Syftet med denna uppsats är att skänka en grundläggande illustration av hur relationen bild inom bild och skräck kan se ut. Studien koncentrerar sig på estetiken och reflexiviteten hos bilderna inom bilden hos de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water. Dessa bilder består av ett videoband i The Ring, webbkamerabilder i Pulse och övervakningsbilder i Dark Water. Användningen av rörliga bilder inom rörliga bilder är reflexivt i den meningen att vi medvetandegörs om filmmediet självt som en konstruktion av bilder. Detta fenomen uppmärksammar oss också på akten att se. Syftet i skräckfilm är att skapa känslor av olust och skräck hos oss och detta åstadkoms, bland annat, genom hur bilderna ser ut och är upplagda. Ett återkommande element hos bilderna inom bilden hos våra filmer är otydligheten hos flera av dem och detta att vi inte kan se bilden tydligt kan ge upphov till olustkänslor. Något dessa bilder också har gemensamt och som kan te sig otäckt är att de är ologiska på olika sätt. Ologiska i förhållande till verkligheten, det vill säga vår verklighet utanför fiktionen, och ologiska i förhållande till det klassiska filmberättandet där åskådarna ska föreställa ”osynliga vittnen” till en händelse. / The aim of this paper is to give a basic illustration of how the relation horror and image within image can present itself. The study is concentrated upon the aesthetics and reflexivity of the images within the image in the Japanese horrorfilms The Ring, Pulse and Dark Water. The images within the image in these films consist of a videotape in The Ring, webcamera images in Pulse and images of surveillance in Dark Water. The use of moving images within moving images is reflexive in the sense that we come aware of the medium as a construction of moving images. This phenomenon also attracts our attention to the act of looking. The purpose in horrorfilm is to frighten us and to make us feel unpleasant. That is achieved, among other, by how the images look - it is the images that assault our eyes. An element that recurs is the indistinctness of several of these images, which can generate an unpleasant feeling. Another theme these images have in common and that may seem awkward is how illogical they appear. Illogical in comparison to our reality outside the fiction, and illogical in relation to classical narration in fiction film as far as the audience being invisible observers.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-583 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Bohman, Marit |
| Publisher | Karlstads universitet, Estetisk-filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds