Sammanfattning/AbstractHelene Erös och Jennie Karlsson (2013). Action programs as tool for learning.Specialpedagogprogrammet 90hp Skolutveckling och ledarskap Lärande och samhälle, Malmö högskolaProblemområde: Skolverket (2012) presenterade nyligen de senaste resultaten från PIRLS och TIMMS. De visade att Sveriges elever i årskurs 4 hade försämrats inom läsning och i matematik hade de lägre resultat än andra EU/OECD länder. Detta är alarmerande och måste tas på allvar. Sämre resultat leder på sikt till att fler och fler åtgärdsprogram behöver utfärdas. Det är viktigt att åtgärdsprogrammen fungerar som redskap för att motverka de negativa utvecklingstrenderna.Syfte: Syftet med vår undersökning var att undersöka åtgärdsprogram som verktyg för lärande. Med hjälp av våra frågeställningar belyste vi åtgärdsprogram ur flera perspektiv. De var blanketternas utformning och innehåll, synen på lärande i åtgärderna och hur lärare arbetar med åtgärdsprogram i undervisningen. Teoretisk ram: I arbetet utgick vi från två teorier om lärande, kognitiv konstruktivism och social konstruktivism. Vi använde även teori utifrån det sociokulturella perspektivet. Tidigare forskning kring åtgärdsprogram och riktlinjer från lagar, läroplaner och allmänna råd bildade en bakgrund.Metod: Vi valde att göra en kvalitativ innehållsanalys av åtgärdsprogram och halvstrukturerade intervjuer med fyra lärare från två kommuner.Resultat med analys: Våra resultat visar att begrepp i åtgärdsprogrammen som styrkor eller organisation, grupp och individ tolkas olika av lärare. Målen är överlag svåra för eleven att uppnå inom en rimlig tid och det är vanligt att målformuleringarna är otydliga. Åtgärderna ligger mycket på individnivå och omfattas mest av färdighetsträning. Föräldrars och elevers delaktighet vid utformningen av åtgärdsprogrammen varierar. I intervjuerna framkommer att lärarna ser elevernas svårigheter som något utöver och utanför den ordinarie undervisningen. Lärarna förlägger åtgärderna under eget arbete i eller utanför klassrummet och ibland till och med innan eller efter skoltid. Konklusion: Formuleringarna av mål och åtgärder varierar beroende på vem som skriver. För att åtgärdsprogram ska fungera som verktyg för lärande måste pedagogerna först förstå begreppen i åtgärdsprogrammen. De måste även ha kunskaper om var eleverna befinner sig i sin utveckling och framförallt vart de är på väg så att mål och åtgärder blir kortsiktiga, konkreta och mätbara. Blanketternas utformning och ordval kan förvilla pedagogerna och bidra till feltolkningar. Detta är ett område som vi inte hittat någon forskning kring. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv drar vi slutsatsen att fler åtgärder bör ligga på gruppnivå där dialogen blir ett viktigt redskap.Implementering: Specialpedagogens roll blir att föra en regelbunden dialog med lärarna ute på skolorna om åtgärdsprogrammens begrepp och vad som ska ingå i programmen. En annan uppgift för specialpedagogen blir att få lärarna att använda sig av gruppen och få arbetet med åtgärdsprogrammen integrerat i den ordinarie undervisningen. Får vi till detta blir åtgärdsprogrammen fungerande verktyg för lärande. Våra resultat stämmer med tidigare forskning kring formuleringen av innehållet i åtgärdsprogrammen. Implikationerna gäller därför både för oss specifikt men även i vidare mening.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-29322 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Karlsson, Jennie, Erös, Helene |
| Publisher | Malmö högskola, Lärarutbildningen (LUT), Malmö högskola/Lärarutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds