År 2008 återinfördes speciallärarutbildningen efter att ha legat i träda under drygt tjugo år. I denna studie förs den nya speciallärarrollen in i ett historiskt sammanhang genom en återblick på hur svensk specialundervisningen växt fram från 1800-talet fram till idag. Även kopplingar mellan den specialpedagogiska- och den allmänna lärarutbildningen i svenska behandlas. Syftet med studien är att belysa verksamma svensklärares förväntningar på speciallärarrollen med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling. I intervjuerna med de sju svensklärarna på mellan- och högstadiet, framträder fyra villkor: ”svaga” elever, styrdokument, kontrollbehov och arbetsbörda. Tillsammans formar dessa villkor svensklärarnas skolvardag och ligger till grund för deras förväntningar på speciallärarrollen. Lärarintervjuerna visar på många olika och till vissa delar motstridiga förväntningar på speciallärarrollen. Dessa förväntningar tillsammans med den skolpolitiska styrningen i form av till exempel examensordingen gör att speciallärarrollen kan sägas befinna sig i en legitimitetskonflikt.

Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen av finska och svenska speciallärares arbete för att främja läsinlärningen. Nutidens samhälle kräver en god läs- och skrivförmåga. Det innebär en utmaning för pedagoger och speciallärare i skolan att verkligen se till att samtliga elever får de verktyg som är nödvändiga för att nå såväl en god läsförståelse som en god avkodningsförmåga. Under de senaste åren har det skrivits om Finlands goda resultat vad gäller läsning hos elever i grundskolan. Det fick oss som speciallärarstuderande att undra över vilka de finska framgångsfaktorerna var. Även olika orsaker till elevers svårigheter gällande läsutveckling tas upp samt speciallärarnas roll för att möta hinder i läsinlärningen. Finska och svenska styrdokument lyfts. För att genomföra studien har ett kvalitativt perspektiv använts med semistrukturerade intervjuer som metod. Fokus för undersökningen har varit att undersöka hur fjorton speciallärare i Finland och Sverige [1]beskriver sitt arbete med att identifiera elever i behov av särskilt stöd gällande läsinlärning samt hur de beskriver sitt dagliga arbete med elever i behov av särskilt stöd gällande läsinlärning. Även likheter och skillnader som framträtt i dessa beskrivningar belyses. Resultatet har analyserats utifrån en fenomenografisk analysmodell med utgångspunkt i studiens frågeställningar samt utifrån ett komparativt perspektiv. Ett par slutsatser som kan dras av studien är att det framkom en likhet som innebar att samtliga informanter hade elevens behov i fokus samt en skillnad mellan informanterna som berörde informanternas utbildningsbakgrund. [1] De finska informanterna har alla en speciallärarutbildning och hade en speciallärartjänst. Med finska speciallärare avses finska speciallärare verksamma i svensktalande skolor i Finland.  Två av de svenska informanterna hade speciallärarutbildning och två hade specialpedagogutbildning. Tre av de svenska informanterna studerade till speciallärare. Alla svenska informanter hade tjänst som speciallärare. Samtliga svenska informanter benämns som svenska speciallärare. Benämningarna gäller genom hela studien.

Magnusson, Eva och Stenflo, Anna (2021), Språkutvecklande och differentierad undervisning – ett stöd för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Tidigare forskning visar att det i skolan finns ett behov av ökad kunskap kring hur undervisningen och stödet planeras för elever med språkstörning. Vidare visar forskning att tidiga och anpassade åtgärder är nödvändiga för att elever med språkstörning ska ges förutsättningar för att lyckas. Vår förhoppning är att resultatet i föreliggande studie kan bidra till en ökad kunskap och förståelse för elever med språkstörning. Syftet med studien är att beskriva några pedagogers erfarenheter av språkutvecklande arbetssätt i grundskolan, som bidrar till språkutveckling hos elever med språkstörning. Vidare är syftet är att ta reda på pedagogers erfarenheter av framgångsfaktorer och utmaningar för att stödja språkutvecklingen för elever med språkstörning i en differentierad undervisning. Studien utgår från Vygotskijs (1934/2018) sociokulturella teori där lärande och språkutveckling sker i samspel. I den proximala utvecklingszonen har eleven möjlighet att utveckla sitt språk med stöd av sin omgivning så kallat scaffolding. Studien grundas i semistrukturerade intervjuer och har en kvalitativ ingång med en fenomenologisk metodansats. En intervjuguide användes vid intervjuerna som spelades in, lyssnades igenom och transkriberades. Vid bearbetning och analys av materialet användes innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2017). Resultatet indikerar att pedagogerna är väldigt samstämmiga. Vissa skillnader i utsagorna framkommer dock som är relaterat till det stadium pedagogerna tjänstgör på. Två huvudteman identifierades: Scaffolding och Utmaningar utifrån elevens, lärarens och gruppens perspektiv. Scaffolding fick underrubrikerna Tillgänglig lärmiljö och visuellt stöd samt Tydliggörande pedagogik i undervisningen. Språkutvecklande arbetssätt möjliggör att eleven kan arbeta utifrån sina egna förutsättningar men även samarbeta. Exempel på arbetssätt är genrepedagogik, åldersanpassade läsförståelsestrategier och arbete med ordförrådsutveckling. Framgångsfaktorer finns på både organisations-, grupp- och individnivå i skolan. Tidiga insatser, samsyn och en gemensam kunskapsbas är avgörande för att ge alla elever möjlighet att delta på lika villkor och få stöd i kunskapsutvecklingen. Stödet bör byggas in på samtliga nivåer så att undervisningen görs tillgänglig för alla. En differentierad undervisning, där anpassningar och stödstrukturer byggs in på gruppnivå är gynnsam. Samtliga respondenter anser att det för elever med språkstörning är en utmaning att nå måluppfyllelse. Ytterligare utmaningar kan vara tidsbrist för både elev och lärare samt högre språkliga krav med stigande ålder.  Vår studie visar att det finns olika metoder att stödja elever med språkstörning. Specialläraren behöver en bred repertoar för att möta elevens specifika behov samt att kunna stödja lärare kring arbetssätt. Huvudfokus är förhållningssättet gentemot eleven utifrån det relationella perspektivet. I speciallärarrollen är det väsentligt att stödja, handleda kring och uppmuntra tillgänglig lärmiljö, visuellt stöd, språkutvecklande arbetssätt och andra framgångsrika arbetsmetoder i skolan.

Studiens avsikt är att bidra med kunskap om hur speciallärares yrkesroll mot matematikutveckling konkret kan gestaltas och hur speciallärarna uppfattar deras yrkesroll relaterar till utbildningens mål. Med hopp om att studien ska leda till kunskap kring hur man bygger broar mellan teori och verklighet när uppdraget relateras till utbildningens mål och teoretisk perspektiv. Trots att speciallärarna i denna studie har fått samma utbildning gestaltas uppdragen sig på olika sätt i praktiken därför ger studien kunskap kring vilka konsekvenser deras handlande kan resultera i, i enlighet till vad tidigare forskning har visat.Syftet med studien är att synliggöra ett antal Speciallärares yrkesroll, genom att lyfta fördelningen av deras arbetsuppgifter som utformas i verksamheten och deras uppfattningar om detta i relation till utbildningen. Hur uppfattar speciallärarna inom matematikutveckling, verksamma inom skolår 1-6, sitt arbete i relation till utbildningen? Vilka likheter respektive skillnader upplever de att det finns mellan arbetsuppgifter och centrala delar i utbildningen?Studiens teoretiska förankring har tagits ur det relationella och kategoriska perspektivet.Studien har inspirerats av fenomenografi då avsikten var att synliggöra variationen i speciallärarnas uppfattningar. Som metod har använts semistrukturerade intervjuer med 4 speciallärare. Denna studies urvalsgrupp arbetar inom en skolverksamhet med skolår 1-6 och utgörs av examinerade speciallärare inom matematikutveckling som examinerats efter den nya examensförordningen efter år 2008. Genom analys av utsagor identifierades uppfattningar som kopplas till utbildningens mål och till bakomliggande perspektiv inom ramen för en bearbetad modell.Resultatet visar att speciallärarnas arbete kan kategoriseras utifrån fyra aspekter; utredning, undervisning, skolutveckling och handledning. Fördelningen av deras arbetsuppgifter mellan dessa aspekter varierar mellan speciallärarna. Det fanns en del likheter men även stora skillnader. En speciallärare arbetar främst med kartläggning, en annan till största del med skolutveckling och de resterande två speciallärares insatser riktas mest åt undervisning. I stort riktas deras arbete till utbildningens mål och det präglas av ett relationellt perspektiv. Det förekommer dock arbetsuppgifter som inte finner stöd i utbildningens mål och som därmed är mer kopplade till ett kategoriskt perspektiv. Detta var främst synligt vid enskild eller undervisning i mindre grupp utanför ordinarie undervisningstid, som i denna studie var synligt i två speciallärares utsagor. En speciallärare tycker sig ha löst ekvationen kring att inte exkludera elever från den ordinarie undervisningen, genom att ge korta intensiva insatser. I resultatet blir det tydligt att skolutveckling och handledning, överensstämmer med flera mål ur examensordningen för speciallärarutbildningen. Skolutveckling och handledning ingick förvisso i samtliga speciallärares arbetsområde men i olika omfattningar. Handledning underrepresenteras dock i verksamheten i jämförelse med examensordningen.

Syftet med arbetet var att få fördjupad förståelse av speciallärares erfarenheter av specialpedagogiskt arbete för att tidigt förebygga och möta hinder i elevers läsutveckling. Vi ville undersöka speciallärares arbete med att främja god läsutveckling i skolans tidigare år. Frågeställningarna som vi valde att utgå ifrån handlar om hur speciallärare beskriver sitt arbete med att tidigt förebygga och möta hinder i elevers läsutveckling samt vilka framgångar och utmaningar som framkommer i arbetet med tidiga insatser för att främja god läsutveckling i skolans verksamhet. Detta undersökte vi genom en kvalitativ intervjustudie. Som datainsamlingsmetod använde vi oss av intervjuer av tolv speciallärare kring deras erfarenheter och arbetssätt med tidiga insatser och förebyggande arbete i skolans tidigare år. Resultatet visade att alla speciallärare i studien ansåg att det var mycket viktigt att tidigt upptäcka elever som riskerar att misslyckas med den inledande läsinlärningen. Flera av speciallärarna nämnde också att de arbetade enskilt med elever i intensiva perioder redan i början av år 1. Speciallärarna redogjorde för olika utmaningar i speciallärarrollen, där tiden och otillräckligheten var de största utmaningarna. Framgångsfaktorerna enligt speciallärarna var att ge eleverna tidigt stöd, att arbeta i intensiva perioder, ha ett bra samarbete med hemmet och klassläraren samt att lärare och speciallärare har hög kompetens inom språk- och läsutveckling.

Holmqvist, Maria och Sernerup, Linda (2020). Specialpedagogiska perspektiv på språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Vår ambition med studien är att vidga de specialpedagogiska perspektiven på språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs och på så sätt bidra till att ge bättre förutsättningar till alla elever. Särskilt elever som av olika anledningar befinner sig i språklig sårbarhet så att de får det stöd de behöver i sin läs- och skrivutveckling. Syftet med studien är att, genom speciallärares och specialpedagogers erfarenheter, belysa språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs ur specialpedagogiska perspektiv. Vidare är syftet att ta reda på hur några speciallärare och specialpedagoger upplever att deras uppdrag ser ut i grundskolans tidigare årskurser F-3, som arbetar med läs- och skrivinlärning med hjälp av digitala verktyg samt på vilket sätt detta har betydelse för deras arbete med specialpedagogiska insatser för elever i läs- och skrivsvårigheter. ●Vilken syn har speciallärare/specialpedagoger på språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs sett ur specialpedagogiska perspektiv?●Vilka erfarenheter och upplevelser har speciallärare och specialpedagoger av sitt uppdrag i klasser som har det digitala skrivandet som resurs i sitt språkutvecklande arbetssätt? ●Hur upplever speciallärare/specialpedagoger att digitalt skrivande vid läs- och skrivinlärning är ett stöd för elever i läs- och skrivsvårigheter?Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella teori om att lärande sker i samspel och att språket är vårt viktigaste verktyg för lärande. Elever kan lyckas när de befinner sig i den proximala utvecklingszonen med stöd av scaffolding, språkliga kunskaper genom artefakter och medierande redskap.Det är en kvalitativ studie, inspirerad av fenomenologi, där vi vill ta del av respondenternasupplevelser och erfarenheter. Empirin är insamlad genom sex halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades och lyssnades noggrant igenom flera gånger. För att analysera resultatet användes innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004). Vi valde ut meningsbärande enheter, kondenserade innehållet och tematiserade det.Resultatet visar att det inte är datorn som är den bärande faktorn i det språkutvecklande arbetssättet med digitalt skrivande som resurs utan respondenterna menar att det är det specialpedagogiska förhållningssättet. Arbetssättet ska ses som ett förebyggande arbete där den digitala tekniken är en resurs för att kunna genomföra ett språkutvecklande arbetssätt som passar alla elever. Det handlar om att ta ett grepp kring hela undervisningen. Talsyntes och auditiv återkoppling är en stödstruktur för eleverna vilken enligt respondenterna minskar i takt med att behoven minskar. Eleverna får en tydlig fonem- och grafemkoppling med hjälp av talsyntes och knäcker läskoden tidigt. Elever i språklig sårbarhet gynnas av att arbeta i par och att ingå i ett socialt samspel. I dialogen fyller språket en viktig funktion. Speciallärarens och specialpedagogens uppdrag blir att, i nära samarbete med klasslärare, bidra med specialpedagogiska perspektiv. Det är av stor betydelse för alla elever att lärare hittar arbetsformer i klassrummet som möjliggör att det specialpedagogiska förhållningssättet kan omsättas i praktiken. Möjligheter till samarbete mellan lärare och speciallärare behöver därför utökas och medvetenheten om att elever i läs- och skrivsvårigheter är en gemensam angelägenhet måste höjas. Speciallärarens huvuduppdrag i ett sådant sammanhang innebär att omsätta sin kompetens i praktiken så att den når fler elever. Eleverna får därigenom samma förutsättningar gällande struktur, stöd och kompensatoriska hjälpmedel och ingen behöver känna sig utpekad eller exkluderad. Språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs är ett tillvägagångssätt för att arbeta med tidiga insatser samt att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Det är även gynnsamt för elevernas självkänsla och motivation att befinna sig i ett meningsfullt, kommunikativt och inkluderande sammanhang.

Syftet med självständiga arbetet är att belysa hur speciallärare och lärare beskriver sitt förebyggande arbete kring språk-, skriv- och läsutveckling genom tidiga insatser. Vi utgick från våra frågeställningar; Hur beskriver några speciallärare och lärare upptäckten av elever som ligger i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter? Vilka arbetssätt, metoder och läromedel använder några speciallärare och lärare för att arbeta förebyggande med språk-, skriv- och läsutveckling? För att besvara frågeställningarna har vi valt kvalitativa intervjuer med 7 speciallärare och 3 lärare som arbetar med elever från förskoleklass till årskurs 3. I resultatet framkom fyra kategorier som haft betydelse för elevers språk-, läs- och skrivutveckling. För det första hur språkligt sårbara barn upptäcks, där olika kartläggningar och screeningtester användes. För det andra det förebyggande arbetet som handlade om tidiga insatser, lästräning i intensivperioder, och en-till-en undervisning. För det tredje framgångsfaktorer som handlade om att tidigt arbeta med fonologisk medvetenhet, bokstavskännedom, läromedel i den första läs- och skrivinlärningen samt ett varierat arbetssätt. Slutligen utmaningar, där kartläggningar visade sig ta mycket av lärares och speciallärares tid. Informanterna påvisade också att utmaningar var att få till en bra organisation kring arbetet med språk-, skriv- och läsutveckling på skolorna. En av våra slutsatser är att speciallärarna har en viktig kompetens och vet vilka arbetssätt och metoder som gynnar elevers språk, - skriv och läsutveckling. Det ser olika ut hur den kompetensen används och organiseras ute på skolorna.