Syftet med studien var att bidra till kunskap om specialläraruppdraget och speciallärares arbetsuppgifter. Intentionen var vidare att undersöka uppfattningar hos speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling om hur arbetet överensstämmer med deras utbildning och ämnesdidaktiska specialisering. En kvalitativ metod användes för att undersöka vilka arbetsuppgifter som ingår i speciallärares uppdrag, hur dessa upplevdes i förhållande till speciallärarutbildningen och hur kunskaperna från specialiseringen upplevdes omsättas i praktiken. Semistrukturerade samtalsintervjuer genomfördes med sex speciallärare med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling, Intervjuerna transkriberades och analyserades genom meningskoncentrering och tematisk innehållsanalys. Studiens teoretiska utgångspunkt utgjordes av professionsteori och resultatet analyserades genom tre professionsteoretiska begrepp; abstrakt kunskap, osäkerhet/risk och autonomi. Resultatet diskuteras dels utifrån professionstypiska kännetecken, och dels utifrån tidigare forskning. Speciallärare uppvisade i sin yrkespraktik till stor del professionstypiska drag, i synnerhet gällande abstrakt kunskap. Speciallärares arbetsuppgifter utgjordes av tre huvudsakliga delar; undervisande och undervisningsrelaterat arbete, utredande och kartläggande arbete samt utvecklande och förebyggande arbete. Tonvikten i arbetet låg på undervisande arbete vilket bekräftas i tidigare forskning. Resultatet tydliggjorde att speciallärarna önskade arbeta mer med insatser inom klassens ram och att flertalet speciallärare påbörjat att utveckla former för samarbete och samundervisning med lärare. Resultatet visade vidare att arbetet till stora delar upplevdes överensstämma med utbildningens innehåll. Speciallärarna beskrev att de saknade kunskaper från speciallärarutbildningen gällande elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket angavs vara en elevgrupp som de ofta mötte i yrkespraktiken. Samtliga speciallärare arbetade inom specialiseringsområdet med språk-, skriv- och läsutveckling. Dock arbetade alla respondenter också inom andra ämnesområden, såsom matematik. De arbetade även med uppgifter som ansågs ligga helt utanför ett specialläraruppdrag, exempelvis med psykosociala stödsamtal relaterade till hemsituationen. De fördjupade ämnesdidaktiska kunskaperna från specialiseringsområdet skattades högst för det praktiska arbetet, men speciallärarna uttryckte överlag en god tilltro till den egna specialpedagogiska kompetensen utifrån sin utbildningsbakgrund. Slutsatser utifrån resultaten är att speciallärarrollen kan anses vara väletablerad i vissa avseenden, men att den även kan betraktas som dynamisk och befinna sig inne i en utvecklingsprocess gällande uppdragets innehåll och yrkesrollens professionalisering.

Studiens avsikt är att bidra med kunskap om hur speciallärares yrkesroll mot matematikutveckling konkret kan gestaltas och hur speciallärarna uppfattar deras yrkesroll relaterar till utbildningens mål. Med hopp om att studien ska leda till kunskap kring hur man bygger broar mellan teori och verklighet när uppdraget relateras till utbildningens mål och teoretisk perspektiv. Trots att speciallärarna i denna studie har fått samma utbildning gestaltas uppdragen sig på olika sätt i praktiken därför ger studien kunskap kring vilka konsekvenser deras handlande kan resultera i, i enlighet till vad tidigare forskning har visat.Syftet med studien är att synliggöra ett antal Speciallärares yrkesroll, genom att lyfta fördelningen av deras arbetsuppgifter som utformas i verksamheten och deras uppfattningar om detta i relation till utbildningen. Hur uppfattar speciallärarna inom matematikutveckling, verksamma inom skolår 1-6, sitt arbete i relation till utbildningen? Vilka likheter respektive skillnader upplever de att det finns mellan arbetsuppgifter och centrala delar i utbildningen?Studiens teoretiska förankring har tagits ur det relationella och kategoriska perspektivet.Studien har inspirerats av fenomenografi då avsikten var att synliggöra variationen i speciallärarnas uppfattningar. Som metod har använts semistrukturerade intervjuer med 4 speciallärare. Denna studies urvalsgrupp arbetar inom en skolverksamhet med skolår 1-6 och utgörs av examinerade speciallärare inom matematikutveckling som examinerats efter den nya examensförordningen efter år 2008. Genom analys av utsagor identifierades uppfattningar som kopplas till utbildningens mål och till bakomliggande perspektiv inom ramen för en bearbetad modell.Resultatet visar att speciallärarnas arbete kan kategoriseras utifrån fyra aspekter; utredning, undervisning, skolutveckling och handledning. Fördelningen av deras arbetsuppgifter mellan dessa aspekter varierar mellan speciallärarna. Det fanns en del likheter men även stora skillnader. En speciallärare arbetar främst med kartläggning, en annan till största del med skolutveckling och de resterande två speciallärares insatser riktas mest åt undervisning. I stort riktas deras arbete till utbildningens mål och det präglas av ett relationellt perspektiv. Det förekommer dock arbetsuppgifter som inte finner stöd i utbildningens mål och som därmed är mer kopplade till ett kategoriskt perspektiv. Detta var främst synligt vid enskild eller undervisning i mindre grupp utanför ordinarie undervisningstid, som i denna studie var synligt i två speciallärares utsagor. En speciallärare tycker sig ha löst ekvationen kring att inte exkludera elever från den ordinarie undervisningen, genom att ge korta intensiva insatser. I resultatet blir det tydligt att skolutveckling och handledning, överensstämmer med flera mål ur examensordningen för speciallärarutbildningen. Skolutveckling och handledning ingick förvisso i samtliga speciallärares arbetsområde men i olika omfattningar. Handledning underrepresenteras dock i verksamheten i jämförelse med examensordningen.