<p>Japanese horror film has since the late 1990: ies been extremely successful. The success could probably, at least partly, be due to the Japanese narrative style (which in my own opinion is quite suitable and effective in horror films). In what way does the Japanese narrative tradition work in matter of expression? My results point towards a narrative discrepancy between J-horror and American horror film, possibly due to the Japanese narrative tradition – a narrative tradition under the influence of various forms of ancient Japanese theatre and general Japanese culture.</p>

Japanese horror film has since the late 1990: ies been extremely successful. The success could probably, at least partly, be due to the Japanese narrative style (which in my own opinion is quite suitable and effective in horror films). In what way does the Japanese narrative tradition work in matter of expression? My results point towards a narrative discrepancy between J-horror and American horror film, possibly due to the Japanese narrative tradition – a narrative tradition under the influence of various forms of ancient Japanese theatre and general Japanese culture.

Det här examensarbetet utforskar spel som redskap för stresshantering och avslappning. Jag undersöker vilka stressreducerande moment från verkligheten som skulle kunna passa i ett spel, hur de kan implementeras, och vilken effekt de kan tänkas ha i virtuell form. För att avgöra vilka moment som kunde vara lämpliga gjorde jag en litteraturstudie och en pilotundersökning. I mitt praktiska arbete utforskade jag hur dessa kan implementeras i en virtuell miljö. Jag skrev en spelidé och gjorde en samling skisser som jag skapade en interaktiv presentation av. 16 testpersoner fick ta del av presentationen och därefter utifrån öppna frågor berätta om vad de tyckte om konceptet och dess framförande. De fick också svara på hur de trodde att de skulle uppleva det färdiga spelet om det existerat. Undersökningen visade att samtliga av mina testpersoner trodde sig kunna få ut liknande effekt från miljöerna och aktiviteterna i spelet som från verklighetens motsvarigheter.

In 1896, a French cinema pioneer named George Méliès demonstrated that an object could be set to motion by changing the objects shape or movement frame by frame. But it was not until the early 1900s that this specific genre of filmmaking became a great success. The animations were essentially short and were animated and published in The United States of America. The interest in animated movies began to increase, not only in the west, but also in Europe and Asia. The art of animation grew especially popular in Japan, and emerged as a parallel to Japanese comic books known more commonly as Manga.The history of Japanese animation is not as commonly known as the history of American animation. Most people know of Disney and how Walt Disney changed the world of animation. Most people also know that Disney was the first company to release an animated feature film in color- Snow White (1937). But there are not many people outside of the Asian countries that know the history of Japanese animation- How Japanese animation started out and later evolved and affected the Western form of animation.The aim of this thesis is to provide the reader with insight into the history of Japanese animation. To give the reader knowledge of where Japanese animation originated and why, and also to bring forth the factors that affected Japanese animators in the development of animated movies in the early 1900s and forward.A study of previous material on this subject was done in order to answer these questions. Both printed material and electronically downloaded material was collected and amazed in order to obtain information to specific background materials and information about the history of animation in Japan.It was concluded that in order to get an insight in the Japanese animation history, it was necessary to analyze the Japanese art traditions of Ukiyo-e, which according to many scientist, are the original roots of the Japanese art of anime and manga.Through the analysis it also becomes clear that manga and anime is not simply a copy if it’s western counterparts, but a combination of both Japanese and western styles. In this way the Japanese tradition of manga and anime have survived but undergone a form of renewal through the years.

<p>Det här examensarbetet utforskar spel som redskap för stresshantering och avslappning. Jag undersöker vilka stressreducerande moment från verkligheten som skulle kunna passa i ett spel, hur de kan implementeras, och vilken effekt de kan tänkas ha i virtuell form. För att avgöra vilka moment som kunde vara lämpliga gjorde jag en litteraturstudie och en pilotundersökning. I mitt praktiska arbete utforskade jag hur dessa kan implementeras i en virtuell miljö. Jag skrev en spelidé och gjorde en samling skisser som jag skapade en interaktiv presentation av. 16 testpersoner fick ta del av presentationen och därefter utifrån öppna frågor berätta om vad de tyckte om konceptet och dess framförande. De fick också svara på hur de trodde att de skulle uppleva det färdiga spelet om det existerat. Undersökningen visade att samtliga av mina testpersoner trodde sig kunna få ut liknande effekt från miljöerna och aktiviteterna i spelet som från verklighetens motsvarigheter.</p>

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Många drömmer om att skapa sin egna favoritlåt, men få finner vägen dit. I detta arbete undersöks olika sätt att skapa musik inom genren Otacore, med premissen att komma så nära sin ”favoritmusik” som möjligt, genom att anpassa det egna konstnärliga uttrycket till genrens ramar. Metoden som appliceras innebär analys, omtolkning, reproduktion och skapande i form av tre coverarbeten och skapande av ett original-arrangemang. Undersökningen visade att mitt uttryck är grundat i användning av midi- instrumentering, och att denna användning gör mina produktioner mjukare i karaktären. Även att mitt uttryck redan har mycket gemensamt med genren samt att jag graviterar mot ett instrumentalt sound med lite fokus på sång. Bästa sättet att involvera mitt uttryck inom ramarna idag är att hitta en gemensam nämnare i mitt uttryck med produktionen jag vill efterlikna. I framtiden bör jag fortsätta involvera mig i genren då detta i sin tur kommer påverka mitt uttryck och ge det fler likheter med genren.

Kayako and The Grudge: How Historical Traditions Shaped The Female Japanese Ghost is an attempt at examining the Japanese historical past, and to unearth the tropes, traditions and legends that laid the foundation for one of the most beloved horror icons of the past thirty years. From the rise of the J-horror genre, where Japanese horror films were first introduced to Western cinema during the late 1990s to the early 2000s, few characters have become as well known or as beloved as Ju-On:s Kayako Saeki. She may not have been the first to cross the sea, that title goes to Ringu:s Sadako Yamamura. Kayako is a tragic figure, living an unfulfilling life and meeting a brutal end – something that is surprisingly common in Japanese ghost stories as a whole. These stories often focus on distressed women, who are bereft of either the things they love, their lives, or both – and after their deaths, these women find themselves using their newfound powers to wreak havoc upon the living through a sudden lust for vengeance. Yet, as the epitome poster girl for a woman scorned, Kayako has given the long lived trope a face – she is the definitive iteration of the Japanese vengeful ghost, but she was not born in a vacuum. Kayako is the final step on a long journey throughout history, one that has been shaped and defined largely by the male perception of the female person. So how do we, as women, reclaim, embrace and see ourselves in such a complex figure? And what exactly, historically, is it that has given birth to this compelling and sympathetic villain who seeks only to satiate her grudge?

<p>Syftet med denna uppsats är att skänka en grundläggande illustration av hur relationen bild</p><p>inom bild och skräck kan se ut. Studien koncentrerar sig på estetiken och reflexiviteten hos</p><p>bilderna inom bilden hos de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water. Dessa</p><p>bilder består av ett videoband i The Ring, webbkamerabilder i Pulse och övervakningsbilder i</p><p>Dark Water.</p><p>Användningen av rörliga bilder inom rörliga bilder är reflexivt i den meningen att vi</p><p>medvetandegörs om filmmediet självt som en konstruktion av bilder. Detta fenomen</p><p>uppmärksammar oss också på akten att se. Syftet i skräckfilm är att skapa känslor av olust och</p><p>skräck hos oss och detta åstadkoms, bland annat, genom hur bilderna ser ut och är upplagda.</p><p>Ett återkommande element hos bilderna inom bilden hos våra filmer är otydligheten hos</p><p>flera av dem och detta att vi inte kan se bilden tydligt kan ge upphov till olustkänslor. Något</p><p>dessa bilder också har gemensamt och som kan te sig otäckt är att de är ologiska på olika sätt.</p><p>Ologiska i förhållande till verkligheten, det vill säga vår verklighet utanför fiktionen, och</p><p>ologiska i förhållande till det klassiska filmberättandet där åskådarna ska föreställa ”osynliga</p><p>vittnen” till en händelse.</p> / <p>The aim of this paper is to give a basic illustration of how the relation horror and image</p><p>within image can present itself. The study is concentrated upon the aesthetics and reflexivity</p><p>of the images within the image in the Japanese horrorfilms The Ring, Pulse and Dark Water.</p><p>The images within the image in these films consist of a videotape in The Ring, webcamera</p><p>images in Pulse and images of surveillance in Dark Water.</p><p>The use of moving images within moving images is reflexive in the sense that we come</p><p>aware of the medium as a construction of moving images. This phenomenon also attracts our</p><p>attention to the act of looking. The purpose in horrorfilm is to frighten us and to make us feel</p><p>unpleasant. That is achieved, among other, by how the images look - it is the images that</p><p>assault our eyes.</p><p>An element that recurs is the indistinctness of several of these images, which can</p><p>generate an unpleasant feeling. Another theme these images have in common and that may</p><p>seem awkward is how illogical they appear. Illogical in comparison to our reality outside the</p><p>fiction, and illogical in relation to classical narration in fiction film as far as the audience</p><p>being invisible observers.</p>

Syftet med denna uppsats är att skänka en grundläggande illustration av hur relationen bild inom bild och skräck kan se ut. Studien koncentrerar sig på estetiken och reflexiviteten hos bilderna inom bilden hos de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water. Dessa bilder består av ett videoband i The Ring, webbkamerabilder i Pulse och övervakningsbilder i Dark Water. Användningen av rörliga bilder inom rörliga bilder är reflexivt i den meningen att vi medvetandegörs om filmmediet självt som en konstruktion av bilder. Detta fenomen uppmärksammar oss också på akten att se. Syftet i skräckfilm är att skapa känslor av olust och skräck hos oss och detta åstadkoms, bland annat, genom hur bilderna ser ut och är upplagda. Ett återkommande element hos bilderna inom bilden hos våra filmer är otydligheten hos flera av dem och detta att vi inte kan se bilden tydligt kan ge upphov till olustkänslor. Något dessa bilder också har gemensamt och som kan te sig otäckt är att de är ologiska på olika sätt. Ologiska i förhållande till verkligheten, det vill säga vår verklighet utanför fiktionen, och ologiska i förhållande till det klassiska filmberättandet där åskådarna ska föreställa ”osynliga vittnen” till en händelse. / The aim of this paper is to give a basic illustration of how the relation horror and image within image can present itself. The study is concentrated upon the aesthetics and reflexivity of the images within the image in the Japanese horrorfilms The Ring, Pulse and Dark Water. The images within the image in these films consist of a videotape in The Ring, webcamera images in Pulse and images of surveillance in Dark Water. The use of moving images within moving images is reflexive in the sense that we come aware of the medium as a construction of moving images. This phenomenon also attracts our attention to the act of looking. The purpose in horrorfilm is to frighten us and to make us feel unpleasant. That is achieved, among other, by how the images look - it is the images that assault our eyes. An element that recurs is the indistinctness of several of these images, which can generate an unpleasant feeling. Another theme these images have in common and that may seem awkward is how illogical they appear. Illogical in comparison to our reality outside the fiction, and illogical in relation to classical narration in fiction film as far as the audience being invisible observers.