Return to search

Analysis of Stiffness Measurement Methods on Extracellular Vesicles / Analys av Styvhetsmätmetoder för Extracellulära Vesiklar

Extracellular vesicles are important players in cell-to-cell communication and have the potential to be used as biomarkers for decease. The mechanical properties of extracellular vesicles is an active field of research, with new methods and models being developed. In this thesis, two samples of extracellular vesicles containing different levels of membrane protein expressions are investigated using atomic force microscopy. Three models for determining stiffness are applied to the samples: the Hertz model, an adhesion angle dependent model, and the modified Canham-Helfrich model. The Hertz model indicated a higher Young’s Modulus for vesicles without membrane proteins, but with large errors. The adhesion angle dependent model did not provide high enough sensitivity to determine any difference in stiffness between the two samples. The modified Canham-Helfrich model indicated a higher bending modulus for the vesicles with membrane proteins. The results highlight the importance of taking several measurements on each vesicle, in contrast to how the method is currently applied in research. / Extracellulära vesiklar är essentiella komponenter inom cell-till-cell-kommunikation, och har potentialen att kunna användas som sjukdomsmarkörer. Extracellulära vesiklars mekaniska egenskaper är ett aktivt forskningsfält där nya experimentella metoder och teoretiska modeller är under utveckling. I den här arbetet används atomkraftsmikroskopi för att undersöka de mekaniska egenskaperna av två prover av extracellulära vesiklar med olika mängd membranproteiner. Tre modeller för att utvärdera deras styvhet tillämpas: Hertz-modellen, en adhesionsvinkelberoende modell, och den modifierade Canham-Helfrichmodellen. Hertz-modellen indikerade högre elasticitetsmodul för provet med lägre antal membranprotein, men med stora fel i mätningarna. Den adhesionsvinkelbaserade modellen var inte känslig nog att påvisa några skillnader i styvhet mellan proverna. Den modifierade Canham-Helfrich-modellen indikerade att vesiklarna med membranprotein har högre böjmodul än veiklarna utan membranprotein. Resultaten understryker att det är viktigt att göra flertalet mätningar på varje vesikel, i kontrast mot hur modellen tillämpas i dagsläget.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-319936
Date January 2022
CreatorsKylhammar, Hanna
PublisherKTH, Tillämpad fysik
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageEnglish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess
RelationTRITA-SCI-GRU ; 2022:249

Page generated in 0.0023 seconds