven, teorier om handledning och Abbotts professionsteori. Resultatet visar att det finns skillnader i hur yrkesgrupperna uppfattar handledning och vilka förväntningar de har på handledningens form, syfte och innehåll. Fem viktiga förutsättningar som yrkesgrupperna uppfattar som viktiga för att handledning ska kunna bli ett verktyg i arbetet med att möta olika barns olika behov identifieras. Studien visar att en viktig förutsättning för arbetet med handledning är att det avsätts mer tid till handledning så att man kan få till en kommunikation mellan aktörerna där man tydliggör syftet med handledningen, vilken handledningsmodell som kommer att användas samt vilka förväntningar man har på varandra och på handledningen. Detta kan leda till att man vidgar synen på barns olikheter.

I denna studie var syftet och frågeställningarna att belysa vilka arbetsuppgifter en speciallärare i matematik har, i vilken utsträckning arbetsuppgifterna upplevdes relevanta utifrån examensordningen samt vilka faktorer som påverkade deras möjlighet att få jobba utifrån sin specialisering. För att besvara dessa frågeställningar intervjuades åtta speciallärare verksamma inom grundskolans alla årskurser. Resultatet presenterades och diskuterades utifrån studiens två frågeställningar och analyserades därefter Abbotts professionsteori. Resultatet visade att speciallärarnas främsta arbetsuppgift var att bedriva specialundervisning i olika former samt att kartläggningar och utredningar upptog mycket av deras tid. Ett område som få speciallärare upplevde tillhöra sina arbetsuppgifter var handledning och utvecklingsarbete. Studien visade att speciallärarens arbetsuppgifter ofta formades genom lokala förhandlingar på skolan snarare än att de byggde på några juridiska dokument, såsom examensordningen. Faktorer som speciallärare upplevde påverka deras möjligheter att arbeta utifrån sin specialisering var rektorns roll, skolans organisation och lokaler samt lärarnas förväntningar på dem.

<p>Bolognaprocessen är en av de största förändringarna inom universitetsvärlden under senare år.</p><p>I sin ursprungsform syftar den till att främja rörligheten och främja anställningsbarhet inom Europa, samt att främja Europas konkurrenskraft och attraktionskraft som utbildningskontinent. För de enskilda universitetens del innebar denna förändring framförallt införandet av en ny masterexamen, ett nytt poängsystem samt införandet av nya mål för varje kurs. Vi har i denna studie valt att beskriva och förklara hur införandet av Bolognasystemet har gått till på Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. Dessutom undersökte vi om det inom lärarkåren på institutionen har funnits tecken på förändringsmotstånd. Med hjälp av en kvalitativ undersökning genomförd genom personliga intervjuer fann vi att man från institutionens sida har försökt involvera de anställda i förändringen, framförallt genom användandet av arbetsgrupper. För att försöka förebygga förändringsmotstånd har Företagsekonomiska institutionen framförallt sett till att hålla sina anställda informerade. Införandet av Bolognasystemet på institutionen har genomförts med ett gott resultat utan något större motstånd från dess medarbetare, dock skapade högskoleförordningen 2006 viss frustration.</p>

Syftet med studien var att bidra till kunskap om specialläraruppdraget och speciallärares arbetsuppgifter. Intentionen var vidare att undersöka uppfattningar hos speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling om hur arbetet överensstämmer med deras utbildning och ämnesdidaktiska specialisering. En kvalitativ metod användes för att undersöka vilka arbetsuppgifter som ingår i speciallärares uppdrag, hur dessa upplevdes i förhållande till speciallärarutbildningen och hur kunskaperna från specialiseringen upplevdes omsättas i praktiken. Semistrukturerade samtalsintervjuer genomfördes med sex speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling, Intervjuerna transkriberades och analyserades genom meningskoncentrering och tematisk innehållsanalys. Studiens teoretiska utgångspunkt utgjordes av professionsteori och resultatet analyserades genom tre professionsteoretiska begrepp; abstrakt kunskap, osäkerhet/risk och autonomi. Resultatet diskuteras dels utifrån professionstypiska kännetecken, och dels utifrån tidigare forskning. Speciallärare uppvisade i sin yrkespraktik till stor del professionstypiska drag, i synnerhet gällande abstrakt kunskap. Speciallärares arbetsuppgifter utgjordes av tre huvudsakliga delar; undervisande och undervisningsrelaterat arbete, utredande och kartläggande arbete samt utvecklande och förebyggande arbete. Tonvikten i arbetet låg på undervisande arbete vilket bekräftas i tidigare forskning. Resultatet tydliggjorde att speciallärarna önskade arbeta mer med insatser inom klassens ram och att flertalet speciallärare påbörjat att utveckla former för samarbete och samundervisning med lärare. Resultatet visade vidare att arbetet till stora delar upplevdes överensstämma med utbildningens innehåll. Speciallärarna beskrev att de saknade kunskaper från speciallärarutbildningen gällande elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket angavs vara en elevgrupp som de ofta mötte i yrkespraktiken. Samtliga speciallärare arbetade inom specialiseringsområdet med språk-, skriv- och läsutveckling. Dock arbetade alla respondenter också inom andra ämnesområden, såsom matematik. De arbetade även med uppgifter som ansågs ligga helt utanför ett specialläraruppdrag, exempelvis med psykosociala stödsamtal relaterade till hemsituationen. De fördjupade ämnesdidaktiska kunskaperna från specialiseringsområdet skattades högst för det praktiska arbetet, men speciallärarna uttryckte överlag en god tilltro till den egna specialpedagogiska kompetensen utifrån sin utbildningsbakgrund. Slutsatser utifrån resultaten är att speciallärarrollen kan anses vara väletablerad i vissa avseenden, men att den även kan betraktas som dynamisk och befinna sig inne i en utvecklingsprocess gällande uppdragets innehåll och yrkesrollens professionalisering.

Bolognaprocessen är en av de största förändringarna inom universitetsvärlden under senare år. I sin ursprungsform syftar den till att främja rörligheten och främja anställningsbarhet inom Europa, samt att främja Europas konkurrenskraft och attraktionskraft som utbildningskontinent. För de enskilda universitetens del innebar denna förändring framförallt införandet av en ny masterexamen, ett nytt poängsystem samt införandet av nya mål för varje kurs. Vi har i denna studie valt att beskriva och förklara hur införandet av Bolognasystemet har gått till på Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. Dessutom undersökte vi om det inom lärarkåren på institutionen har funnits tecken på förändringsmotstånd. Med hjälp av en kvalitativ undersökning genomförd genom personliga intervjuer fann vi att man från institutionens sida har försökt involvera de anställda i förändringen, framförallt genom användandet av arbetsgrupper. För att försöka förebygga förändringsmotstånd har Företagsekonomiska institutionen framförallt sett till att hålla sina anställda informerade. Införandet av Bolognasystemet på institutionen har genomförts med ett gott resultat utan något större motstånd från dess medarbetare, dock skapade högskoleförordningen 2006 viss frustration.

Skolkuratorsfunktionen är idag en lagstadgad del av elevhälsan i den svenska skolan och ska tillsammans med de övriga professionerna arbeta med förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Syftet med denna studie var att analysera och beskriva skolkuratorns uppdrag i skolan utifrån skolkuratorns erfarna perspektiv. Frågeställningarna som utformades för att uppfylla syftet var hur skolkuratorn ser på sin funktion i skolan, hur skolkuratorn ser på sin yrkesroll samt hur skolkuratorn ser på sin arbetsbeskrivning. Studien är kvalitativ och är baserad på nio semistrukturerade intervjuer med yrkesutövande skolkuratorer. Intervjuerna har tolkats och analyserats utifrån en hermeneutisk ansats. Skolkuratorns profession och yrkesroll har sedan analyserats med hjälp av rollteori och professionsteori. Genom dessa val har denna studie kunnat fånga skolkuratorns erfarna uppfattning kring sin profession och sitt uppdrag. Denna uppfattning har sedan mynnat ut i studiens resultat, i att skolkuratorerna uppfattar sitt uppdrag som tolkningsbart och utan tydlig definition på vad uppdraget är. Yrkesrollen upplevs som otydlig av dem själva och av övriga professioner på skolan. Arbetsbeskrivningen har skolkuratorerna själva utformat vilket gör att yrket är personbundet och fritt. De slutsatser som dragits är att en tydligare ledning efterfrågas med bättre kunskap om skolkuratorns arbetsuppgifter och kompetens. Detta för att också möjliggöra mer insyn i arbetet och säkerställa rättigheten till samma skolkurativa hjälp för eleverna. Lång erfarenhet är en nyckelfaktor för att kunna hantera professionen som skolkurator. Studiens kunskapsbidrag utgörs av att den lyfter de funktioner kring skolkuratorns profession som behöver förändras och i många fall tydliggöras.

Sammanfattning/Abstract Olsson, Catarina och Ockedal, Pierre (2022). Specialpedagogik: När allmänpedagogiken inte räcker till. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Sett till Salamancadeklarationen (Svenska UNESCO, 2006) bör skolan eftersträva mångfald. Detta i syfte om att låta alla barn, oavsett svårigheter eller individuella skillnader, få närvara, delta och lära inom det ordinarie utbildningssystemet. Skolverket (2019) anser då i sin tur att det ska skapas möjligheter för alla elever att nå målen och därmed måste också hänsyn tas till alla elevers olika förutsättningar och behov. Således blir studiens utgångspunkt att undersöka en grundpelare inom specialpedagogiken - inkludering.    Förväntat kunskapsbidrag Vi avser att synliggöra och problematisera viktiga aspekter för vår kommande yrkesroll, i arbetet med en förebyggande skolmiljö, där eleverna ges förutsättningar att känna sig inkluderade.    Syfte och frågeställningar Studien syftar till att belysa lärares och specialpedagogers erfarenheter och tankar, vad gäller förutsättningar och utmaningar för att iscensätta inkludering i praktiken. Studien behandlar olika perspektiv på hur lärare och specialpedagoger tillsammans utformar undervisning och arbete, vad gäller tankar kring gemenskap och delaktighet. Fokus ligger på att skapa förutsättningar för att elever ska kunna tillgodose sig undervisningen.  ·      Vilka förutsättningar och utmaningar synliggör lärare och specialpedagoger i inkluderingsarbetet? ·      Hur utformas arbetet för att skapa förutsättningar för gemenskap och delaktighet?  ·      Hur betraktas den specialpedagogiska rollen i arbetet med att möta elevers olikheter?    Teori Studiens teoretiska ansats utgår från Harts delaktighetsstege och professionsteori. Därtill beskrivs specialpedagogiska perspektiv, som ett sätt att synliggöra orsaker och bakomliggande faktorer till varför elever kan hamna i svårigheter. Dessa perspektiv är; kategoriskt, relationellt och dilemmaperspektivet. Teorierna och perspektiven används för att visa på förutsättningar för gemenskap, delaktighet och inflytande, samt för att synliggöra specialpedagogens roll och utmaningar för att kunna bidra till utformningen av undervisning som främjar inkludering.    Metod Genom kvalitativa intervjuer av fyra lärare och två specialpedagoger från årkurs 1-9, analyseras det empiriska materialet med inspiration från hermeneutiken. Det empiriska materialet avser då att belysa huruvida inkludering och differentiering iscensätts ute på skolorna, samt hur arbetet utformas för att skapa förutsättningar för gemenskap och delaktighet. De teman som då framkommit är; Inkludering: Förutsättningar och utmaningar, Pedagogisk differentiering: Delaktighet och gemenskap samt Professionsaspekter:  Synsätt på specialpedagogens roll.   Resultat Studien visar att det finns goda intentioner, samt en vilja och medvetenhet att arbeta för inkludering. Resultatet visar dock att det anses saknas organisatoriska förutsättningar för att införliva inkludering i praktiken. Läroplanen ses då också som ett reellt hinder. Respondenterna menar i sin tur att de avser att utforma undervisning och stoff för att elever ska kunna vara delaktiga, men gör oftast så utan att lyssna in elevers tankar och behov. Samtidigt finns det då elever som går till specialpedagoger som förväntas att, vara den inlyssnade parten och, utforma undervisningen. Därmed visar det sig också att flertalet skolor legitimerar specialpedagogiska insatser, i form av att exkludera elever - detta trots att undervisningen anses differentieras för att möta elevers olikheter. Vilket medför att specialpedagoger, som vill införliva ett relationellt förhållningssätt, får legitimitet och jurisdiktion att vara en del av sådana åtgärder. Detta då specialpedagogiken i sig kan bidra till att allmänpedagogiken undkommer eller undermineras, vad gäller att ta ansvar för alla elever.    Specialpedagogiska implikationer Det som framkommit i studien bör inte ses som en metod eller konkreta handlingar, som i sig direkt kan omsättas i praktiken. Tanken är snarare att få fram ett underlag, på vilket lärare och specialpedagoger, kan hitta gemensamma grunder och inspireras att genomdriva förändringar.

Guzmán, Melina och Svensson, Karolina (2022). Den specialpedagogiska professionens förändring - en studie om specialpedagogiska yrken i och utanför skolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.  Resultatet visar att de arbetsuppgifter som har präglat yrket har gått från specialiserade inriktningar till att bland annat vara en kvalificerad samtalspartner. Yrkesrollen har över tid förändrats och blivit bredare vilket har gjort att yrket upplevs som otydligt i skolan. Vidare visar studiens resultat hur specialpedagoger utanför utbildningsverksamheter förefaller ha en starkare professionalisering än specialpedagoger inom utbildningsverksamheter. Specialpedagogen utanför skolan arbetar mer individanpassat i kontrast till specialpedagogen inom utbildningsverksamheter som arbetar mer på grupp och organisationsnivå.

No description available.