För att inom tätorter uppnå ett hållbart transportsystem behöver hållbara färdmedel så som cykeltrafik prioriteras under planeringsskedet. Förhållningssättet för hur markanvändning och disponering av tillgängligt utrymme i gaturummet sker, behöver förändras till förmån för bland annat cykeltrafik. I denna forskningsstudie undersöks därför hur planering kan främja och tillhandahålla en ökad framkomlighet för cyklister inom en tätort samt hur den kan implementeras i praktiken. Studien ser även till hur en ökad användning av nya typer av cyklar, påverkar cyklister som trafikantgrupp samt deras behov och förutsättningar. För att svara på hur planering för cykeltrafik bör ske inom en tätort, har olika aspekter gällande cykeltrafikplanering studerats genom en litteratur- och intervjustudie. De har tillsammans utgjort en teoretisk grund och sammanställts i en checklista. Denna teoretiska grund har sedan testats vid ett verkligt fall av planering för ett nytt huvudcykelstråk i Umeå, Sverige. Forskningsstudien har visat på att en ökad framkomlighet för cykeltrafik innebär att cykelinfrastrukturen behöver mer utrymme än vad som tillägnas den i dagsläget. En ökad användning av elcyklar bidrar till en ökad medelhastighet och hastighetsspridning bland cyklister samt ett ökat antal omkörningar. Det skapar bland annat ett behov av tillräckliga sikt- och stoppsträckor. Tillsammans med en ökad användning av lastcyklar som tar mer utrymme i anspråk, skapas även ett behov av bredare cykelbanor som medger att möten och omkörningar kan ske bekvämt. Genom att bredare cykelbanor anläggs förbättras även framkomligheten för standardcyklister. Inom tätorter bör cykeltrafiken i första hand vara enkelriktad samt separerad både från motorfordon och gående. I korsningspunkter bör hastighetssäkring av motorfordonstrafiken ske, för att tillhandahålla en god trafiksäkerhet. Inom orter där vinterväglag förekommer är det även av största vikt att klimataspekter i gaturummet tas i beaktning, för att främja cykeltrafikens framkomlighet och att utformningen tillåter vinterväghållning att ske effektivt, så att framkomligheten kan bibehållas. Vid implementeringen av denna teoretiska grund på planeringen för ett nytt huvudcykelstråk i Umeå, visar forskningsstudien på att en fullskalig implementering inte alltid är möjlig. Den tätbebyggda stadsmiljön som ofta återfinns inom tätorter leder till att konflikter med den befintliga miljön och befintliga funktioner är nästintill oundvikliga. Det medför att kompromisser måste göras och att det inte alltid är möjligt att anlägga en cykelinfrastruktur som uppfyller alla teoretiska kriterier och aspekter, för en ökad framkomlighet för färdmedlet. Studien visar dock på att en förbättrad framkomlighet ändå är möjlig att uppnå, genom att cykeltrafiken tillåts vara det prioriterade trafikslaget under planeringsskedet. De teoretiska kriterierna och aspekterna bör ses som mål att arbeta mot och något att försöka uppnå så långt det är möjligt, i samspel med fortsatt nödvändiga funktioner i det befintliga gaturummet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-85370 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Pessa, David |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Arkitektur och vatten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds