Idag sker merparten av den svenska klädesindustrins produktion hos leverantörer i tredje världen. De betydligt lägre arbetskraftskostnaderna där är huvudskälet till att denna mycket arbetsintensiva bransch utlokaliserat tillverkningen till främst olika länder i Asien. Länge kunde produktionen i utvecklingsländerna bedrivas utan insyn och kritisk granskning. Respekten för de mänskliga rättigheterna var ofta bristfällig. Arbetsförhållandena i många fabriker var dåliga, med långa arbetstider, låga löner och bristande säkerhet. Olika frivilliga icke vinstdrivande organisationer började rapportera om dessa missförhållanden och detta uppmärksammades av media. Det ökande intresset för situationen i utvecklingsländerna ledde till en insikt hos företagen om att kärnverksamheten inte längre var det enda betydelsefulla området. Det blev allt viktigare för företagen att tillsammans med leverantörerna visa på ett socialt ansvar gentemot sina intressenter och på detta sätt värna om ryktet på marknaden. Samtliga intervjuade svenska klädesföretag tar idag ett socialt ansvar och arbetar med skyddet av mänskliga rättigheter gentemot sina leverantörer genom kontinuerliga revisioner av verksamheten. De strävar efter att bygga upp nära och långsiktiga relationer och hoppas därigenom kunna påverka leverantörerna att ta ett större socialt ansvar och förbättra arbetsförhållandena i fabrikerna. Skillnaderna är dock stora. Några företag kom igång tidigt med CSR-arbetet och vissa har definitivt kommit längre än andra. Företagens storlek och tillgång på resurser har betydelse och den tid samarbetet med leverantörerna pågått spelar också en roll i sammanhanget. För mycket övertidsarbete, låga löner och bristande säkerhet i fabrikerna framhålls som de allvarligaste problemen vid revisionerna. De företag som arbetat längst med CSR-frågorna upplever minst problem vid revisionerna, medan de som arbetat kortare tid med CSR verkar ha sämre kontroll över situationen. Revisionerna genomförs alltför sällan och ofta heller inte i egen regi. Inget av företagen tycks heller ha någon granskning av förhållandena och arbetsvillkoren hos underleverantörerna. Socialt ansvarstagande har blivit viktigt för företagen, inte minst för att behålla ett gott rykte på marknaden. Flera företag presenterar också sitt sociala arbete i hållbarhetsrapporter. CSR är dock fortfarande långt ifrån en huvudfråga för klädesföretagen. Svårigheter att definiera CSR och dess påverkan på verksamheten innebär också problem med redovisningen. Det finns en konflikt mellan de finansiella målen, som är mät- och redovisningsbara, och de sociala, som är betydligt svårare att redovisa i siffror. Den främsta anledningen till CSR-redovisningen och revisionerna av leverantörerna i utvecklingsländerna verkar vara för att reagera på kritik och för att visa på ett socialt engagemang. Statusen för det sociala ansvaret måste därför höjas och lyftas till en ledningsfråga i företagen, så att mer resurser allokeras till området. För att möjliggöra detta behövs sannolikt ett enklare och mera öppet redovisnings- och revisionssystem för CSR-arbetet. Kanske borde någon form av CSA införas, så att CSR kan redovisas i siffror. Ett enklare och mindre resurskrävande system borde öka förståelsen av det sociala ansvarets betydelse, även hos leverantörerna och underleverantörerna i utvecklingsländerna, och därmed bidra till en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. / Today most of the production for the Swedish clothing industry lies with suppliers in third world countries. Considerably lower labour costs are the main reason why this very labour intensive industry has been outsourcing production, primarily to Asia. For a long time the production in the developing countries could go on without much scrutiny. The respect for human rights was often poor. Working conditions in many factories were bad, with long working hours, low wages and poor safety conditions. Various NGO’s began reporting about these conditions and this got media’s attention. The increasing interest for the situation in the developing countries made the companies realize that their core business was not the only area of importance anymore. It gradually became more important for the companies together with suppliers to show social responsibility towards their stakeholders and in this way protect market reputation. All Swedish clothing companies interviewed are today showing social responsibility and are working with human rights protection towards their suppliers through continuous audits. They are pursuing establishing close and long-term relations through which they hope to be able to persuade their suppliers to take an increased social responsibility and to improve working conditions in their factories. The differences between the companies are, however, quite big. Some companies started with their CSR work early and some have definitely reached further than others. Company size and access to resources are important and how long the cooperation with the suppliers has been going on also plays a role in this context. Too much overtime, low wages and poor safety conditions are reported as the most serious problems in the audits. Those companies who have worked the longest time with CSR are the ones experiencing the least problems in the audits, while those companies who have been involved with CSR during a shorter time seem to have a poorer control of the situation. The audits are carried out too seldom and often not by the companies themselves. None of the interviewed companies seem to review the working conditions with their subcontractors. CSR has become important for the companies, not the least to maintain a good reputation in the market. Several companies are also publishing sustainability reports. CSR are, however, still far from a main issue for the clothing companies. Difficulties to define CSR and its’ effect on business also pose problems with accounting. There is a conflict between the financial goals, which are measurable and accountable, and social goals, which are much harder to include in the accounting. The main reasons for CSR reporting and auditing of suppliers in the developing countries seem to be a response to criticism and to show social commitment. For more resources to be allocated to CSR, the status of CSR must be raised and lifted to a management issue. To make this possible a simpler and more open accounting and auditing system for the CSR work is needed. Maybe some form of CSA can be introduced to include CSR in normal accounting. A simpler and less demanding accounting system ought to increase the understanding of the importance of CSR, also with suppliers and subcontractors in the developing countries, and therefore contribute to increased respect for human rights.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:his-7264 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Malm, Eric |
| Publisher | Högskolan i Skövde, Institutionen för teknik och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds