<p>Den enskilt viktigaste beståndsdelen för varje företags framgång och överlevnad är medarbetarnas förmåga att lösa de uppgifter de ställs inför. Förmågan kallas ofta med ett sammanfattande ord för kompetens. Kompetens är dessutom en av de viktigaste resurserna i ett företag. Med rätt kompetens kan ett företag utveckla konkurrensfördelar. Ju svårare det är för andra företag att imitera ett företags kompetens desto längre perioder har företaget en överlägsen konkurrensförmåga. Vi anser dock att kompetens har sin grund i möjligheten till lärande. Många menar att arbetsrotation skulle kunna leda till ett ökat lärande eller kunna ses som en typ av kompetensutveckling.</p><p>Arbetsrotation för medarbetare på lägre nivå är ett mer eller mindre vanligt fenomen. Det innebär att en medarbetare flyttar, växlar eller roterar från en specialiserad arbets¬uppgift till en annan. Frågan är hur det skulle fungera om det infördes i en ledningsgrupp i ett företag? Och hur skulle ett sådant arbetssätt påverka lärandet i gruppen, skulle det ge hinder för eller möjligheter till lärande? Ett aktivt arbete med rotation mellan befattningshavarna i en produktionsledningsgrupp är ett relativt ovanligt fenomen. Under hösten 2004 stötte vi dock på ett företag som använde sig av just arbetsrotation i deras produktionsledningsgrupp. Metoden de använder sig av har tre steg:</p><p>1. Under det första året på befattningen lär sig chefen arbetet och organisationen</p><p>2. Under det andra året utvecklar chefen sin verksamhet</p><p>3. Under det tredje året bör chefen byta befattning för att undvika slentrian</p><p>Grundidén är att ingen ska “sitta för länge” på samma befattning, det vill säga inte ha samma tjänst längre än tre år. Erfarenheten visar dock att perioden är olika lång beroende på arbetets art och omfattning, men tydligt är att en rotation bör ske efter tre år. Företaget säger sig också använda metoden bland annat för att på så vis kompetensutveckla medlemmarna i produktionsledningsgruppen.</p><p>Utifrån ovan valde vi att undersöka saken utifrån ett systemperspektiv. Vi valde dessutom att använda oss av en kvalitativ metod, med intervjun som datainsamlingsinstrument. Samtliga medlemmar intervjuades utifrån en intervjuguide, med frågor som berörde kategorierna: arbetsuppgifter, kompetens, problemhantering, ledarskap, delaktighet och återkoppling samt lärande och utveckling. Frågorna komponerades utifrån den teori vi tidigare studerat.</p><p>Resultatet från de analyserade intervjuerna, visade att arbetssättet som produktionsledningsgruppen använde sig av hade inverkan på gruppens lärande. Vissa systemdelar, så som motivation, beslut och problemlösning gav gruppen goda förutsättningar till att lära nytt. Hindren visade sig vara bristande kommunikation, tidsbrist samt rester av bruksmentalitet. Faktorer som både ger hinder och möjligheter till lärande var synen på förändring, organisationsstrukturen och ledarskapet i gruppen.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:kau-40 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Strömberg, Susanne, Backlund, Pernilla |
| Publisher | Karlstad University, Division for Business and Economics, Karlstad University, Division for Business and Economics |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0022 seconds